En påminnelse om att ta det lugnt i trafiken, alltid!

Det var ingen bra onsdag igår. När Michelle och jag, aningen senare än vanligt kom in till Norrköping så fick helt plötsligt bromsarna på bilen för sig att sluta fungera. Man kunde trampa bromspedalen i botten. Den tog lite längst ner. Inget bra läge. Så, efter att vi hade handlat våra hamburgare så åkte vi till bokbinderiet direkt. Ja, vi stannade till vid en ny skatt som vi inte hittade. Det var alldeles för mycket folk i rörelse där. Mestadels tjejer. Och, att smyga omkring bland en massa tjejer i mörkret är inte det bästa alla gånger. Det kan lätt missuppfattas.Vi skippade därför att leta skatt denna onsdag. Lite irriterande kanske, att inte hitta någon skatt som vi brukar kunna göra, på väg till bokbinderiet.

Vi tog det väldigt försiktigt med bilen. Men hem kom vi. Och idag uppsökte jag en verkstad. Fast jag får inte komma dit med bilen förrän i morgon. Så, när jag satt där med min pannkaka och skulle iväg för att hämta Michelle som var hos en kompis, och när det plingade till i telefonen med ett meddelande om en ny skatt 2, kilometer bort så gick det mera instinktivt än rationellt när jag lämnade min tallrik på bordet. Fast, jag blev snart påmind om problemet med bromsarna. Och att skatterna, för det var nämligen två nya skatter fanns i ett område med en del backar gjorde ju situationen mindre prekär. Fast, med ett lugn, en försiktighet och en god mängd tålamod så gick det till slut bra att hitta skatterna. Det gick även bra att hämta Michelle. Och, detta kanske är en påminnelse om att ta det lugnt i trafiken, i alla lägen, oavsett kvaliteten på bromsarna på ens bil.

Michelle hade visserligen ätit en del. Men hon slängde i sig av pannkakan ändå. Och jag kunde nu i lugn och ro äta klart den pannkakan som jag fortfarande hade på tallriken.

Tack för skatterna!

 

Vi inledde grill-säsongen!

Vädret var inte speciellt bra under lördagen. Det var visserligen uppehåll, till och med lite sol då och då men det blåste en kall tråkig vind. Vi satt inne alla tre. Jag, William och Michelle. Jag ville trots allt ge mig ut på något. Inte det som jag kanske hade hoppats på, en tur i skogen efter en burk långs någon led eller liknande. Det medgav inte vädret. Jo, visst kunde det väl gå, men det lockade inte. Och man ska ju ha lite kul. Inte tvinga sig till något som man känner tveksamhet inför.
Istället riktade jag tankarna, och blickarna mot burkar, pant och en del gamla kläder som jag hade rensat ut ur garderoben. Dessa skulle till returpunkten i Krokek. Jag hade också fått ihop tre påsar med pant. Jag frågade helt enkelt Småfotingarna om de ville panta dem, och sedan köpa godis. Jag föreslog att de kunde panta dem i Krokek och sedan ta med pengarna, så kunde vi åka till Nyköpings Bro för att köpa godis. Inte världens mest ekonomiskt riktiga idé kanske, men tillräckligt avigt för att vara genomförbart med ett leende på läpparna.

Vi slängde våra burkar, våra tidningspapper och våra kläder. Ja, denna gång var det faktiskt mest mina kläder som, inte slängdes utan lämnades i Myrornas stora insamlings-“holkar”. Och det är tydligen mycket kläder som lämnas till myrorna. Dessa “holkar” är i princip alltid fulla. Det är svårt att få in det man ska lämna. Och jag vet att det töms en gång i veckan. Så, det får nog anses som mycket kläder, när dessa två “holkar” fylls vecka efter vecka i en ort, i storlek som Krokek.

Jag tittade lite på hästarnas statistik vid travinlämningen i COOP Konsum medan Småfotingarna pantade sina tomglas. Eller, “glas”, det är ju mest plast numera. Lite samtal med en kompis från bridgen innan Småfotingarna kom tillbaka gjorde att tiden spenderades efter bästa förmåga. I alla fall enligt vad jag tycker.

Det var lite irriterande att jag hade glömt min kamera hemma. jag har visserligen två mobiltelefoner med mig också som har hyfsade kameror i sig. Men det känns lite naket att vara utan kameran. Det händer, men det händer inte så ofta att jag inte har min kamera med mig. Jag kanske får se över rutinerna för detta lilla moment, så att det inte händer igen.

Som jag nämnde tidigare så var det inte det mest ekonomiskt fördelaktiga att köpa godis vid Nyköpings Bro. 79 kronor per kilo. Ganska dyrt egentligen. Men nyttigt, om det gör att man köper minde tack vare priset.
Vid bron finns det för övrigt två skatter. Den ena har jag loggat vid ett tidigare tillfälle. Den andra loggade vi nu. Det var ganska kallt att leta efter den. Det blåste ju en del kalla vindar. Michelle fick bråttom in till de vattenburna anrättningarna som finns inne på bron. William och jag letade upp skatten. Men, eftersom att det var så kallt om fingrarna så tog vi med oss burken in. Vi handlade vårt godis och skrev i loggen. Jag hoppas inte att någon annan letade efter samma burk medan vi hade den med oss. För, vi satte ju förstås tillbaka den när vi var klara.
Jag köpte minst godis. Men tillräckligt mycket för att det nog var lite för mycket för mig. Vi hade nämligen varsin påse. Och även om Williams påse inte var större än våra så vägde den nog mest. Gelé väger mera än Snickers.

Efter Nyköpings Bro så bildades det två mål i mitt huvud. Ja, det ena fanns nog där innan också. det ena var att åka in till Nyköping och tanka. Detta medförde två skatter till. En av skatterna åkte vi förbi vid Nyköpings station. Det var bara att parkera och leta upp den. Den andra åkte vi förbi när vi åkte till den bensinstation som jag tänkte tanka vid. Problemet var bara att jag tänkte fel. För en annan gång så hade Telia Navigator styrt mig till en palts där det inte fanns någon mack. Så, efter att ha studerat en hund och en and, gjorda i brons så loggade jag den skatten, satte mig i bilen igen och åkte till rätt plats för att tanka.

Det andra målet nu var att få en ny kommun i statistiken över i vilka geografiska platser jag har hittat en skatt i. En, för tillfället roligare statistik än att jaga FTF eller så många skatter som möjligt varje dag. Här finns det nog trevliga mål att ha. Så, nu begav vi oss till den närliggande lilla kommunen Oxelösund. Där loggade jag en skatt vid en kyrka. En lite annorlunda byggd kyrka.

Väl hemma så var vi varma i kläderna. Så pass varma att Michelle och jag inledde årets grillsäsong. William satt med sin dator inne. Jag bad honom att sitta med datorn i köket, för då kunde han hålla lite koll på den klyftpotatis som vi just satt in. Detta gjorde att Michelle och jag kunde koncentrera oss på grillningen. Och, det var faktiskt inte speciellt kallt att stå ute vid grillen. Lite mörkt kanske, men det löste vi med våra ficklampor. Michelle fick ju, som sista medlem i familjen en laddningsbar ficklampa i julklapp. Vi hade himla trevligt ute vid grillen. Men, vi åt maten inomhus.

Tack för skatterna!

 

Tredje blev först, medan andra också blev först. Fjärde blev andra. Men vad blev först?

Det blev några skatter idag med. Jag hade slut på lite saker i verkstaden och tänkte åka till Norrköping för att köpa lite nytt. Fylla på förbrukningsmaterial som det väl rent formellt bör heta.
En ny skatt hade kommit ut. Jag höll lite koll på den på vägen in till Norrköping. Och efter en stund så såg jag att någon hade loggat den. Men, den personen hade ingen penna med sig. Lika väl så var den personen först. Grattis till FTF, som det ju heter när man är först på en skatt.
Jag åkte dit i alla fall. Det kanske var någon mera där. Kanske att man kunde få en pratstund med någon. Och, det visade sig att det fanns någon där. Burken var framme men inget var än så länge skrivet i loggen. Nu visade det sig att även person nummer två på platsen inte hade en fungerande penna. Jag hade det. Han lånade min penna, signerade loggen och lät sedan mig skriva min signatur i pappret som följde med burken. Sedan loggades det två FTF på nätet. Alltså, de enades om att dela på FTF. Och detta tycker jag är trevligt, när det blir flera som kan kalla sig för FTF på en skatt. Frågan är nu bara om jag också kan vara med och dela denna FTF. Jag var ju trots allt den som var på platsen först, med en fungerande penna. Hur som helst så skriver jag inte de symboler längre som står framför och efter en FTF. Så det löser sig väl av sig självt där. Men i statistiken som ligger till grund för personliga mål så kan det ju ha sin relevans. Så, om person nummer två kunde vara först, så kan nog jag det också, i alla fall rent statistiskt.
Annars så är matematiken intressant i loggarna. För, en del vill även skriva STF. (second to find) när de är två i en logg. Så var det i detta fallet, i denna burk. Och, är det två, tre stycken som loggat FTF tillsammans, så är tredje, fjärde man nummer två. En matematik som endast fungerar inom geocaching. Men kul är det.
Så, efter att en var först, var den andra också först, som alltså kom lite senare, medan den tredje alltså kom först, men näst först och var trea på platsen, en bit efter den som var förs, fast den hade den första fungerande pennan. Detta gjorde hittare nummer fyra till nummer två.
Hoppas att du inte blev yr i huvudet nu.

Vartefter som jag for runt i staden så hamnade jag i närheten av lite andra skatter. En av dem var en mystery. Denna krävde att man visste var slutkoordinaterna var. En knepigt pussel som skulle lösas. Dessa pussel kan vara riktigt besvärliga. Men, nu är i alla fall denna, som kallades The Matrix loggad. En skatt som faktiskt, trots sitt avstånd fanns på listan över de närmaste hemifrån.

Skatt nummer tre för dagen var en ganska enkel sak. Jag loggade den utan att ta med mig min GPS ut ur bilen. Och det var den nog tacksam för. Den behövde lite energi. Och kanske lite värme. Det behövde i alla fall jag. Jag var ovanligt frusen om händerna denna dag. Jag värmde händerna vid utblåset av varmluft i bilen. Det var liksom nödvändigt för att ens klara av att göra minsta lilla finmotoriksa insats.

Skatt nummer fyra kom också som ett brev på posten när jag hade vägarna förbi den. Jag var nämligen, i ett obevakat ögonblick förbi bokbinderiet och gjorde en till avrivning. (se tidigare inlägg) Sedan bar det iväg till Finspångsvägen för köp av lite råtobak. En sats om ett kilo som ska bli egentillverkat snus.
Skatten var ny sedan dagen innan. Christian heter den. Detta är alltså den tredje i en serie som verkar ha alfabetet som tema. Annika, Bessie och Christian. Om detta stämmer, det får man nog se inom en snar framtid.

Tack för skatterna!

 

Två skatter och en “avrivning”!

På väg till bokbinderiet så lyckades vi hitta två skatter denna onsdag. Detta vara alltså den 11/1 2012. Men av någon anledning så skrev jag den 12/1 2012. Det är sådant som händer. Och, det lär knappast spela någon större roll, vare sig för mig eller andra. Det är ju inte som när man letar upp skatter, innan de släpps till offentligheten för att sedan loggas i ivern att få en så kallad FTF. I dessa fall så har man ju inte använt sin GPS. Och det är väl det som är meningen?

Nåja, annars så var det lite trögt med letandet. Förresten så har jag själv råkat hitta en skatt av “misstag”. Och den var ju också utan GPS. Visserligen så var det ingen ny, ologgad skatt, men ändå. Kanske det skulle anses som fel då också. Skit samma. Nu blev det i alla fall två skatter. Och, tanken fanns nog på att leta efter någon skatt, även dagen därpå. Men det blev inte så. Det var för tråkigt väder. Jag fick en kopp kaffe istället, hos en annan skattletare. Tack för den. Det var nämligen så att Urfotingen behövde skjuts till Tandläkaren. Det var väntetiden där som utnyttjades till att samtala om skatter och dricka kaffe. Sedan blev det thailändsk mat på vägen tillbaka. Ja, via en omväg förstås. Och via Jula. Där köpte jag magnetisk tejp. Och man skulle ju kunna tro att jag skulle ha den till någon forma av gömma. Men den ska jag använda till lite spelkort. Jag ska ha lite kurs i bridge nämligen. Och kort med magnet på baksidan kan nog användas på dagens “vita” tavlor. Ett litet experiment. Tejpen är väl annars lite för svag i sin magnetism för att användas vid skattgömmor. Men tanken har nog funnits där. Vi får se om man kan komma på en bra lösning, även där.

På bokbinderiet så var det bra uppslutning. Inte som förra veckan då jag var ensam där. Men så hade ju inte cirkeln börjat än. Jag var där lite utanför säsong, så att säga. Michelle började på en ask. Hon har inte sagt vad hon ska med den till ännu. Det får man kanske se snart. Jag gjorde en “avrivning”. Och det är inte den typ av avrivning som man kanske tänker på. Det handlar om att klistra papper på ryggen av en bok, för att sedan riva av det. Man jämnar på så sätt till ryggen. Sedan häftade jag en bok. När det var klart så var det så dags att åka hem. Inga nattliga skatter denna kväll. Men det är kul att ha provat på det. Fast, att göra det natt efter natt skulle nog fresta på. Likadant som det där med att “tvinga” sig till minst en logg om dagen. Det kommer nog inte att ske. Inte ens för att få en “badge” eller att få tillgång till en skatt som kräver denna bedrift.

Tack för skatterna!

 

Nu får jag nog sluta med det här!

Jag får nog snart sluta med geocaching. Jag har börjat göra så korkade saker. Som när jag for iväg med bilen för att logga en skatt. Det var inte nödvändigt. Fast, ibland kan det vara bara med en biltur för att rensa tankarna. Men, inte om det börjar snöa så att det yr framför rutan.

Jag gjorde samma sak härom dagen. Då var det mera okej. Då var det dag, till att börja med. Och så var det ju helgdag.
Nåja, jag for, missbedömde avståndet, loggade skatten och åkte hem. En bild blev det också. En bild på en kyrka. Ja, jag funderade på vägen på vad som skulle kunna få bli motivet. Jag hade ingen lust att fotografera något i mörkret, utan att veta vad. Jag hade heller ingen lust att använda blixt. Och då är kyrkor tacksamma objekt. De är alltid så fint upplysta. Sedan kanske man kan begära att man rätar upp stativet en smula, så att det inte ser ut som om kyrkan var på väg nedför en alpin pist.

Tack för skatten!

 

Bilen startade inte, den tog mig till Norrköping!

Idag var den fjortonde dagen i rad som jag hittade en skatt. Det var lika oplanerat som det var planerat. Alltså, efter att jag hade fått ihop ett antal dagar i rad som inte var planerat på det viset så tänkte jag prova att köra just två veckor men minst en logg varje dag. Jag tänkte testa detta eftersom att jag stött på en del skattletare som kört detta betydligt längre. Varje dag i ett år. Jag har pratat med en del som inte alls tycker att detta är speciellt roligt efter ett tag. Och nu förstår jag dem. För, även om de flesta dagar ändå skulle ha inneburit skattletande dessa två veckor så blev det för mycket. Och då talar vi ändå bara om några dagar. Så, tack för dessa två veckor, men mer än så blir det inte. Det kan mycket väl bli någon skatt imorgon också, för då ska jag ändå till Norrköping. Men det blir inte det för att behålla någon svit.

Det fanns annars inga planer på att åka till Norrköping denna dag. Men, när jag skulle starta bilen så märkte jag att batteriet var dött. En lampa hade stått på samtidigt som det var ganska kallt under natten. Jag ringde en kompis som hjälpte mig med att starta bilen med startkablar. Efter detta så tänkte jag att jag nog borde åka en sväng, och ladda batteriet. Jag åkte därför till Norrköping och ett par skatter i samma område som vi loggade dagen innan. Vid den första skatten så stannade jag bilen, stängde av den och gick ur. Allt gick automatiskt, som man brukar göra. Jag kom då på att jag nog skulle ha ställt mig åt andra hållet, ifall att den inte gick igång. På så vis hade man kunnat rulla igång bilen.
Men, efter att skatten var loggad så kom det två skattletare till. Jag talade lite med dem och förklarade min situation. De skulle hjälpa mig om det behövdes. Det var inga problem. Men bilen gick igång fint. Och det gjorde den också när jag stannade den vid Jula. Jag var där och köpte en spray som man avfrostar bilrutan med. Jag tänkte att jag skulle prova detta en gång.

Skatt nummer två för dagen var en skatt som kom ut kvällen innan. Den var dedikerad till alla som heter Annika. Så om man heter det, känner någon som heter det eller på annat sätt har referenser som man anser sig duga så kunde denna skatt loggas. Ja, det går säkert att logga den annars också.

Tack för skatterna!

 

En hälsokur hela dagen!

Michelle kom hem i morse. Och vi började med en riktig hälsokur. För, om vi bortser från en högst normal frukost så fortsatte dagen med ett bio-besök. Där köpte vi varsin lagom stor läsk och en lagom stor popcorn. Vi såg Alvin och Gänget 3. Kanske inte mitt förstaval, men man får anpassa sig en smula.
Efter filmen så var det dags för Michelle att inviga sitt geocaching-program i sin nya julklapps-telefon. Och eftersom att det var lite nyheter att lära sig så valde jag några skatter som, inte bara låg ganska nära varandra och vid vägen jag fick även intrycket av att de var ganska så lätta att hitta.

Vid den första skatten så hade inte Michelles GPS riktigt hittat vår position. Den visade på 180 meter från skatten, medan min visade på en och en halv meter. Men, efter en stund så hade vi samma värden. Michelle hittade skatten på en gång, när väl hennes GPS började synkronisera sig med verkligheten. Hon har ju trots allt letat en del tidigare, bara inte med egen GPS.

Vid den andra skatten så visade båda våra GPS några meter fel. Jag förstod rätt snart var skatten var, men Michelle ville ju förstås se var hennes GPS nollade. Men eftersom att man normalt sett inte gömmer inne på en tomt så gick även hon snart över till verklighetens stig.

Skatt nummer tre visade också den några meter fel. Lite mera denna gång. Och här fanns det lite mera gömställen att välja på. Så det tog nog fem-sex minuter innan vi hittade denna. Kort tid för en del, lång tid för andra. Men sammantagen en ganska rimlig tid.

Väl hemma så fortsatte vår hälso-dag. Pizza med öl, eller cola för den som inte kan stava till alkohol. Och i skrivande stund, med en film i DVD-spelaren, beställd av Michelle så vankas det strax godis och chips. Filmen, ja det är andra delen av Twilight-sagan som Michelle har fått upp ögonen för. Jag invigde en inspelningsbar DVD-spelare igår, när den gick på TV.

Tack för skatterna!

 

Slaget om Marviken har börjat!

Det är skönt med oviktig planering som man inte behöver följa om man inte vill. Man kan, i en hast ändra på dem.
Tanken vara att gå i djurparken idag, samt göra i ordning en eller ett par skatter av mina egna. Men, eftersom att den jag skulle gå med till sist talade om att den inte skulle dit så tyckte jag att det lät lite för kallt, och lite för ensamt. Fast, jag tror att det var en och annan skattletare i djurparken denna dag. Det vittnar de loggar om som trillar in till mig via epost för varje gång som någon har hittat en av mina skatter.
Jag åkte i alla fall mot djurparken. Men jag åkte förbi. Anledningen till att det kan förväntas en del skattletare inne i djurparken denna dag var att det var gratis entré samt att det finns två skatter inne i djurparken. Jag hade också en där, men den fick inte vara kvar. Min skatt går dock bäst att logga inifrån djurparken, även om den ligger utanför. Så det var därför som jag tänkte mig denna dag till att ordna till den. Fast, efter att ha suttit uppe i natt och sett Sverige bli juniorvärldsmästare i ishockey så vaknade jag inte bara sent, jag hade ett par lösningar med mig från natten, till ett par så kallade mystery-skatter. Jag riktade in mig på dem istället. En tredje skatt var också i siktet. Det var en skatt som jag letat efter tidigare. Då hittade vi den inte, trots att vi hade med oss en som redan hade hittat den. Men denna gång gick det bättre. Det var en skatt vid en av de olika platser som haft stationer för den gamla Vikbolandsbanan.

Jag for vidare mot Arkösund. Där fanns det två mystery. Båda ansåg jag mig ganska säker på att ha klarat det kluriga till. Den ena, som jag var minst säker på hittade jag till slut, 25 meter från mina koordinater som jag hade fått fram. Burken låg löst på marken. Jag placerade den på en plats, som jag tyckte stämde ganska bra med koordinaterna, samt där jag trodde att den nog skulle vara. I alla fall om man slog ihop de två parametrarna enligt ovan.

Julen var kvar i Arkösund. Det är den väl lite varstans. Beror det på att folk inte orkar plocka bort sakerna, eller beror det på att man tycker att det blir lite ljusare av alla stjärnor och elektriska ljusstakar? Jag vet inte. Men nog måste det väl finnas trevliga ljus-applikationer att använda även när det inte är jul?

Den andra skatten tyckte jag var lätt att lösa. Trodde jag! Det visade sig att mina nya koordinater hamnade i princip rakt på en annan skatt, som vi tog i somras. Något var fel. jag kollade flera gånger om jag gjort rätt. Varje gång fick jag samma resultat. Jag skickade ett meddelande till skattens ägare för en liten stund sedan. dels med information om burken som låg på marken, men även för att få reda på om mina koordinater verkligen var rätt. Hur som helst så blev detta en miss.

---

Igår när jag tittade på dessa skatter så såg en sak på kartan som jag inte tänkt på tidigare. En del av marken på den södra sidan av Bråviken tillhör Södermanlands län. Jag beslöt mig för att åka dit och titta om det fanns någon gränssten eller liknande. ett naturreservat fanns det i alla fall. Men detta var inget jag tänkte ge mig in i denna dag. Kallt, ensam och snart mörkt. Men det kanske kan vara något att tänka på en annan gång. Det verkar dock ganska opraktiskt att bo där, med tanke på sjukvård och annat med anknytning till landstinget. Jag kan tänka mig att just dessa människor, som väl inte är så många gärna ser ett samarbete mellan Östergötlands län och Södermanlands län när det gäller framtida region-indelningar.

Jag gömde en skatt strax innanför gränsen till Södermanlands län. Jag kunde inte låta bli. Detta stycke land, som nog borde tillhöra Östergötland borde få lite uppmärksamhet. Och kanske vinnas tillbaka. Slaget om Marviken har börjat!

Tack för skatterna!

 

 

Två vandringsleder på samma dag!

Vid ett tillfälle idag så stannade jag upp och frågade mig själv, vad fan jag sysslar med. Men, det gick över ganska fort. Jag borde snarare ställt den frågan kvällen innan, när jag tittade på första avsnittet av “The Voice” på TV4. För det var ganska plågsamt att behöva falla in i TV4:as “mellansnacks-TV” med deras karma, “men det får vi se – efter pausen”. Med andra ord så är det mest utfyllnad i deras program, i väntan på reklamen. Nej, dagens övningar var garanterat inte utfyllnad, inte innehållslöst trams i väntan på reklam. Det var en riktigt bra, och avkopplande dag. (inte för att jag har lätt att bli stressad)

Jag startade dagen sent. Detta var medvetet. Denna vecka är det inte bara lite av vilovecka, rent mentalt i alla fall, det är Hockey-VM också, för juniorer. Så, det fanns ingen anledning att stressa sig upp, bara för att man råkade vakna i morse. Det är ju VM-final i natt. Sverige mot Ryssland. Häromnatten var ju olidlig i sin spänning. Men, det gör inget, om utgången blir som den blev.
När jag väl kom iväg så spände jag fast min cykel på cykelstället som är till bilen. Inte för att jag hade tänkt mig någon cykeltur denna dag, även om tanken ett tag faktiskt fanns och var lockande. Nej, jag körde den till Urfotingen, för vinterförvaring. Lite sent kanske, men förra rundan, för en tid sedan fick jag bara plats med Småfotingarnas cyklar. Min fick bli kvar. Fast, det har ju inte varit speciellt hårt klimat för en cykel att stå utomhus. Men, innan jag åkte till Urfotingen så körde jag förbi en av mina skatter. Jag bytte logg i den. Det räckte så länge. synd bara att folk som tar saker ur skatterna har så svårt att lägga i något annat. Men, en liten orange hund hade fått stå vid sidan om skatten. Den stod och tittade, där inne under stenen. Bakom skatten. Någon hade lämnat den där, men inte fått ner den i burken. Jag tyckte att det var synd att den kanske skulle bli förstörd så jag tog med mig den. Jag hade en skatt i åtanke där den nog skulle kunna få vara lite torrare om fötterna.

När jag sedan var hos Urfotingen så fick jag med mig en liten lista. Det var lite förnödenheter som behövde inhandlas åt henne. Frågan var bara var jag skulle handla. “Jag får se om det blir i Krokek, i Norrköping eller i Östra Husby”.
Hon tittade på mig frågande och undrade hur Östra Husby kom in i bilden. Men det fick väl bli handlat, där det blev handlat.

Jag hade, i första hand två skatter i åtanke denna dag. Ja, man kan också se det som att jag ville motionera lite, för att ta igen lite av förlorad viktlöshet från de gångna helgerna. Det var med andra ord två skatter som krävde en smula promenad. Och bägge dessa skatter var placerade av Norrköpings Kommuns ekologer. De placerade ut en del i somras. Riktigt trevliga skatter som för det mesta krävde en promenad på någon eller några kilometer. Det gick för det mesta inte att ta någon genväg från en närstående parkerad bil.

Först ut av dessa två skatter blev leden till Holmtorpshagen, vilken egentligen var tänkt att bli den andra skatten denna dag. Men, nu blev det som det blev. Jag gick ut på leden och upptäckte, med huvudet nedsänkt och med blicken i GPS:en att det var lite halt på sina håll. Inte mycket, men där det var is blev man lite överraskad.
Jag hade fått tillbaka mina kängor. Och att dessa var så hala hade jag glömt. Eller, jag kan inte komma på att jag har halkat omkring med dem på mig. Men, det var kanske lite för halt helt enkelt.
Skatten hittade jag lätt. Det var perfekta förhållanden för GPS-signalen. Det var inte så mycket alternativa gömställen i närheten, så det gick mycket smidigt. Jag placerade, eller snarare knökade ner den lilla orangea hunden i skatten. Jag bytte den mot en rosa sked med lite mönster på. Kanske att jag hade Michelle i åtanke, kanske så tyckte jag att det behövdes mera plats för hunden i skatten. Med kom i alla fall skeden.

Den andra leden, där Norrköpings Kommuns ekologer lagt en skatt, och som jag gav mig på denna dag var vid Abborreberg. Abborrebergsleden.

När jag gick till Holmtorpshagen så hade jag rätt så mycket kläder på mig. Det var lite fruset om fingrarna mellan varven. Det var även lite kallt om kinderna. Så, jag tänkte först ta en kopp kaffe i bilen vid Abborreberg. Ja, för även om De båda lederna egentligen är samma led så kom jag från olika håll. Jag tog alltså bilen mellan dem. Men, när jag kände efter så var jag ganska varm i kroppen. Fingrarna och kinderna var undantag, även om det hade tinat ganska bra i bilen.
Väderleksprognosen hade talat om mindre blåst än de senaste dagarna. Men det skulle istället komma regn. Det struntade jag i. Och, det vet verkade som om vädergudarna tyckte att jag skulle få en chans. Det enda regn som kom var lite dugg under promenaden i Holmtorpshagen samt lite regn till och från Norrköping, då jag satt i bilen. Men om man arbetar mycket med vatten, som jag gör när jag slipar marmor så blir man lite känslig för kyla när det just gäller fingrarna. Fast, då gäller det bara att öka tempot lite, få igång blodcirkulationen. Likadant som när man är frusen om fötterna. Då får man inte stå stilla för länge. Inte om det är kyligt.

Men, nu tänkte jag som så, att en kopp kaffe får bli belöningen när jag kommer tillbaka till bilen igen, efter att jag har varit på Abborrebergsleden. Då behövs det kanske mera, när kylan dras med in i lä, i bilen.
Jag gick ut på leden. Men, det verkade vara åt fel håll. Fast, en vandringsled går inte alltid raka spåret, det borde jag veta vid det här laget. Jag gick längs de fina stigarna som inte bara är vandringsled, de är motionsspår också. Skatten hittade jag efter att ha noterat ledtråden. Min GPS visade lite fel, men inte mera än vad felmarginalen tillät denna stund, i de förhållanden som fanns i området. Här lämnade jag nu min sked. För, vad skulle jag med den till. Jag bytte den mot något mera praktiskt, en plast-pollett, eller var det nu heter. Du vet en sådan där som man har till kundvagnen, när man ska handla. Och handla skulle jag ju göra lite senare, var det ju tänkt.

På vägen tillbaka så hälsade jag på en liten hund. Det var lite som en seniorversion av “hundtricket”, för det verkade som om de stod och väntade på att folk skulle komma förbi, så att det blev en liten pratstund efter att hunden hade hälsa.
Hunden började gå “fot” med mig. han tyckte nog att jag hade ett roligare tempo, eller så var hade jag en sådan, för hundar oemotståndlig charm.
Väl framme i bilen så åkte jackan och mössan av. Tröjan hade jag tagit av mig innan jag gick ut för att leta upp skatt nummer två. Och det var nog tur det, för nu var jag rejält varm. Sedan, medan mannen med hunden packade in sin hund i sin bil så hällde jag nu upp en kopp med kaffe. Lite blandning av snabbkaffe och cappuccino-pulver. Sedan bar det av ut mot landsbygden en stund. Riktningen var, mycket riktigt – mot Östra Husby.

Nu kom jag ju inte riktigt till Östra Husby. Jag bestämde mig för att handla i Norrköping. Men innan dess så letade jag upp en skatt på Arkösundsvägen, eller i alla fall i närheten av den vägen. Det var en skatt med hög svårighet. Jag bestämde mig därför att läsa loggarna innan jag letade. Det hade jag tid till. Det stod nämligen en bil på platsen. Jag trodde först att det var en annan skattletare, för det finns väl inte mycket annat att göra, just på den platsen. Men det var någon som satt där och läste tidningen. Typiskt. Men, jag gick ut ur bilen. Och i samma ögonblick så körde den andra bilen iväg. Jag letade upp skatten på två sekunder. Det lönade sig att läsa loggarna. Och det var en mycket fint konstruerad skatt. Jag kan inte tala om vad det var, för då förstör jag kanske det hela. Men fint var det.
Detta var annars en ganska så skräpig plats. Av någon anledning så tycker tydligen folk att det är rätt plats att kasta saker. Det låg stövlar, bildelar och allt möjligt skräp där. Och jag som just köpt nya stövlar. Men, jag slängde inte mina gamla där i alla fall.

En sista skatt blev det innan jag åkte och handlade. Det var en skatt i Smedby som Michelle och jag hade varit och naggat lite i kanten på tidigare. Fast då var det kallt, mörkt och lite ont om tid. Denna gång gick det bättre. Och, framförallt så var jag på rätt höjdnivå. Jag hittade den direkt när jag kom till platsen. Det var överhuvud taget överraskande mycket så, att jag hittade direkt denna dag. Det brukar ju långt ifrån alltid vara så.
När varorna var lämnade och katterna fått sin mat så blev det en öl till maten. Det var jag förtjänt av denna dag. Vaniljyoghurten fick vacker flytta på sig lite i kylskåpet, och bereda väg för en Grebbestads Julöl.

Tack för skatterna!

 

Ensam hemma, och ensam på bokbinderiet!

En viss orörlighet smyger sig på en efter all mat som jul och nyår bjudit på. Så, dagens fyra liter vaniljyoghurt som jag inhandlade ställde jag, demonstrativt framför ölen i kylen. Vi får se om det ger någon effekt.
Tacken var väl inte att handla idag, även om det nog fanns en god möjlighet till det. Jag hade ju en del skatter i åtanke för denna dag, denna onsdag. Det var lite, tillbaka till vardagen eftersom att det alltså var bokbinderi samt skattjakt innan. Jag var visserligen själv denna dag. Michelle var ju inte hemma. Men, att jag skulle bli så själv som jag blev trodde jag inte. Det visade sig att cirkeln på bokbinderiet inte började förrän nästa vecka. Men, jag gjorde lite där ändå. Ett par timmar blev det väl sammanlagt.

Jag for in till Norrköping lite tidigare än beräknat. Det kom ut två nya skatter i Åby-trakten. De verkade ligga bra till, längs vägen. Det var bara det att det blev lite tidigare än beräknat. Den första låg lite norr om Åby, på “bakvägen” mot Kolmården, “Den gamla Stockholmsvägen”. Den andra fanns vid Returpunkten i Åby. Här skulle man ju kunna tänka sig att jag hade slängt mina gamla stövlar som visade sig läcka in vatten när jag använde dem dagen innan. Men det gjorde jag inte av någon anledning. Så de ligger kvar i bilen, som en påminnelse om att vattnet kan vara kallt, även om det inte är en vargavinter.

Nästa anhalt blev ett par skatter som var så kallade mysterys. Jag hade räknat ut lite saker och fått fram lite koordinater. Men jag räknade fel på den ena. Eller, jag hade fel värden. Inget att bry sig om, för det visste jag att det kanske kunde vara fel. Den andra däremot var jag säker på att den var rätt. Därför blev jag lite konfunderad när min GPS nollade vid en plats som inte kunde husera den typen av skatt som var beskriven, en så kallad “small”. Jag förstod dock var det var tänkt att GPS:en skulle nolla. Men där hittade jag inte något. Så, efter lite mera funderingar, lite hjälp från ovan så hittade jag burken. Den var betydligt mindre än jag trodde. Jag hade nog siktet inställt på något större.

Nu var jag i närheten av den skatt som ligger inne på en tomt och som jag varit vid tidigare men inte velat gå in på tomten. Denna gång lyste det inne. Jag gick helt enkelt dit och ringde på. En tjej öppnade som visade sig vara, inte skattens ägare men väl den som skötte om den. Det blev lite samtal, hon bytte plastpåse till loggen samt penna som inte fungerade. Jag loggade den, tackade för mig och gav mig av mot nästa mål.

Nästa mål var en skatt vid Borgsmoskolan. Den hittade jag snabbt efter att ha parkerat bilen lite tjusigt vid sidan av vägen. Lite längre fram på samma väg fanns det en skatt till, förmodat placerad på samma vis som den förra. Men den hittade jag inte. Jag tycker att den var på ett ställe, och hade lagom behaglig svårighetsgrad. Så jag borde ha hittat den. jag får ta med mig Michelle nästa gång så kanske det går bättre. jag ska inte påstå att den är borta, för jag har ju missat en och annan tidigare.

Tack för skatterna!