”….Norrköping, det är en jävla stad” (skatt nummer tjugoett) 29 oktober 2009

Åren går, och vi med dem.
Var det inte något i den stilen som Ulf Lundell sjöng, med sin hemska, dialektalt stönande röst. (Nej, jag gillar inte Eldkvarn heller)

Både Ulf Lundell och Eldkvarn har ju kopplingar till Norrköping. Ulf Lundell har det i sin text. Eldkvarn är ju från staden, trots att de försökt lägga sig till med någon form av avhyvlad östgötska som de tror är stockholmska.

Så, låt oss lämna dessa herrar i fred, och återgå till Norrköping. Låt oss handla lite svenskt. Låt oss förflytta oss ett par månader tillbaka i tiden, till den dagen då Urfotingen fyllde åttio år. Låt oss tala om när jag och Småfotingarna var på City Gross för att leta efter en present till urfotingen.
City Gross ja! Du handlar väl svenskt? Du köper väl inte annan läsk än Coca Cola? Det har de på City Gross. Där handlar man svenskt. Det säger de ju själva. Det står på skylten. Man ska väl lita på det man läser.
Du handlar väl på City Gross?
Här kan du köpa allt, från hela Sverige. Hela det Sverige som sträcker sig från Nya Zeeland, till San Fransisco.
Visst är Sverige stort?

Nåja, eken är väl svensk i alla fall? Trädet ek, som en gång i tiden var symbolen för Sparbanken. Den svenska sparbanken, som idag heter Swedbank.
Hm, varför vill man framhäva att det är en svensk bank, på engelska?

Skit samma. Snart har jag kommit fram till själva saken, till det som detta egentligen skulle handla om.
Saken är nämligen den att, när vi var vid City Gross, den där dagen, då Urfotingen fyllde åttio år, så passade vi på att besöka ekbacken, bakom City Gross. Det fanns nämligen en skatt gömd där. Den skatten ville vi ju hitta.

Geocaching, eller skattjakt med GPS är ju en global företeelse. Det är inget specifikt för Sverige. Det är inte City Gross heller. Därför så passade det ganska bra att i hittade en liten Coca Cola-flaska i skatten. Det var en s.k. Travel Bug. Ett registrerat föremål som färdas runt om i världen, via geocachingens skattgömmor.

Själva området. Ekbackarna runt Ingelstas olika handelskomplex är en liten oas i denna kommersiella ”big bang”. Ekar är trevliga växter. Ekar hör, ser och minns. De har bara lite svårt att uttrycka sig. Man får stoppa in huvudet i dess ihåligheter, och lyssna. Hör du inget, då vill du inget höra. Ser du inget? Äh, då kanske du skulle hämta en ficklampa, eller dra upp mössan lite.
Ihåliga Ekar, det är mystik. Det är spänning. Bara man har fantasin, och tillräckligt lyhörda Småfotingar att berätta det för.
Sedan kan man ju alltid välja att panta sina burkar och PET-flaskor, före eller efter besöket. Det spelar ingen roll. City Gross finns kvar. Och finns inte det kvar så lär någon av COOP Forum, Willys eller ICA Maxi finnas till hands, på en tomburks avstånd.

Det finns lite ekbackar runt om i området. Det brukar även gå får där, på bete. Men frågan är om det är de bästa betesmarkerna. Det borde kanske finnas mera gräs där får betar. Men vad det jag.
Nu, när jag bundit samman detta så är det dags för slutklämmen. Jag började att skriva om en fårskalle, och slutar med några andra.