Vaddå “brudpar”, det är väl bara en brud?

Jag måste ha somnat relativt tidigt igår kväll eftersom att jag missade att det kom ut en ny skatt i Krokek. Jag vaknade inte så tidigt heller. När jag väl såg det hela så såg jag också att en person redan hade hittat skatten. Jag såg också att jag hade missat att skicka en logg från min telefon. Det blev alltså nio hittade skatter dagen innan. Inte åtta som jag trodde.

Dagen blev som vanligt, det vill säga inte alls som jag hade planerat. Detta börjar mer och mer bli en regel snarare än ett undantag. Men, vad gör väl det, så länge det finns något spännande innehåll även i det man inte planerar.
Jag loggade skatten ganska lätt. Jag bidrog också med en “grip-påse” för att bevara loggen. Sedan for jag vidare ner mot Bråviken. Där skulle jag byta ut en burk i en skatt men råkade peta in den gamla i ett hål. Den begravde jag nu istället med lite stenar. Stenarna var mest till för att inte den nya burken skulle råka ut för samma öde.
Sedan blev det en sväng till Urfotingen som behövde en ny tvättmaskin. Och, för att detta skulle bli möjligt så behövde jag lite hjälp. Denna hjälp skulle komma lite senare. Detta gav mig möjlighet att titta till en annan av mina skatter. Den vid “Brudbacken” där det sägs att ett brudpar kört ihjäl sig med häst och vagn, antingen på väg dit eller så var det på väg hem från kyrkan. Det är också lite oklart om båda dog eller om det bara var bruden. Men, det borde nog finnas lite mera fakta om brudgummen överlevde och kunde tala om hur det gick till. Sedan är det väl tveksamt huruvida de var brudpar, om de inte var på väg från kyrkan. Heter det brudpar innan också, även när de inte är gifta?
Ja, ska man vara petig så lär väl brudpar handla om två brudar. Antingen är det partnerskap det är frågan om, eller delar av den juridiska samlevnadsform som juridiskt sätt inte är tillåten i Sverige, nämligen bigami.

Urfotingen fick sin tvättmaskin, och vi två som ordnade det hela fick lite thai-mat. Inte så dumt det heller.

Tack för skatten!

 

Gamle bro, ursprunget till (Nor)rköping!

Jag tänkte åka till Norrköping en sväng igår. Jag hade lite ärenden där. Men, så kom jag ju på att jag skulle skjutsa William till bussen. Han ska spendera en del av jullovet hos sin mormor, morfar och lite kusiner och sådant. Jag blir således själv hemma att underhålla eller kanske snarare föda katterna. I vilket fall som helst så insåg jag att jag lika gärna kunde göra de där ärendena idag istället.

 På tal om katterna så verkade det som om det varit någon form av rovdjur i farten vid en av skatterna som jag letade upp denna dag. En stor hög med fjädrar fanns en liten bit från Norrköpings hamn. Och här finns väl knappast vare sig räv, varg eller lodjur. Då återstår väl bara vildkatter eller en rovfågel. Fast, det var rent i övrigt. Så, en annan misstankar var att det rent av var någon som tagit sönder en dunkudde. Fast, det såg ut som en mås som satt livet till. Vad det egentligen var, det lär man väl aldrig få veta.

Jag har nu varit vid ett par skatter vid hamnen där man kommer upp lite i höjd. Det behövs inte mycket höjd för att man ska få en bra utsikt över hamnen. Från en av dagens skatter såg man nästan enda hem. Ja, man såg en stor del av den norra sidan av Bråviken även om just vår del var skymd en smula. Det är roligt att se hur staden ser ut, lite från ovan, som en översikt.

Vid en av skatterna så träffade jag en annan skattletare. Vi kände igen varandra på användarnamnen, från loggarna men hade nog aldrig träffats tidigare. Vi pratade lite om ditten och datten efter att vi hade hittat skatten.
Inne i Centrum av Norrköping, dit jag hade ärenden så försökte jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte att hitta den skatt som finns vid Gamle Bro. Detta är lite av ursprunget i Norrköping. Det är med stor sannolikhet härifrån som Norrköping fått sitt namn. “Norr” har inget med väderstreck att göra. “Norr” kommer från ordet “nor” vilket betyder “trång passage”. Här, vid Gamle Bro går Motala ström ihop, i just en “trång passage”. Därifrån fick man ordet “nor”. Jag vet inte riktigt hur det sedan kom till ett “r” till så att det blev Norrköping men denna typ av förvanskningar genom tiderna är mycket vanlig när det gäller ortsnamn. Oftast handlar det om att det ligger bättre i munnen och är smidigare att säga, inte minst dialektalt.

Under Gamle Bro hänger det en kristallkrona. Jag har inte sett den tänd tidigare men nu var den i alla fall det. Om det beror på att den är tänd och alltså i användning eller om det är den senaste tidens stormar som gjort att den numera hänger någon meter ovanför vattnet, det vet jag inte. Det såg i alla fall lite otäckt ut, med tanke på att det var el i den.
Skatten vid Gamle Bro har jag letat efter vid ett flertal tillfällen. Den har varit borta i omgångar. Jag hade därför fått för mig att den var svårare än den var. Men, eftersom jag nu hade tröttnat på att leta vid bron så tog jag till mig av all hjälp och information som jag kunde få. Det visade sig att den inte var så svår som jag försökte göra det till. Problemet var att jag nog letade efter en annan typ av behållare. Men, nu är den äntligen loggad.

Jag lät en applikation i min mobil leda mig. Jag körde och den visade var det fanns skatter läng rutten. Jag hade siktet inställt på ett område. Mobilen ville annat. Helt plötsligt var jag vid Borgs kyrka. Jag loggade en vanlig skatt där samt läste ett problem med lite sökningar online för en annan skatt. Det var den tredje så kallade “mysteryn” denna dag. De andra två hade jag redan lösningen till. En av dessa handlade om bridge. Inga problem för en som spelar bridge. Men, lösningen stämde inte riktigt. Fast det gjorde inget. Jag visste ju var gömman borde vara. Det var bara att ändra en siffra så blev det rätt.

Åtta skatter blev det totalt. Det är nog applikationens förtjänst att det blev så många. Det är smidigare att leta nu. Och ganska kul. Jag hoppade över några som jag sparade till en annan dag, dels en dag då någon Småfoting är med, men också till en dag då det inte blåser storm. Det var lite mera naturnära skatter som nog är trevligare att leta efter, när det blåser mindre.

Tack för skatterna!

 

Ingen mellandagsrea vid Skiren!

Tjugo minuter dit, tjugo minuter tillbaka. Tjugo minuter på platsen och sedan hem igen i god tid till den extrainsatta bridgen som började klockan ett.
Inte så märkliga planer kanske. Tanken var att leta reda på en skatt vid sjön Skiren ungefär i trakterna av Getå. Fast, man fick ta sig dit från ovansidan, alltså från norr. Det var en stor och otäck motorväg i vägen söder om skatten.

Märkligt nog så finns det en sjö till som heter Skiren. Den ligger vid Stavsjö, inte långt från denna lilla sjö. Så, det gäller att hålla isär de olika sjöarna, så att man inte går vilse.

Ett förslag till parkering fanns i beskrivningen för skatten. På en lite skogsväg som väl var förbjuden för trafik. Fast, det finns så många tråkiga förbudsskyltar i skogen. Det finns nog betydligt mera förbudsskyltar och bommar i skogarna än det finns bilar. En knepig matematik. Samtidigt så är det väl bra om folk kommer ut i skogen, och inte bara är inne i städerna på deras Mellandagsreor och liknande myrstacksliknande samlingar. Ja, sedan klagas det på att det är så mycket folk på stan när det är just de själva som bidrar till det. Nej, vid Skiren var det lugnt och stilla. Lite knepigt dock att ta sig fram med bilen ända fram till den föreslagna parkeringen. Det var nämligen uppkört av skogsmaskiner där. Lika bra att gå längs Östgötaleden och vika av in mot vad som borde vara Östgötaledens sträckning. En stig som i förlängningen leder ner mot Getå och dess hotell.

Hur gick det då med mina tjugo minuterar hit och dit? Jo, tre gånger tjugo minuter blev en och en halv timma. Men jag hann i alla fall till bridgen. Området vid Skiren var en trevlig plats, väl värd att besöka. Men, det var inte rea på en enda pryl där. Fast, det gamla bildäcket som fanns där var nog gratis i alla fall.

Tack för skatten!

 

Fullt med skattletare, i hela Katrineholm!

När detta år började så hade jag aldrig varit på ett geocaching-event. Varför, det vet jag inte. Men, nu har jag varit på fyra event. Det har varit lite olika typer av event, som sig väl bör vara. Det ena eventet ska väl, om jag förstått det hela rätt inte nödvändigtvis vara likt det andra.  27/12 2011 var en dag för event i Katrineholm. Här har vi endast hittat någon enda skatt tidigare. Det har varit ett par skatter, i väntan på tågbyte. Inte mycket mera än så. Men nu, när det alltså var event å tänkte jag försöka att hitta några av alla de skatter som finns i staden. Jag hade William med mig. Michelle är ju bortrest. Hon for ju iväg dagen innan. Vi startade med att logga en skatt på vägen. I den fanns det en hel del så kallade “flyttbara objekt” om det svenska namnet så käckt är. Jag ville inte tömma hela skatten på dessa objekt men tyckte att en del av dem kunde få följa med till eventet. Det brukar vara en hel del av dessa objekt på event. Tyvärr så kanske de inte flyttas så ofta, i väntan på att få tagas med till ett event. Solens baksida, och allt det där astronomiska.

Vi loggade den skatten samt själva event-loggen. Eventet räkna också som en hittad skatt. Allt i statistikens namn. Vi loggade sedan också en skatt på platsen, ett femtiotal meter från den scout-stuga som utgjorde platsen för eventet. Sedan åkte vi ut på Katrineholms gator för att leta lite skatt. Vi testade två saker. Dels Williams nya app. i sin mobil. Med den kunde han leta katt, samt logga de han hittade. Själv så testade jag en “live-karta” i samma app. Den visade hur vi körde på gatorna, samt hur vi då och då åkte mot en skatt. Man kunde se vart man skulle svänga och så för att hamna vid något lämpligt objekt. Lite närmare så fick vi ta till en “radar”-funktion. Jag kom senare på att jag kunde låta min gamla mobil ta hand om själva “finliret”, när man skulle lokalisera skatterna lite närmare. Den nya mobilen kunde då få vila sig, och få i sig lite näring, i form av elektricitet, från bilbatteriet.

Jag kände igen några personer på eventet, men de flesta var för mig nya ansikten. De olika användarnamnen däremot var ganska kända. För man ser ju en del av dem i de olika loggarna, inte minst i de skatter man själv har gömt. Man får ju ett mail varje gång någon loggar en av ens skatter. Och, i och med att jag har ca 140 gömmor i eget namn så blir det en del mail.

Det roligaste med eventet var nog annars att hela staden verkade vimla av skattletare. Vid något tillfälle så åkte vi förbi någon som just klättrade ner från en vägskylt, och vid ett par andra tillfällen så träffade vi på andra som letade efter amma skatt som vi själva. Och en gång så var det nödvändigt för att hitta skatten. Jag var på väg att ge upp när vi fick sällskap. Då fick jag lite hjälp på traven att logga denna lilla luriga skatt. För, man tänker inte alltid på att det inte bara är metall om är magnetiskt. Ibland kan även andra material får magnetiska egenskaper, i illusionen namn.

 

På hemvägen så lyckades jag hitta några skatter till. Och, jag vet inte riktigt hur många det blev denna dag, men det var inte långt från mitt personliga rekord för en och samma dag som lyder på 14 skatter. 14 skatter på en dag är inte mycket som rekord för de flesta, men för mig är det massor. Så, efter en liten mini-tour i Järna igår, så tackar jag för denna lilla tur inom Katrineholm, samt på vägen mellan Katrineholm och Norrköping. För vi åkte nämligen dit en sväng på vägen tillbaka. Inte för att logga skatt, utan för att handla några saker om vi kom på under resan lopp.

Tack för eventet, och tack för skattena!

 

Rånad på Arlanda!

Jag tänkte åka i skaplig tid i morse. Michelle och jag skulle till Arlanda. Hon skulle med ett flygplan till Skellefteå. Jag skulle hem igen. Och tåg var inte att tänka på, till Arlanda alltså. Det tidigaste tåget, en stor resdag som denna var framme i Arlanda 35 minuter innan flygets avgång. Om det nu var i tid förstås. Och, eftersom att man måste checka in väskan minst 40 minuter innan avgång så fick det bli bilen. Inga problem med det, om det inte vore för att de lagt en lagom krånglig och överbefolkad stad i vägen – Stockholm.  Man vet ju aldrig hur det går att ta sig genom den staden.

Den lite oplanerade tanken var att åka till Arlanda med Michelle, eventuellt leta efter någon skatt på vägen om det fann tid och sedan leta lite skatt på egen hand, på hemvägen. Och först såg det ut som om det blev gott om tid innan vi kom fram. Jag vakande klockan 04:00 på natten. Jag ansåg mig vaken och tittade på lite TV ett par timmar på morgonen. När jag edan vaknade så var klockan kvart över åtta. Och vi hade som mål att ge oss av halv nio. Full fart och iväg med andra ord. Frukost handlade vi på McDonalds i Nyköping. Sedan fick vi faktiskt tid med att leta upp en skatt vid rastplatsen vid Sillekrog. Den var placerad så att jag fick lära mig två saker. Det finns ett litet väg-kapell där. Den andra saken var att vi var på Sörmlandsleden. En skatt till att addera till listan över skatter om ligger på eller vid sidan av just Sörmlandsleden.

Väl på Arlanda så blev jag rånad. Först på en liten kniv som jag råkade ha med mig till säkerhetskontrollen. Ja, jag lämnade ifrån mig den frivilligt, så det blev inga arresteringar. Sedan blev jag rånad på 160 kronor för två timmars parkering. 80 kronor i timmen! Arlanda ligger för nära Stockholm, det är helt klart.
Vi tog oss förresten smärtfritt genom Stockholm. Och på tillbakavägen så var det betydligt mera trafik, men det flöt i alla fall på bra. Bara man kör sakta och tar ut avstånden även om det hela tiden finns knäppskallar som svänger in och ut mellan bilarna så att lacken nästan följer med i närgångenheten. Jag stannade också till i trakterna av Upplands Väsby. Jag vet inte riktigt var jag var, men en skatt fanns där, invid en mack och en hamburgerrestaurang. Där lämnade jag även en “Travel Bug”.

Jag orkade inte bråka med trafiken och ge mig utanför E4:ans trygghet för att leta upp några skatter i Stockholm. Jag ville bara därifrån. Men, när det lagt sig en smula med trafiken så tog jag mig av E4 en stund. Jag fick mig en kort rundtur i Järna. Där hittade jag några skatter. Det fanns flera, men nu ville jag hemåt. William väntade på sin Marabou-Dajm som han beställt via ett SMS. Jag stannade till i Nyköping för att tanka. Jag handlade lite mat också. Och, en skatt tog jag av bara farten. Sammanlagt nio skatter denna dag. Inte illa av en som har 14 skatter som rekord för en och samma dag.

Tack för skatterna!

 

Jullovet var flera timmar gammalt!

Jag har faktiskt inte tänkt på att det ligger en kyrkogård mitt inne i Norrköping. Ja, det kanske ligger flera där, beroende på vad man menar med “mitt inne i”. Men, Södra Kyrkogården har jag aldrig reflekterat över, även om man har passerat där ett antal gånger.

Denna onsdag var det bokbinderi som vanligt. Michelle och jag hade lite mindre tid över än vanligt. I alla fall trodde vi det. Vi beslöt oss därför, i ett sent skede att försöka oss på denna skatt som bara ligger några hundra meter från bokbinderiet. Det gick så smidigt och lätt att vi kom tidigare än någonsin till bokbinderiet. Men, det gör inget om vi kommer tidigt. Vi har ju numera nyckel dit och kan komma när vi vill. Men, en skatt, lite hamburgare och kanske något annat ärende lär vi kunna hinna med, oavsett nyckel eller ej.

Denna kväll så var Michelle mycket aktiv. Det var julkorts-pyssel som bokbinderi till jul som kulle vara klart. Ja, vi var väl kvar någon timme extra, jämfört med en vanlig onsdag. Jullovet var ju några timmar gammalt, för de som går i skolan i Krokek.

Tack för skatten!

 

Kakbak på Strömvillan!

Lördagen den 17/12 2011 var det event i Strömvillan, Norrköping. Det hela gick inte ut på att leta upp en massa nya skatter som det väl kanske kan vara annars. Det gick ut på att träffas och umgås, samt baka pepparkakor tillsammans.

Jag kanske inte ska uttala mig om ifall det brukar vara mycket nya skatter släppta i samband med ett event. Detta var endast mitt tredje event. Det var Michelles andra event och Williams första. Hur som helst så stod det, som det heter i Bullerbyn-böckerna “som ett os över hela Bullerbyn”. Fast, i detta fall kanske mera de centrala delarna av Norrköping, snarare än Bullerbyn.

En av deltagarna hade med sin en “kak-Petter” av fabrikatet “Nils-Johan”. Det var ett rationaliseringsverktyg för kakbakning. Man gjorde många kakor på en gång. Man bara körde med redskapet över den utkavlade degen så hade man gjort ett antal hjärtan, stjärnor eller andra former. Det var nämligen utbytbara formar. Man kunde välja form.

Jag och Småfotingarna var väl, vad jag förstått de enda som gjorde vår egen kristyr. Vi hade lite olika färger med oss och färgade kristyren så att vi hade de färger som geocaching-logon hade. VI hade tränat lite innan. Det utlovades ju ett pris till bästa kaka. Michelle hade hittat en egen metod att göra små burkar på. Idén kanske var min från början men det var Michelle som utvecklade tekniken för att få e burk som inte jäste ihop. Hon gjorde därför dessa burkar denna dag.

Jag mixade ihop lite kristyr med olika färger så att jag och Michelle kunde färglägga våra skapelser. En loggremsa med dagens värds namn på, som “FTF” gjorde vi också. Det framstod nämligen att det var en mutbar domare i inbjudan. Fast, inställsamt eller ej så var hon allt värd den lilla extra uppmärksamheten. Jag tänkte först skriva i loggen att, det behövs ju bara detta enkla, för att det ska bli så bra. Men, med lite närmare eftertanke så hade nog arrangören lagt ner mera jobb på detta än man kanske tänker sig. Det var godis till barnen, det var en fin kista i pepparkaka som man loggade sitt besök i. Det var en massa passande av ugnar och liknande. Det var välarrangerat. Så, enkelhet kanske kan passa. Men det var mycket möda nedlagt på den enkelheten.

Michelle vann priset med sin lilla burk. Men, det fanns många fina pepparkakor som lika gärna kunde vinna. Och vid prisutdelningen så var hon och tittade på Sunes jul som visades i ett rum bredvid. Jag tog emot priset men kallade in Michelle. Det var hennes pris.
Priset var ett fins “coin” som det stod Friluftsfrämjandet 2011 på. Och när arrangören höll upp det och visade det i inledningen så tyckte jag första att det var ett paket saffran. Jag hade ju precis innan eventet handlat lite. Bland annat så köpte jag ett paket saffran. Det hade samma storlek, form på förpackningen som samma färg nästa. I alla fall i en hast. Men, jag förstod ganska snart att det rörde sig om ett mynt.

På vägen hem så stannade vi tre, samt en person till vid en annan skatt. En skatt i ett bergrum. Och det fanns väl en viss tjusning med detta men det överskuggades kanske lite av att det låg en spruta på marken, inne i bergrummet. Det var förmodligen ett tillhåll för knarkare. Så, det bästa, om man ska logga denna skatt är nog att inte gå dit själv. En lite olustig känsla fanns det i alla fall över sprutans närvaro vid skatten.

Tack för eventet och skatten!

 

 

 

Det måste vara jobbigt att ha blinkande lampor i fönstret!

Det var en onsdag som alla andra. Det var bokbinderi och lite skattjakt innan dess. Men en sak skiljde mot de vanliga onsdagarna. Michelle var inte med. Hon var med Fritidsgården som reserv i en final i Norrköping mellan stadens olika gårdar. William däremot var den som hade bästa resultatet lokalt, och var därför med i laget. De kom lite för sent och missade en del poäng i början. Det hade blivit lite missförstånd med tiderna. Men, de kom trots detta på fjärde plats. Det var en bra prestation av laget tycker jag.

Själv så var jag en kort stund på bokbinderiet.Och innan dess så letade jag upp två skatter. Dessa två skatter hittade jag i mörkret. Den ena var i en labyrint. Där gick jag runt med en ficklampa och lyste. Och precis som jag hade hittat den och stängt av min ficklampa så åkte det förbi ett par polisbilar. Jag undrar om de hade reagerat på att någon smög omkring med en ficklampa i mörkret, om de hade kommit lite tidigare. Det är ju en del skumma bilar i Norrköping just nu. Så folk kanske är lite “på tårna” över onormaliteter i omgivningarna.

Den andra skatten var en centimeterstor nano. Den hittade jag också i mörkret. Men, jag hade nog lite tur som kom direkt på den. Jag hittade den omedelbart.
Den första skatten var kanske lite knepig. Men, eftersom att min GPS visade endast 30 cm fel från nollpunkten så hittade jag den efter lite letande.
Jag tittade på de olika adventsdekorationer som folk har i fönstren. Det var speciellt ett fönster med en himla massa lampor i olika färger. Och det hela blinkade konstant. Det måste vara påfrestande att vara inne i det rummet. Men, det är ju som bekant olika på smaken. (och korven, den har två)

Tack för skatterna!

 

Ny skatt till Nunnebanans lista!

Jag försöker att sammanställa vissa saker i olika listor på geocaching.com. En lista är den över Nunnebanan. Så, när det kom ut en skatt på Nunnebanan vid Stavsjö så var det en positiv överraskning. Den kvalificerade sig också till listan över skatter på Sörmlandsleden. En lite nyare sträckning av den går inte långt från skatten.

Jag hade lite ärenden i samhället. Vi hade haft julmarknad i Hantverksbyn, Kolmården. Jag var nu ute och plockade ner de skyltar som vi haft som reklam för det eventet. Ja, det var väl lite andra saker också som behövdes göras. Det blir ju lite styr runt en julmarknad. Så, när jag nu var ute och for, så for jag också iväg till denna skatt. Gömman var bekant. Alltså, själva tillvägagångssättet att gömma. Burken likaså. Så, den typen av gömma hade man nu lärt sig. Speciellt som det nu var dagsljus.

Tack för skatten!

 

Inte alltid så lätt när det är mörkt!

Nu har jag letat reda på så mycket som fyra skatter i nano-storlek, på en och samma kväll, i mörkret. Man kan då tro att man kan det där med att leta skatt efter solens nedgång. Men, man ska inte tro så mycket.

en onsdag, i början av december så åkte Michelle och jag som vanligt in till bokbinderiet. Och vår vana trogen så letade vi efter lite skatt. Fast, väl på plats så fanns det någon av oss som helt plötsligt tyckte att det var lite kallt. Så, det fick bli jag som letade upp den lilla burken alldeles själv. Det var en enkel gömma. Man behövde i princip bara lokalisera platsen och sedan leta på det mest uppenbara stället. Men, ändå missade jag den och letade lite onödigt länge. Det hade varit bättre om någon mera hade varit med och letat. Fast, här kan jag nog inte skylla på mörkret.

Lite senare, när vi var hemma igen och Småfotingarna hade gått och lagt sig så kom det ut en ny skatt. En skatt som inte låg så långt borta från vårt hem. Det är inte så vanligt att det kommer skatter här i närheten, som vi inte själva har gömt. Jag beslöt mig i alla fall för att åka och försöka hitta den. Väl på plats så var det ånyo samma sak. Det var svårt att hitta den i skenet av en vanlig ficklampa. Men när jag väl fick syn på den så var det från fel håll. Jag såg fästet från andra hållet och gick runt för att se att det var burken i fråga.
Jag åkte förbi skatten en annan dag, under den ljusa tiden på dygnet. Då syntes den lång väg. Märkligt, vilken skillnad det kan vara nattetid gentemot dagtid.

Tack för skatten!