Vädret var inte speciellt bra under lördagen. Det var visserligen uppehåll, till och med lite sol då och då men det blåste en kall tråkig vind. Vi satt inne alla tre. Jag, William och Michelle. Jag ville trots allt ge mig ut på något. Inte det som jag kanske hade hoppats på, en tur i skogen efter en burk långs någon led eller liknande. Det medgav inte vädret. Jo, visst kunde det väl gå, men det lockade inte. Och man ska ju ha lite kul. Inte tvinga sig till något som man känner tveksamhet inför.
Istället riktade jag tankarna, och blickarna mot burkar, pant och en del gamla kläder som jag hade rensat ut ur garderoben. Dessa skulle till returpunkten i Krokek. Jag hade också fått ihop tre påsar med pant. Jag frågade helt enkelt Småfotingarna om de ville panta dem, och sedan köpa godis. Jag föreslog att de kunde panta dem i Krokek och sedan ta med pengarna, så kunde vi åka till Nyköpings Bro för att köpa godis. Inte världens mest ekonomiskt riktiga idé kanske, men tillräckligt avigt för att vara genomförbart med ett leende på läpparna.
Vi slängde våra burkar, våra tidningspapper och våra kläder. Ja, denna gång var det faktiskt mest mina kläder som, inte slängdes utan lämnades i Myrornas stora insamlings-“holkar”. Och det är tydligen mycket kläder som lämnas till myrorna. Dessa “holkar” är i princip alltid fulla. Det är svårt att få in det man ska lämna. Och jag vet att det töms en gång i veckan. Så, det får nog anses som mycket kläder, när dessa två “holkar” fylls vecka efter vecka i en ort, i storlek som Krokek.
Jag tittade lite på hästarnas statistik vid travinlämningen i COOP Konsum medan Småfotingarna pantade sina tomglas. Eller, “glas”, det är ju mest plast numera. Lite samtal med en kompis från bridgen innan Småfotingarna kom tillbaka gjorde att tiden spenderades efter bästa förmåga. I alla fall enligt vad jag tycker.
Det var lite irriterande att jag hade glömt min kamera hemma. jag har visserligen två mobiltelefoner med mig också som har hyfsade kameror i sig. Men det känns lite naket att vara utan kameran. Det händer, men det händer inte så ofta att jag inte har min kamera med mig. Jag kanske får se över rutinerna för detta lilla moment, så att det inte händer igen.
Som jag nämnde tidigare så var det inte det mest ekonomiskt fördelaktiga att köpa godis vid Nyköpings Bro. 79 kronor per kilo. Ganska dyrt egentligen. Men nyttigt, om det gör att man köper minde tack vare priset.
Vid bron finns det för övrigt två skatter. Den ena har jag loggat vid ett tidigare tillfälle. Den andra loggade vi nu. Det var ganska kallt att leta efter den. Det blåste ju en del kalla vindar. Michelle fick bråttom in till de vattenburna anrättningarna som finns inne på bron. William och jag letade upp skatten. Men, eftersom att det var så kallt om fingrarna så tog vi med oss burken in. Vi handlade vårt godis och skrev i loggen. Jag hoppas inte att någon annan letade efter samma burk medan vi hade den med oss. För, vi satte ju förstås tillbaka den när vi var klara.
Jag köpte minst godis. Men tillräckligt mycket för att det nog var lite för mycket för mig. Vi hade nämligen varsin påse. Och även om Williams påse inte var större än våra så vägde den nog mest. Gelé väger mera än Snickers.
Efter Nyköpings Bro så bildades det två mål i mitt huvud. Ja, det ena fanns nog där innan också. det ena var att åka in till Nyköping och tanka. Detta medförde två skatter till. En av skatterna åkte vi förbi vid Nyköpings station. Det var bara att parkera och leta upp den. Den andra åkte vi förbi när vi åkte till den bensinstation som jag tänkte tanka vid. Problemet var bara att jag tänkte fel. För en annan gång så hade Telia Navigator styrt mig till en palts där det inte fanns någon mack. Så, efter att ha studerat en hund och en and, gjorda i brons så loggade jag den skatten, satte mig i bilen igen och åkte till rätt plats för att tanka.
Det andra målet nu var att få en ny kommun i statistiken över i vilka geografiska platser jag har hittat en skatt i. En, för tillfället roligare statistik än att jaga FTF eller så många skatter som möjligt varje dag. Här finns det nog trevliga mål att ha. Så, nu begav vi oss till den närliggande lilla kommunen Oxelösund. Där loggade jag en skatt vid en kyrka. En lite annorlunda byggd kyrka.
Väl hemma så var vi varma i kläderna. Så pass varma att Michelle och jag inledde årets grillsäsong. William satt med sin dator inne. Jag bad honom att sitta med datorn i köket, för då kunde han hålla lite koll på den klyftpotatis som vi just satt in. Detta gjorde att Michelle och jag kunde koncentrera oss på grillningen. Och, det var faktiskt inte speciellt kallt att stå ute vid grillen. Lite mörkt kanske, men det löste vi med våra ficklampor. Michelle fick ju, som sista medlem i familjen en laddningsbar ficklampa i julklapp. Vi hade himla trevligt ute vid grillen. Men, vi åt maten inomhus.
Tack för skatterna!
en länksamling
