Letade skatt, i mörkret, i skogen!

Söndagen bestod mest av bridge. Inte bara den kurs som jag håller i, utan också lite hemma-jobb som bestod i att lägga brickor, dels till kursen men kanske framförallt till måndagens tävling, i barometer-form. Det blir en hel del kortlekar.
Efter kursen så skulle i alla fall Michelle hämtas vid bussen. Jag ringde henne när jag var framme vid busstationen. Då var hon bara kommen till Söderköping. Bussen var lite försenad.
Jag hade köpt några hamburgare på vägen dit. jag hade inte ätit något sedan frukost. Michelle var också hungrig. Så, en snabb-middag i bilen innan vi kom hem var på sin plats.

Men, nu när det var lite tid över så ville jag inte sitta i bilen och glo. jag lokaliserade en skatt en bit därifrån. Det var en skatt i serien “Norrköpings gator” Knäppingborgsgatan. Den satt lite högt upp. Jag fick ta till mitt lilla verktyg för att få ner den. Men mest för att få tillbaka den. Och, även om den satt lite fast så fick jag till sist loss den.
En person gick förbi. Och, hade han inte varit så onykter så hade han säkert reflekterat över vad jag gjorde. Men, han verkade mest ha bekymmer att hålla sig upprätt. Och det var tur att det var en gågata som korsade Knäppingborgsgatan. Han var nämligen ena stunden på höger sida, andra stunden på den vänstra. Men, det gick, sakta men säkert framåt mot söndagskvällens senare timmar.

Väl hemma så skulle Småfotingarna i säng. Själv så tänkte jag göra klart med bridgen inför måndagen. Jag hade inte ens sett min mail vare sig i telefonen eller på datorn. Jag tog upp telefonen för att skicka ett SMS. Då såg jag att jag hade fått mail. Bland annat om en ny skatt, bara några kilometer från vårt hem. Och, först tänkte jag strunta i den. Den var nog redan loggad. jag hade ju inte sett mailet förrän nu. Jag tänkte att, den kanske jag kan leta reda på dagen efter. Men, så fick jag för mig att ge mig ut i skogen i alla fall. Det var ganska mörkt. Men det är ändå rätt så kul att gå där med en liten ledsyn, i form av ljuset från en ficklampa. Väl framme vid skatten så nollade min GPS på “fel” sida om ett omkull-fallet träd. Jag letade därför lite för mycket på fel ställe. Men, så, när jag hade kommit på rätt sida om trädet så fick jag ficklamps-skenet att avslöja gömman plats. Och,d et visade sig att jag, trots min sena ankomst faktisk var först på platsen. Jag tittade mig omkring för att se om någon mera var i närheten för att på så vis dela erfarenheten att vara först, just vid denna burk. Men ingen syntes till. Jag loggade de 22:10. Jag blev därför förvånad över att de som tydligen var tvåa, efter mig också hade 22:10 som tid. Då borde jag ju sett dem där. Men, så fick jag senare se att det var en felskrivning. Det skulle vara 22:29. Jag åkte nämligen och vände vid Kolmårdsanstalten. är jag sedan åkte förbi platsen så syntes det ingen bil. Jag måste ha missat dem precis.

Hemma så väntade mina kortlekar. Det blev kanske lite för sent när jag väl kom i säng. Men, det var trivsamt att gå där i skogen, i mörkret.

Tack för skatten!

 

Det hände mycket, under en vanlig eftermiddag!

Det var en vanlig fredag. Vanlig så till vida att man åkte till Norrköping för lite ärenden. Det blev lite spontant tidigare än beräknat.
Ärendena flöt på bra, och snabbt. Det gav utrymme för att se sig lit om, leta lite skatt innan jag strålade samman med en annan skattletare för att attackera en skatt som var lite besvärlig att komma åt. Det blev 10-11 hittade skatter, ett par-tre som inte hittades samt ett par som jag redan hade hittat. Ja, så går det ibland när man hjälper till eller följer med till någon eller några skatter som andra vill åt, men som man själv redan hittat.

En skatt, vid Sörby Herrgård hade gäckat mig en del. Jag hade varit i närheten av den med hindrats av ett stängsel. Jag inbillade mig att man inte kunde komma åt den utan att först forcera stängslet. Men så var de ju inte alls. Det gällde bara att komma från rätt håll. Tänker man till lite och ser hur det ser ut så märker man ju det rätt så snart.

Det var inga problem att hitta skatten vid Sörby herrgård. Problemet var en traktor som grävde, samt en man som stod bredvid. Han grävde väl med en spade. Eller så hade han spaden som stöd. Hur som helst så var de lite väl nära mig när jag skulle logga lite ostört. Jag fick ta skydd bakom ett träd för att logga skatten. Det kan ju, om man tänker efter ha sett lite mystiskt ut, lite mera konstigt än om jag bara hade tagit fram skatten och skrivit mitt namn i loggboken, helt öppet. För, en person bakom ett träd kan ju uppfattas som lite ekivokt.

Jag provade också en skatt vid Fiskeby. En skatt på en järnvägsbro. Men, om jag hade läst de senaste loggarna så hade jag nog märkt att den skatten inte var på plats. Den var borta. jag hittade den inte. Men, det var ändå lite trevligt med den magnifika bron, och att man kunde gå på den. För, det finns en liten del för gående, även om det ju är en bro för tåg.

Det var behagligt milt för att vara i februari. Inte så pass varmt att gräset grönskade ännu vid Sörby herrgård. Men behagligt, i alla fall på de platser där inte blåsten kom åt.

En annan skatt låg vid ett gammalt magasin. En övergiven byggnad som fått en hel del påhälsning, speciellt av unga konstnärer.
Ja, graffitti kan man ju ha åsikter om. Skadegörelse eller konst? Men, i en miljö som denna så handlar det ju om att människor får använda sin kreativitet, på ett ställe som väl får anses som en soptipp. Så, här gör det sig bra att “fräscha upp” stället en smula.
Det var en del bildäck där också. Jag funderade på varför. Inte kom jag fram till något bra svar heller.
En annan sak som slog mig var hur ett övergivet ställe som detta kunde bli till något bra. Ungdomar kunde kanske göra något bra av stället. De kunde göra något bra för sig själva. Men, det skulle väl kanske ses som en belastning, medföra en mass byråkrati, så det går väl inte ett genomföra. Vad som krävs är ett eget initiativ av ungdomarna. Något som kanske inte finns där. Istället finns det alltid risk att en plats som denna kan bli till en spontan samlingsplats. Och det är inte alltid så bra. Det kan medföra både alkohol och droger. Lite spår av detta syntes redan. Och vid en annan plats, med motsvarande övergivna status så syntes det spår av knark. Tyvärr.

Det flöt på bra med skatter av olika slag. En skatt vid en liten cykelbro hittades. Den hade jag letat efter tidigare. Några skatter från serien om Norrköpings gator loggades också Bland annat vid Målgränd där jag jobbat som fastighetsskötare. I det området fann jag även en skatt som satt lite högt upp. Den gick under namnet “Norrköping slang, “snoka””. Fast, den var inga problem. Jag hade ju förberett mig på en betydligt högre sittande skatt. Så, mina verktyg fungerade utmärkt till denna också.

Vid en skjutbana i utkanten av staden så hittades ytterligare en skatt. Vägen dit går, likt en motorväg på två olika vägar. en väg dit, en parallell väg tillbaka. Det som gör det lite extra lustigt är hur den ena körbanan sedan korsar den andra. Man ska, kan man säga korsa mötande trafik, för att köra rakt fram. Kanske inte perfekt förklaring, men principiellt hyfsat riktigt.

Det fanns också en cykel som jag inte hade hittat ännu. Jo, jag har hittat cykeln, men det krävdes att lista ut var koordinaterna var, till själva burken. Jag hade någon dag tidigare kollat upp detta. Jag tog med mig det hela hem och hade lösningen i beredskap. Nu var det alltså tid att logga själva burken också. Det gick bra, även om jag missbedömde kartan en smula. Det blev lite extra att gå. Men det var en trevlig promenad.

Sedan var det dags att stråla samman med en annan skattletare. En skatt som satt cirka sex meter upp i en stolpe skulle tas ner, samt sätta tillbaka igen. Jag hade konstruerat ett verktyg. Detta verktyg fungerade alldeles utmärkt. Och, efter den skatten så följde jag med till några andra skatter som jag redan hade loggat. Vid en av dem så behövdes verktyget igen. Vi letade sedan efter en skatt vid en biogasstation. Men den hittade vi inte. Vi trodde att den var borta. Men jag har sett att man har loggat den efter att vi har varit där. Konstigt att vi inte hittade den.

På vägen hem blev det ytterligare en biogasstation, samt ytterligare två gator i serien “Norrköpings gator”.

En skatt, lite tidigare på dagen vållade lite problem. Slagverket 2 heter den. Den gav intryck av att vara i ett träd. Men, det kunde lika väl vara i någon närliggande byggnad. Men, går man efter koordinaterna så är den, som den berömda nålen i höstacken, i sitt ymniga träd. Den får vi allt återkomma till.

Vid Oxhagsgatans skatt, som jag loggat tidigare så ligger, har jag nu lärt mig Nelins konditori. Där köpte jag två semlor. Fel dag, visst. Fel bakverk, visst. Men jag lovade William en semla. Och nu när det var wienerbröds-semla så ville jag testa hur den var. Och, det var den.

Tack för skatterna!

 

Sex skatter och åttkantiga hus!

Det blev en onsdag, ungefär som vanligt. Men ändå inte.
William var hos sin mormor och morfar. Han skulle åka hem framåt kvällen. Michelle däremot skulle ner till samma ställe. Bägge barnen hade sportlov.

Det blev en ganska tidig dag, arbetsmässigt. Kanske inte till en börja med, men den historien lämnar vi därhän.

Det hela började med att Urfotingen behövde skjuts till Vårdcentralen. Först dit och sedan hem igen. Efter detta så tänkte Michelle och jag åka till Norrköping. Vi hade ju en bussbiljett att köpa till henne. Eventuell överflödig tid kunde sedan ägnas åt att leta skatt. Praktiskt va?

Michelle skulle alltså iväg med sin buss. Jag skulle sedan till bokbinderiet. Efter detta skull jag alltså hämta William på samma busshållplats. Och, när jag lämnade Michelle på bussen så klev det av en kvinnlig chaufför. Hon hade kört bussen från Uppsala, via Stockholm och alltså hit till Norrköping. Men nu tog en annan chaufför vid. När jag sedan hämtade William, som alltså kom söder ifrån så var den kvinnliga chauffören åter på plats. Hon skulle nu köra bussen vidare, tillbaka till Uppsala. Ja, det var ju inte samma buss. Så fort går det inte till Kalmar och tillbaka. Mellan bussarna var jag alltså på bokbinderi. Hon hade ju, rent tekniskt sett kunnat följa med. Då hade hon fått smaka på semel-tårta som serverades till kvällens kaffe.
Man undrar vad hon tänkte när jag mötte även denna buss.

Michelle och jag letade lite skatt innan bussen. Jag letade även upp några efter att hon hade åkt, innan bokbinderiet. Sedan blev det faktiskt en skatt på vägen hem senare på kvällen också.

Vi började letandet på Upplandsgatan. En enkel skatt som inte krävde mera än en punkt på kartan. Jag satt kvar i bilen medan Michelle hämtade in burken. Hon skrev medan jag tog ett par bilder på omgivningen. En gata till samlingen.

Vi for vidare mot nästa skatt. En skatt i serien som påvisar olika lokala slang-uttryck i Norrköping. Det var lite lerigt där. I alla fall där min GPS nollade. Fast, om vi hade letat på rätt plats från början så kanske det inte hade varit “gucka”. Gucka var nämligen ordet som behandlades. Inget ord jag känner till, och kanske inte riktigt rätt använt, vad vet jag. Men det ska tydligen betyda “klet” av något slag. Kanske inte lera då?

När Michelle hade hoppat på bussen så åkte jag förbi en lite knepigare skatt. Jag visste att jag inte skulle kunna komma åt den nu, men spanade lite på den inför kommande dagar.
Efter detta så letade jag upp en liten skatt som var vid ett par hus som är åttkantiga. De ligger vid en gata som heter Rambogatan. Ett namn som ger associationer till något som inte stämmer in på omgivningen. Vad vet jag inte riktigt. Rambo är ju lite mera “djungel” liksom.
Området verkade inte direkt billigt att bo. Men det kanske är fel tänkt. Det verkade i alla fall lite trångbott på sina håll. Inte lägenheterna och husen, de verkade stora och fina. Däremot verkade det bo mycket folk där, att det är tätt mellan bostäderna liksom. Men det kanske också var en synvilla.
De åttkantiga husen, Oktogonhusen var i alla fall en trevlig syn. Kul arkitektur.

Fast, innan Rambo fick besök så var jag och letade upp en skatt på Oxhagsgatan. Där ligger ett konditori. Nellins konditori. Det lär ska vara ursprungskondiset. Det finns ju ett konditori med samma namn på Nellinsgatan. Fast, konditoriet ligger på Fjärilsgatan, lite vägg i vägg med Oxhagsgatan liksom.

Nu bar det iväg till nästa bostadsområde. Denna gång var det en skatt i en serie om kommunens kyrkor som stod för temat. Navestadkyrkan. en kyrka som inte ser ut som en kyrka. Inte något man vill gå till om man vill ha en stämningsfull julotta eller liknande. Men, den fyller säkert sin funktion. Skatten var en lite rackare som tog lite onödigt lång tid att lokalisera.
det hade börjat skymma, så när jag fotograferade så kom mitt lilla mini-stativ väl till pass.

Efter Navestadkyrkan så blev det alltså bokbinderi. Jag blev klar med en lagning av en av Williams gamla böcker. Den hade lossnat från pärmen. Jag fixade till den efter att Michelle hade påbörjat arbetet. sedan fick hon lite annat för sig. Boken fick han i present när han fyllde sju år. Värd att bevara med andra ord.

På vägen hem, när jag hade hämtat William så visste jag att vi åkte förbi en skatt till. Jag tänkte egentligen bara spana in hur den kunde tänkas sitta, men när jag väl var där så passade jag på att logga den också. Det blev alltså sammanlagt sex skatter denna dag. Då var det ju dessutom en jag spanade in, samt en annan som jag inte hann leta efter. den hade behövts hittas på en gång för att hinnas med innan Michelles buss gick mot Småland.

Tack för skatterna!

 

 

Fyren i Eneby, Norrköping!

I söndags fick jag ett SMS om att det var några som skulle samlas för att försöka vara först på en ny skatt. En av de få skatterna i serien om Norrköping gator som inte var loggad i förhand. Och ju mera man nu ser det så här med dessa små samlingar av skattletare som det varit ett par gånger nu så tycker man att det är mer och mer synd att det blev som det blev. Det hade varit roligt med mera “träffar” ute på stadens gator. Men, nu lär det inte finnas någon ologgad skatt kvar, även om det är en del kvar att publicera. Ja, “Y” lär visst vara kvar. Men den tros inte vara utlagd ännu. Den kan ju vara det, om man ger sig lite utanför den gatan. Det finns bara en gata på “y” nämligen.
Denna gång var det Slåttergatan som stod som värd för dagens samkväm på trottoaren. Det var sammanlagt tolv personer samlade vid den lilla burken.

Det blev lite tidigt att åka direkt till Slåttergatan. Så, innan den skatten så provade jag en annan skatt. En skatt vid Eneby Kyrka. Den kyrkan kunde man skriva om, som det stället där det äldst kända föremålet i kolmårdsmarmor finns. Och man skulle kunna fundera på varför det finns där. Man kunde spekulera i hur det kunde komma sig att det finns där, och inte i Kolmården då det ju är tidigare daterat än när de verkligen hittade kolmårdsmarmor. Men det gör jag inte.
Jag tänkte istället spekulera i varför tornet ser till mångt och mycket ut som en fyr. Man skulle kanske kunna tänka sig att kyrkor av olika slag använts som flygfyrar. Men det förklarar inte att det ser ut som en fyr till havs.
Nu vet jag inte hur pass gammalt själva tornet är, men om det är lika gammalt som kyrkan, vilket verkar en smula svårdaterad, men ett spann på 600 år enligt inskriptionen på fasaden. Men i så fall kanske det rent av fanns vatten, närmare kyrkan än det finns nu. För, att det fanns mera vatten i det som vi i dag anser vara Norrköping är väl ställt utom allt tvivel. Frågan är bara hur mycket som är sanning, och hur mycket som är myt. Ett fint exempel på den typen av myt (eller sanning) är ju Bråvalla slag. Ingen rök utan eld.
(Fyrby ligger ju inte så långt borta)

Tack för skatterna!

 

Rättvisa är ett relativt begrepp!

Fredagen började sportlovet. Ja, tekniskt sett så börjar det väl på måndagen då detta är den första lediga skoldagen, men själva ledigheten, sammanhängande börjar väl på fredagen, innan lördagen, som föregår helgdagen på söndagen som sedan banar väg för just den måndagens som beskrevs innan.
På lördagen åkte William till sin mormor och morfar. Vi släppte av honom vid bussen på förmiddagen. Efter detta så ville Michelle ha en glass. William fick ju en dagen innan. Och detta kunde ju inte motstås, att försöka övertala pappa att inse rättvisan i att även hon skulle få en glass. Och, likt gårdagen så avstod jag från detta kalla mellanmål. Jag fick nog av snön runt omkring.

Rättvisa är väl ibland ett relativt begrepp. Jag menar, Michelle krävde rättvisa om glassen, men såg inget konstigt i att få panta burkar och flaskor för 60 kronor som hon sedan behöll själv till förmån för hennes insamling till en ny locktång.

Vi letade också upp en skatt denna dag. Det var en liten burk vid en tankanläggning för bussar och lastbilar. Jag tror att det var diesel i tankarna. Det kom i alla fall en man dit som letade efter ett tanklock. Han kallade det något annat, precis som om om jag visste vad ett “blue….bla…bla…hej..o…hå…” var för något. Jag tyckte att det lät enklare att förstå när han använde ordet “tanklock”. Han frågade också om jag visste om Rejmes hade öppet denna tid på en lördag. Han måste verkligen ha trott att jag var där för att fylla på bränsle eller rent av jobbade där. Jag hade ju inte ens bilen med mig dit.
Nåja, jag låtsades hjälpa honom att leta efter tanklocket. På så vis såg det ju inte så misstänksamt ut när jag letade efter burken. Och, kanske det kunde ha avslöjats att jag inte letade efter tanklocket när jag letade på ställen där inte ett tanklock rimligen kunde få plats.

Senare på kvällen så invigde vi min vinst från bridgetävlingen från förra helgen. En stor chokladask. Och inte heller då talades det om någon rättvisa då ju inte William var med vid detta, för chokladälskare högtidliga tillfälle.

Tack för skatten!

 

Intresset för glass hade, svalnat!

De flesta av de 29 skatter som kommer under februari månade, en per dag på Norrköping gator verkar hittade och loggade i förhand. Lite synd egentligen. för när det nu snart var dags för gatan som börjar på Q så undrade nog de flesta var den gatan skulle vara. Det finns ju ingen gata som börjar på Q. Så, några dagar innan den skulle komma ut så skrev jag en liten förfrågan på Geocaching Östergötlands sida på Facebook om vi inte skulle samlas ett gäng någonstans och försöka oss på en gemensam logg, alla som först att hitta burken.
Först fick jag mest svar från de som undrade lite över den och som förmodligen höll till i Linköping. Sedan hände ingenting. Sent på kvällen innan så fick jag ett SMS av en som ville att vi skulle samlas. Vi samtalade lite på förmiddagen innan skatten skulle komma ut om vart vi skulle samlas. sedan spred sig det hela lite. Några, som inte kunde vara med samtalade med några andra som kunde vara med. Vi var till sist, vid en ICA-affär 8 personer som representerade 7 användarnamn som samlades för en gemensam så kallad FTF-logg.

William var en av de som var med. Han har ju, även han numera ett användarnamn. Michelle däremot hade sin dans just vid den tidpunkten på fredagarna. Skatten skulle nämligen komma ut vid 17-tiden. Det har systemet för hela serie avslöjat.

Tidigare på dagen så hade det varit solsken som värmde upp atmosfären. en strålande dag för den som vill vara ute i vinterlandskapet samt sola eller bara slippa att frysa. Jag föreslog därför för William att vi kunde köpa oss varsin glass. Solsken ska ju, av någon anledning kylas ner med glass. William ville absolut ha en glass. Han tyckte att det var viktigare än att stå och passa på en skatt som snart skulle komma ut. Och inne i affären var det sådan kö att jag ville vänta med att köpa glassen. För nu var det bara frågan om en glass. En glass till William. Solen hade gått ner och kylan hade åter talat om att vintern på lång väg var på väg att ta slut. Intresset för glass hade, så att säga – svalnat!

Skatten kom ut, vi samtalade om en del skatter och liknande, både före som efter skattens logg. Vi var åtta personer som loggade skatten som “FTF”. Alla verkade glada och nöjda. William också, medan han sedan åt sin glass. Jag passade på att tanka bilen också. Det hade jag tidigare glömt bort. Denna gång kom jag ihåg det. Sedan åkte vi hem. Michelle skulle hämtas, skjutsas till en kompis för att sedan gå till ett disco på Fritidsgården. När hon sedan hämtades vid 21 så var min dag över. vi kunde då ägna oss åt soff-ockupation!

Tack för skatten!

 

Snö är bra, om det finns fotspår!

En gång, i en dåtid, inte långt från nu var jag nere vid utkanten av hamnen för att titta efter en skatt. Den skatten såg ut att vara högt uppe så att man fick klättra. I det läget hade jag inte tänkt på hur beskrivningen var. Jag lämnade den därför till en dag då flera personer var med.
Efter att ha kontrollerat terrängfaktor, attributen samt en del loggar så insåg jag att den nog inte var så högt belägen trots allt. Jag åkte dit för att försöka hitta den.

Väl framme vid skatten så var det lite snö. Det fanns en del is också, på det som man får förmoda var öppet vatten under andra årstider. en fin plats som jag nog först trodde skulle göra sig bättre på sommaren. Men nu, några ögonblick in i mon vistelse där så var det inte så dumt vintertid heller.
Jag hittade inte någon skatt. Jag funderade på om den möjligen kunde ha gömts lite extra under någon snö, eller kanske mera troligt, is.
Jag loggade den som “inte hittad” vilket gjorde att skattens ägare gick dit för att kolla upp den. Några andra, före mig hade heller inte hittat den. Han konstaterade att den var där den skulle vara och kunde alltså loggas, om den nu hittades.

Jag bestämde mig därför, när jag var i staden att åka tillbaka dit och leta. Det hade ju, sedan jag var där senast kommit en del snö. Den enda, vad jag kunde se i loggarna som hade varit där sedan nederbörden var alltså skattens ägare. Det borde således finnas en del spår i snön. Praktiskt, ifall att man nu skulle få problem igen.
Jag noterade fotspåren. Och jag uteslöt ett par ställen dör den kunde ha varit. Det fanns ju inga spår där. Och tack vare ledtråden till skatten, samt fotspåren så hittade jag den ganska omgående.
Efteråt så kanske jag förstörde lite med mina fotspår. Alltså, det blev mera än det var innan. Jag gick nämligen runt lite och fotograferade. Det gjorde jag bland annat en bit från skatten. En stor båt, som legat där varje gång jag varit vid platsen låg vid kajen. Den såg stor och majestätisk ut på så nära håll.

Tack för skatten!

 

Demokratisk godtycklighet – i oförstånd!

Carolina Klüft meddelade sig från sjukhuset med ett pressmeddelande idag. Tänk, att de finns kvar ännu, pressmeddelandena. Nu när Carl Bildt gör officiella utrikespolitiska uttalanden som utrikesminister via Twitter.
Fast, det kanske ligger i tiden. Groundspeak, som “äger” www.geocaching.com har börjat plocka bort Google Maps till förmån för Open Street Map. Denna karta är den del i det Wikipedia-samhälle vi nu är på väg mot. Ett godtycklighetens lilla virtuella värld.

Jag är kluven. Jag gillar ju egentligen godtyckligheten. I alla fall när den använd i ett snällt syfte. Som när man låter ett barn vinna i armbrytning, fast att man ju är betydligt starkare eftersom att man är vuxen.
Men, det kan ju bli lite konstigt också. Som när mina barn lekte när de var lite mindre. “Nu är det min tur att vinna” var inte en ovanlig replik. Demokratisk godtycklighet – i oförstånd.

Barnen i skolan söker information om saker och ting via Internet. De får information från bland annat Wikipedia. Den informationen är inte att lita på eftersom att vem som helst, godtyckligt kan lägga till information. Och det skrämmande är att det är en, av skolan godkänd källa.
Open Street Map är, om jag förstått det hela rätt en sida för kartor som bygger på samma princip. Den kartan ska nu alltså finnas som grund för vårt skattletande.
Det finns inget som säger att det inte ska gå bra. Men, inget säger att det inte ska gå åt helvete heller. Så, framtiden får väl utvisa om det är bra eller dåligt.

“Föreningen” för geocaching håller på att förändras. Och det blir väl så när det finns tillräckligt mycket användare inom något att det börjar bli kommersiellt intressant för den girige. Små förändringar. Uppköp. förhandlingar. Har vi hört det förut?
Men, jag tror inte att det kommer att bli för mycket kommersialism i själva användandet av geocaching. Men kanske runt ikring. Och kanske att godtyckligheten kan vara positiv. Demokratisk godtycklighet – men med förstånd, kanske.

En gata till blev loggad under gårdagen. Jag hade räknat ut var den skulle vara, vilken gata det skulle bli. Så, när jag loggade den ett par timmar innan den kom ut offentligt så var jag i alla fall tvåa. Det är ett himla spring, krypande i buskarna och letande bakom elskåp runt om i staden just nu. Det ska nästan bli skönt när saker och ting, förhoppningsvis normaliseras. Då kanske man kan göra som tidigare, sitta hemma och se hur andra som bodde betydligt närmare springer benen av sig för en ny skatt. Man bor ju på landet.

Skatten vid Pryssgårdsvägen hittade jag lätt. Inte bara för att det redan var spår i snön. Den var faktiskt ganska lätt att hitta ändå. Inga större hinder. Ja, inga hinder alls.

Snön börjar göra sig lite synlig ny. Den växer upp med sina vallar vid sidan av vägarna. Inget jag gillar precis men något man får leva med en tid framöver.
Det var lite oplogat på vissa ställen där det stått bilar. Några planer på att komma tillbaka och “ploga färdigt” tycktes det inte finnas. För då hade det nog redan varit gjort.

Jag åkte en annan väg tillbaka. Där mötte jag den som hade loggat skatten före mig. Han såg nog inte mig. Det var ett hastigt möte mellan två personer i varsin bil. Och, det är ju lätt att ha blicken fäst på något elskåp, något litet rör som sticker ut vid en vägskylt eller något annat vid sidan av vägen, där man kan tänka sig att det sitter en framtida publicerad skatt.

Tack för skatten!

 

 

Snön var i vägen, vid vägen!

Onsdagen 15/2 2012 bjöd på ett täcke på morgonen. Inte bara det täcke som motvilligt kastades av från sängen, utan också ett täcke på marken. Ett obehagligt snötäcke.
Detta ställde till det lite förstås. ett antal bilar hade tydligen hamnat i en olyckssituation i Krokeks samhälle. Sedan var det ju lite onödigt att behöva skotta snö. Snö som nog hade kunnat forcerats med bilen när man begav sig ut på morgonen. Men, i och med att det ska plogas i tid och otid så var det vallar i vägen. Eller, vid vägen, samt i vägen. Ja, du förstår säkert hur det var.

Framåt eftermiddagen så blev det i alla fall dags för Michelle och mig att ta oss in mot Norrköping. Lite mat, lite inhandlande av vardagens nödvändigheter samt bokbinderi. Allt enligt det normala förfarandet en onsdags sena eftermiddag och kväll. Ja, däremellan så klämde vi förstås in en liten skattjakt också som sig bör. Och det blev en trevlig liten burk vid en av stadens gator. En i serien som började på “a” och väl ska sluta på “ö”. En för varje dag i februari månad.

Denna skatt fanns på den sidan av staden därifrån vi kom. Vi valde den helt enkelt för att vi hade ovanligt lite tid innan bokbinderiet. Den låg bra till geografiskt. Den låg på Linnégatan, för den som vet var den gatan ligger.

Väl framme vid bokbinderiet så hade vi lite tid till godo innan den tid då vi har åtagit oss att vara där innan. Vi låser ju upp numera. Där inne väntade en överarbetad anteckningsbok som legat i press. den var nu klar. Och den blev helt OK. Inget mästerverk men ett bevis på att man lärt sig något. Men nästa gång ska jag göra lite annorlunda. Då byter jag ut bindgarnet mot “band”. Detta har man tydligen när man binder denna typ av bok som ska användas och kunna läggas upp så att den inte ska stängas. Man har även “band” när man binder in noter. Samma sak där. Man vill ju inte att nothäftet ska stängas när man spelar. Och man kan ju kanske inte alltid hålla i nothäftet heller. De flesta instrument kräver ju att man har två händer till hands.

Kanske att man kan ha sin anteckningsbok till att skriva upp lite noteringar från skattjakterna. Kanske kan man ha den till annat. Det får framtiden utvisa.

Tack för skatten!

 

Lite avslaget, men snabbt!

Ny dag, nytt liv. Ja, det liksom krävs, inte ett nytt liv kanske med en så kallad “rebot” efter att man varit på Åland. Det måste vara tunn luft där eller något i den stilen.
Så, efter att man somnat dagen efter, vaknat och varit allmänt slö så åkte jag till Norrköping. Ja, en ny skatt var på gång, som varje dag denna månad. Fast, det har blivit lite avslaget då vi “fuskar” lite för mycket. Det finns inte många som inte är loggade innan de publiceras. Synd. Ja, denna gång så var det ju jag som var först. Tre minuter efter att mailet kom så hade jag loggat. Inte illa va? Och då hade ju förstås någon redan varit där och loggat före publiceringen. Men det var kul ändå att se hur pass snabb man kan vara. Fast jag tror nog inte att jag kommer att vare sig slå den snabbheten eller göra om den bedriften.

Så, när Navestadgatan var loggad strax efter klockan 14 så tänkte jag faktiskt handla och sedan åka till Dagsbergs kyrka. Handlade gjorde jag. Men sedan så satt jag i andra tankar tydligen för helt plötsligt så var jag på väg åt fel håll på Söderleden i Norrköping. Och hamnar man där så är det inte så lätt att vända. Så istället så loggade jag en annan skatt. En skatt på lite fel sida av Norrköping i förhållande till var man själv bor. Sedan bar det av till Dagsberg.

Jag skrev i loggen till Dagsbergs kyrkas skatt att denna typ av kyrka inte tilltalade mig. Lite negativ signal kanske men samtidigt så kan man ju inte tycka att alla kyrkor är vackra. Det finns en del dystra utsmyckningar på den kyrkan som jag inte gillar. Då gillade jag de små gula stjärnorna bättre. Och vad de hade för symbolisk information tog jag inte reda på. Jag konstaterade mest att de var där och noterade deras estetiska värde i förhållande till övrig arkitektur.

Det var tänkt att det skulle bli en skatt till. I alla fall så tänkte jag rekognosera vid en. Men den tycktes inte finnas där. Och terrängfaktorn samt attributen om att den var barnvänlig och inte innefattade klättring gjorde att jag inte letade ett visst antal meter upp i luften. Snön och isen kan ha dolt den. Men det är flera som inte har hittat den. Den kan ju vara borta.
Jag återkommer när den är kontrollerad.

Tack för skatterna!