Demokratisk godtycklighet – i oförstånd!

Carolina Klüft meddelade sig från sjukhuset med ett pressmeddelande idag. Tänk, att de finns kvar ännu, pressmeddelandena. Nu när Carl Bildt gör officiella utrikespolitiska uttalanden som utrikesminister via Twitter.
Fast, det kanske ligger i tiden. Groundspeak, som “äger” www.geocaching.com har börjat plocka bort Google Maps till förmån för Open Street Map. Denna karta är den del i det Wikipedia-samhälle vi nu är på väg mot. Ett godtycklighetens lilla virtuella värld.

Jag är kluven. Jag gillar ju egentligen godtyckligheten. I alla fall när den använd i ett snällt syfte. Som när man låter ett barn vinna i armbrytning, fast att man ju är betydligt starkare eftersom att man är vuxen.
Men, det kan ju bli lite konstigt också. Som när mina barn lekte när de var lite mindre. “Nu är det min tur att vinna” var inte en ovanlig replik. Demokratisk godtycklighet – i oförstånd.

Barnen i skolan söker information om saker och ting via Internet. De får information från bland annat Wikipedia. Den informationen är inte att lita på eftersom att vem som helst, godtyckligt kan lägga till information. Och det skrämmande är att det är en, av skolan godkänd källa.
Open Street Map är, om jag förstått det hela rätt en sida för kartor som bygger på samma princip. Den kartan ska nu alltså finnas som grund för vårt skattletande.
Det finns inget som säger att det inte ska gå bra. Men, inget säger att det inte ska gå åt helvete heller. Så, framtiden får väl utvisa om det är bra eller dåligt.

“Föreningen” för geocaching håller på att förändras. Och det blir väl så när det finns tillräckligt mycket användare inom något att det börjar bli kommersiellt intressant för den girige. Små förändringar. Uppköp. förhandlingar. Har vi hört det förut?
Men, jag tror inte att det kommer att bli för mycket kommersialism i själva användandet av geocaching. Men kanske runt ikring. Och kanske att godtyckligheten kan vara positiv. Demokratisk godtycklighet – men med förstånd, kanske.

En gata till blev loggad under gårdagen. Jag hade räknat ut var den skulle vara, vilken gata det skulle bli. Så, när jag loggade den ett par timmar innan den kom ut offentligt så var jag i alla fall tvåa. Det är ett himla spring, krypande i buskarna och letande bakom elskåp runt om i staden just nu. Det ska nästan bli skönt när saker och ting, förhoppningsvis normaliseras. Då kanske man kan göra som tidigare, sitta hemma och se hur andra som bodde betydligt närmare springer benen av sig för en ny skatt. Man bor ju på landet.

Skatten vid Pryssgårdsvägen hittade jag lätt. Inte bara för att det redan var spår i snön. Den var faktiskt ganska lätt att hitta ändå. Inga större hinder. Ja, inga hinder alls.

Snön börjar göra sig lite synlig ny. Den växer upp med sina vallar vid sidan av vägarna. Inget jag gillar precis men något man får leva med en tid framöver.
Det var lite oplogat på vissa ställen där det stått bilar. Några planer på att komma tillbaka och “ploga färdigt” tycktes det inte finnas. För då hade det nog redan varit gjort.

Jag åkte en annan väg tillbaka. Där mötte jag den som hade loggat skatten före mig. Han såg nog inte mig. Det var ett hastigt möte mellan två personer i varsin bil. Och, det är ju lätt att ha blicken fäst på något elskåp, något litet rör som sticker ut vid en vägskylt eller något annat vid sidan av vägen, där man kan tänka sig att det sitter en framtida publicerad skatt.

Tack för skatten!