När väl huvudet hade kommit ifatt idén så satte vi sikte på Stigtomta. Vi tog den vägen för att eventuellt kunna få en ny kommun på kommun-kartan över loggade skatter. Ett antal skatter fanns i trakterna av Vrena, samt även på väg mot eventet. För, vi kom nämligen dit norrifrån. Vägen över Vrena gjorde att det blev så. Och efter att ha sett på kartan så blev jag förvånad över att bara en av skatterna ansågs, i statistiken att ligga i Flens kommun. Men, nu har jag i alla fall en skatt i den kommunen också.

Första skatten blev annars i Stigtomta. En stor potta vid en fotbollsplan var föremål för en skatt. En märklig sak som stod där i snön. Sedan for vi vidare för att logga en del enkla skatter längs landsvägen. Dels vägen mellan Katrineholm och Nyköping men även några på vägen som går mellan Eskilstuna och Nyköping. vi struntade sedan i en del andra skatter längs vår väg och begav oss till eventet. Där fanns det en skatt till som lockade, speciellt Michelle.

Skatterna längs vägen var väl mest till för att fördriva tiden med, snarare än att visa något i området. fast, vi fick ju se Handlar´n i Vrena i alla fall. Det hade vi inte fått om vi åkt via Nyköping som man väl hade gjort annars. Lite läsk samt något litet att tugga på blev det inhandlat i alla fall. Affären låg förresten på den väg som ledde oss mot eventet, en rätt-övers-väg mot Eskilstuna-vägen. Den vägen skulle jag nog vilja utforska lite bättre under sommartiden. Jag tror att det kan vara en ganska trevlig miljö nämligen.

Väl framme vid eventet så passade jag på att skriva en logg om att vi tänkte komma. Det gjorde jag på parkeringen. Sedan meddelade jag detta till en av arrangörerna som stod utanför dörren. Den loggen godkändes under muntra förhållanden. En kul grej kanske, men inget som borde vara vedertaget. Om alla annonserade sin medverkan vid ankomsten så skulle det bli lite svårplanerat tror jag att arrangera event. Men, nu blev det så i alla fall.

På ett event brukar det finnas en loggbok att signera när man kommit dit. På samma sätt som man loggar att man hittat en skatt. Eventet räknas också som en hittad skatt nämligen.
På detta event fanns det naturligtvis också en loggbok. Men den var gömd i en filmburk, inne i lokalen. Det var alltså upp till deltagarna att leta reda på den. Och, medans jag gick igenom  en bokhylla, i jakt på burken så hittade Michelle den i en annan del av lokalen. Hon blev således först att signera det hela. Om det räknas som FTF vet jag inte, men det spelar inte så stor roll då hennes statistik ju inte är det viktigaste för henne. Hon har inte så stor nytta av den typen av statistik då hon ju inte är så kallad Premium-medlem.

Annars så fanns det en ny skatt i närheten. En skatt som krävde lite arbete av den som ville veta dess koordinater. Man skulle, med hjälp av lite vägmärken få fram koordinaterna. Men, det fina i kråksången var att alla sedan fick logga den tillsammans, som en gemensam, kollektiv FTF. Och, vem var det inte som hittade burken först då? Michelle förstås. Hon har en förmåga att hålla sig framme. Hon och två pojkar gjorde gemensam sak i att springa före och leta upp burken.

Pennan till loggen på eventet fick inte plats i den lilla filmburken. Bilden kanske förklarar varför. 
Innan vi loggade vår kollektiva FTF så var det ett gäng barn som skulle ut och leta efter en skattkista. På skattkistan fanns det ett kombinationslås. För att klara det låset så skulle man svara på några sago-relaterade frågor. Något som barnen klarade galant. Ett par pojkar var med utan sina föräldrar. Jag lovade att hjälpa dem med loggen, ifall att det behövdes. I skattkistan fanns det mycket leksaker för barnen att byta till sig. Den var till för de barn som var på förra eventet, i höstas. Då var det endast två barn med. Men, det var ju också en på en fredag.

Efter skattkistan så gick två av barnen in. Det var de som hade sina föräldrar med sig. Michelle försvann också in. Kvar fanns jag och två grabbar. De ville fortsätta till en av de andra skatterna i närheten. Och jag följde med dem och lånade samtidigt ut min ficklampa. Vi pratade lite. De verkade väldigt entusiastiska över letandet. De hade visst över tusen hittade. De letar visst som ett team med sina föräldrar, om jag uppfattade det hela rätt. Grabbarna var fulla av berättelser. De hittade till sist en skatt till. Men kylan och mörkret gjorde att vi endast tog den som var enklast. De hade ju, vad jag förstod inte sagt till att de skulle leta mera. Lika bra att inte vara borta för länge. Skatten som de hittade hade jag redan loggat vid det tidigare eventet i omgivningen.

Inne i vandrarhemmet så hade det gjort i ordning en massa kaffebröd, kaffe, saft, läsk samt snacks. Detta är något som man inte behöver bjuda Michelle på två gånger innan hon hugger in.

Väl hemma så väntade William som inte ville följa med denna gång. Vi hade med oss ett par hamburgare som vi snappade upp vid McDonalds i Nyköping. Dessa gick ner även om de hade färdats några mil. Och, förutom hamburgarna, och chipsen som Michelle köpte på Willys i Nyköping så fick jag med mig 13 loggar att registrera som hittade. Det är endast en från mitt personliga rekord för en och samma dag. Samtidigt så tangerade jag rekordet för antal skatter på i en och samma månad. Mina två bästa månader är nu december och januari. Dessa är väl kanske normalt sett de sämsta månaderna ihop med februari. Men det kan ju förändras. Statistiken uppdaterades alltså och gav, näst bästa dag, bästa månad, en ny kommun samt en milstolpe i antal event. Inte illa för en dag som började med ett totalt stiltje.

Tack för skatterna!

Vi tog det väldigt försiktigt med bilen. Men hem kom vi. Och idag uppsökte jag en verkstad. Fast jag får inte komma dit med bilen förrän i morgon. Så, när jag satt där med min pannkaka och skulle iväg för att hämta Michelle som var hos en kompis, och när det plingade till i telefonen med ett meddelande om en ny skatt 2, kilometer bort så gick det mera instinktivt än rationellt när jag lämnade min tallrik på bordet. Fast, jag blev snart påmind om problemet med bromsarna. Och att skatterna, för det var nämligen två nya skatter fanns i ett område med en del backar gjorde ju situationen mindre prekär. Fast, med ett lugn, en försiktighet och en god mängd tålamod så gick det till slut bra att hitta skatterna. Det gick även bra att hämta Michelle. Och, detta kanske är en påminnelse om att ta det lugnt i trafiken, i alla lägen, oavsett kvaliteten på bromsarna på ens bil.

Michelle hade visserligen ätit en del. Men hon slängde i sig av pannkakan ändå. Och jag kunde nu i lugn och ro äta klart den pannkakan som jag fortfarande hade på tallriken.

Tack för skatterna!

Vi slängde våra burkar, våra tidningspapper och våra kläder. Ja, denna gång var det faktiskt mest mina kläder som, inte slängdes utan lämnades i Myrornas stora insamlings-“holkar”. Och det är tydligen mycket kläder som lämnas till myrorna. Dessa “holkar” är i princip alltid fulla. Det är svårt att få in det man ska lämna. Och jag vet att det töms en gång i veckan. Så, det får nog anses som mycket kläder, när dessa två “holkar” fylls vecka efter vecka i en ort, i storlek som Krokek.

Jag tittade lite på hästarnas statistik vid travinlämningen i COOP Konsum medan Småfotingarna pantade sina tomglas. Eller, “glas”, det är ju mest plast numera. Lite samtal med en kompis från bridgen innan Småfotingarna kom tillbaka gjorde att tiden spenderades efter bästa förmåga. I alla fall enligt vad jag tycker.

Det var lite irriterande att jag hade glömt min kamera hemma. jag har visserligen två mobiltelefoner med mig också som har hyfsade kameror i sig. Men det känns lite naket att vara utan kameran. Det händer, men det händer inte så ofta att jag inte har min kamera med mig. Jag kanske får se över rutinerna för detta lilla moment, så att det inte händer igen.

Som jag nämnde tidigare så var det inte det mest ekonomiskt fördelaktiga att köpa godis vid Nyköpings Bro. 79 kronor per kilo. Ganska dyrt egentligen. Men nyttigt, om det gör att man köper minde tack vare priset.
Vid bron finns det för övrigt två skatter. Den ena har jag loggat vid ett tidigare tillfälle. Den andra loggade vi nu. Det var ganska kallt att leta efter den. Det blåste ju en del kalla vindar. Michelle fick bråttom in till de vattenburna anrättningarna som finns inne på bron. William och jag letade upp skatten. Men, eftersom att det var så kallt om fingrarna så tog vi med oss burken in. Vi handlade vårt godis och skrev i loggen. Jag hoppas inte att någon annan letade efter samma burk medan vi hade den med oss. För, vi satte ju förstås tillbaka den när vi var klara.
Jag köpte minst godis. Men tillräckligt mycket för att det nog var lite för mycket för mig. Vi hade nämligen varsin påse. Och även om Williams påse inte var större än våra så vägde den nog mest. Gelé väger mera än Snickers.

Efter Nyköpings Bro så bildades det två mål i mitt huvud. Ja, det ena fanns nog där innan också. det ena var att åka in till Nyköping och tanka. Detta medförde två skatter till. En av skatterna åkte vi förbi vid Nyköpings station. Det var bara att parkera och leta upp den. Den andra åkte vi förbi när vi åkte till den bensinstation som jag tänkte tanka vid. Problemet var bara att jag tänkte fel. För en annan gång så hade Telia Navigator styrt mig till en palts där det inte fanns någon mack. Så, efter att ha studerat en hund och en and, gjorda i brons så loggade jag den skatten, satte mig i bilen igen och åkte till rätt plats för att tanka.

Det andra målet nu var att få en ny kommun i statistiken över i vilka geografiska platser jag har hittat en skatt i. En, för tillfället roligare statistik än att jaga FTF eller så många skatter som möjligt varje dag. Här finns det nog trevliga mål att ha. Så, nu begav vi oss till den närliggande lilla kommunen Oxelösund. Där loggade jag en skatt vid en kyrka. En lite annorlunda byggd kyrka.

Väl hemma så var vi varma i kläderna. Så pass varma att Michelle och jag inledde årets grillsäsong. William satt med sin dator inne. Jag bad honom att sitta med datorn i köket, för då kunde han hålla lite koll på den klyftpotatis som vi just satt in. Detta gjorde att Michelle och jag kunde koncentrera oss på grillningen. Och, det var faktiskt inte speciellt kallt att stå ute vid grillen. Lite mörkt kanske, men det löste vi med våra ficklampor. Michelle fick ju, som sista medlem i familjen en laddningsbar ficklampa i julklapp. Vi hade himla trevligt ute vid grillen. Men, vi åt maten inomhus.

Tack för skatterna!

Vartefter som jag for runt i staden så hamnade jag i närheten av lite andra skatter. En av dem var en mystery. Denna krävde att man visste var slutkoordinaterna var. En knepigt pussel som skulle lösas. Dessa pussel kan vara riktigt besvärliga. Men, nu är i alla fall denna, som kallades The Matrix loggad. En skatt som faktiskt, trots sitt avstånd fanns på listan över de närmaste hemifrån.

Skatt nummer tre för dagen var en ganska enkel sak. Jag loggade den utan att ta med mig min GPS ut ur bilen. Och det var den nog tacksam för. Den behövde lite energi. Och kanske lite värme. Det behövde i alla fall jag. Jag var ovanligt frusen om händerna denna dag. Jag värmde händerna vid utblåset av varmluft i bilen. Det var liksom nödvändigt för att ens klara av att göra minsta lilla finmotoriksa insats.

Skatt nummer fyra kom också som ett brev på posten när jag hade vägarna förbi den. Jag var nämligen, i ett obevakat ögonblick förbi bokbinderiet och gjorde en till avrivning. (se tidigare inlägg) Sedan bar det iväg till Finspångsvägen för köp av lite råtobak. En sats om ett kilo som ska bli egentillverkat snus.
Skatten var ny sedan dagen innan. Christian heter den. Detta är alltså den tredje i en serie som verkar ha alfabetet som tema. Annika, Bessie och Christian. Om detta stämmer, det får man nog se inom en snar framtid.

Tack för skatterna!

På väg till bokbinderiet så lyckades vi hitta två skatter denna onsdag. Detta vara alltså den 11/1 2012. Men av någon anledning så skrev jag den 12/1 2012. Det är sådant som händer. Och, det lär knappast spela någon större roll, vare sig för mig eller andra. Det är ju inte som när man letar upp skatter, innan de släpps till offentligheten för att sedan loggas i ivern att få en så kallad FTF. I dessa fall så har man ju inte använt sin GPS. Och det är väl det som är meningen?

Nåja, annars så var det lite trögt med letandet. Förresten så har jag själv råkat hitta en skatt av “misstag”. Och den var ju också utan GPS. Visserligen så var det ingen ny, ologgad skatt, men ändå. Kanske det skulle anses som fel då också. Skit samma. Nu blev det i alla fall två skatter. Och, tanken fanns nog på att leta efter någon skatt, även dagen därpå. Men det blev inte så. Det var för tråkigt väder. Jag fick en kopp kaffe istället, hos en annan skattletare. Tack för den. Det var nämligen så att Urfotingen behövde skjuts till Tandläkaren. Det var väntetiden där som utnyttjades till att samtala om skatter och dricka kaffe. Sedan blev det thailändsk mat på vägen tillbaka. Ja, via en omväg förstås. Och via Jula. Där köpte jag magnetisk tejp. Och man skulle ju kunna tro att jag skulle ha den till någon forma av gömma. Men den ska jag använda till lite spelkort. Jag ska ha lite kurs i bridge nämligen. Och kort med magnet på baksidan kan nog användas på dagens “vita” tavlor. Ett litet experiment. Tejpen är väl annars lite för svag i sin magnetism för att användas vid skattgömmor. Men tanken har nog funnits där. Vi får se om man kan komma på en bra lösning, även där.

På bokbinderiet så var det bra uppslutning. Inte som förra veckan då jag var ensam där. Men så hade ju inte cirkeln börjat än. Jag var där lite utanför säsong, så att säga. Michelle började på en ask. Hon har inte sagt vad hon ska med den till ännu. Det får man kanske se snart. Jag gjorde en “avrivning”. Och det är inte den typ av avrivning som man kanske tänker på. Det handlar om att klistra papper på ryggen av en bok, för att sedan riva av det. Man jämnar på så sätt till ryggen. Sedan häftade jag en bok. När det var klart så var det så dags att åka hem. Inga nattliga skatter denna kväll. Men det är kul att ha provat på det. Fast, att göra det natt efter natt skulle nog fresta på. Likadant som det där med att “tvinga” sig till minst en logg om dagen. Det kommer nog inte att ske. Inte ens för att få en “badge” eller att få tillgång till en skatt som kräver denna bedrift.

Tack för skatterna!

Jag gjorde samma sak härom dagen. Då var det mera okej. Då var det dag, till att börja med. Och så var det ju helgdag.
Nåja, jag for, missbedömde avståndet, loggade skatten och åkte hem. En bild blev det också. En bild på en kyrka. Ja, jag funderade på vägen på vad som skulle kunna få bli motivet. Jag hade ingen lust att fotografera något i mörkret, utan att veta vad. Jag hade heller ingen lust att använda blixt. Och då är kyrkor tacksamma objekt. De är alltid så fint upplysta. Sedan kanske man kan begära att man rätar upp stativet en smula, så att det inte ser ut som om kyrkan var på väg nedför en alpin pist.

Tack för skatten!

Det fanns annars inga planer på att åka till Norrköping denna dag. Men, när jag skulle starta bilen så märkte jag att batteriet var dött. En lampa hade stått på samtidigt som det var ganska kallt under natten. Jag ringde en kompis som hjälpte mig med att starta bilen med startkablar. Efter detta så tänkte jag att jag nog borde åka en sväng, och ladda batteriet. Jag åkte därför till Norrköping och ett par skatter i samma område som vi loggade dagen innan. Vid den första skatten så stannade jag bilen, stängde av den och gick ur. Allt gick automatiskt, som man brukar göra. Jag kom då på att jag nog skulle ha ställt mig åt andra hållet, ifall att den inte gick igång. På så vis hade man kunnat rulla igång bilen.
Men, efter att skatten var loggad så kom det två skattletare till. Jag talade lite med dem och förklarade min situation. De skulle hjälpa mig om det behövdes. Det var inga problem. Men bilen gick igång fint. Och det gjorde den också när jag stannade den vid Jula. Jag var där och köpte en spray som man avfrostar bilrutan med. Jag tänkte att jag skulle prova detta en gång.

Skatt nummer två för dagen var en skatt som kom ut kvällen innan. Den var dedikerad till alla som heter Annika. Så om man heter det, känner någon som heter det eller på annat sätt har referenser som man anser sig duga så kunde denna skatt loggas. Ja, det går säkert att logga den annars också.

Tack för skatterna!

Vid den första skatten så hade inte Michelles GPS riktigt hittat vår position. Den visade på 180 meter från skatten, medan min visade på en och en halv meter. Men, efter en stund så hade vi samma värden. Michelle hittade skatten på en gång, när väl hennes GPS började synkronisera sig med verkligheten. Hon har ju trots allt letat en del tidigare, bara inte med egen GPS.

Vid den andra skatten så visade båda våra GPS några meter fel. Jag förstod rätt snart var skatten var, men Michelle ville ju förstås se var hennes GPS nollade. Men eftersom att man normalt sett inte gömmer inne på en tomt så gick även hon snart över till verklighetens stig.

Skatt nummer tre visade också den några meter fel. Lite mera denna gång. Och här fanns det lite mera gömställen att välja på. Så det tog nog fem-sex minuter innan vi hittade denna. Kort tid för en del, lång tid för andra. Men sammantagen en ganska rimlig tid.

Väl hemma så fortsatte vår hälso-dag. Pizza med öl, eller cola för den som inte kan stava till alkohol. Och i skrivande stund, med en film i DVD-spelaren, beställd av Michelle så vankas det strax godis och chips. Filmen, ja det är andra delen av Twilight-sagan som Michelle har fått upp ögonen för. Jag invigde en inspelningsbar DVD-spelare igår, när den gick på TV.

Tack för skatterna!

Jag for vidare mot Arkösund. Där fanns det två mystery. Båda ansåg jag mig ganska säker på att ha klarat det kluriga till. Den ena, som jag var minst säker på hittade jag till slut, 25 meter från mina koordinater som jag hade fått fram. Burken låg löst på marken. Jag placerade den på en plats, som jag tyckte stämde ganska bra med koordinaterna, samt där jag trodde att den nog skulle vara. I alla fall om man slog ihop de två parametrarna enligt ovan.

Julen var kvar i Arkösund. Det är den väl lite varstans. Beror det på att folk inte orkar plocka bort sakerna, eller beror det på att man tycker att det blir lite ljusare av alla stjärnor och elektriska ljusstakar? Jag vet inte. Men nog måste det väl finnas trevliga ljus-applikationer att använda även när det inte är jul?

Den andra skatten tyckte jag var lätt att lösa. Trodde jag! Det visade sig att mina nya koordinater hamnade i princip rakt på en annan skatt, som vi tog i somras. Något var fel. jag kollade flera gånger om jag gjort rätt. Varje gång fick jag samma resultat. Jag skickade ett meddelande till skattens ägare för en liten stund sedan. dels med information om burken som låg på marken, men även för att få reda på om mina koordinater verkligen var rätt. Hur som helst så blev detta en miss.

Igår när jag tittade på dessa skatter så såg en sak på kartan som jag inte tänkt på tidigare. En del av marken på den södra sidan av Bråviken tillhör Södermanlands län. Jag beslöt mig för att åka dit och titta om det fanns någon gränssten eller liknande. ett naturreservat fanns det i alla fall. Men detta var inget jag tänkte ge mig in i denna dag. Kallt, ensam och snart mörkt. Men det kanske kan vara något att tänka på en annan gång. Det verkar dock ganska opraktiskt att bo där, med tanke på sjukvård och annat med anknytning till landstinget. Jag kan tänka mig att just dessa människor, som väl inte är så många gärna ser ett samarbete mellan Östergötlands län och Södermanlands län när det gäller framtida region-indelningar.

Jag gömde en skatt strax innanför gränsen till Södermanlands län. Jag kunde inte låta bli. Detta stycke land, som nog borde tillhöra Östergötland borde få lite uppmärksamhet. Och kanske vinnas tillbaka. Slaget om Marviken har börjat!

Tack för skatterna!

Jag startade dagen sent. Detta var medvetet. Denna vecka är det inte bara lite av vilovecka, rent mentalt i alla fall, det är Hockey-VM också, för juniorer. Så, det fanns ingen anledning att stressa sig upp, bara för att man råkade vakna i morse. Det är ju VM-final i natt. Sverige mot Ryssland. Häromnatten var ju olidlig i sin spänning. Men, det gör inget, om utgången blir som den blev.
När jag väl kom iväg så spände jag fast min cykel på cykelstället som är till bilen. Inte för att jag hade tänkt mig någon cykeltur denna dag, även om tanken ett tag faktiskt fanns och var lockande. Nej, jag körde den till Urfotingen, för vinterförvaring. Lite sent kanske, men förra rundan, för en tid sedan fick jag bara plats med Småfotingarnas cyklar. Min fick bli kvar. Fast, det har ju inte varit speciellt hårt klimat för en cykel att stå utomhus. Men, innan jag åkte till Urfotingen så körde jag förbi en av mina skatter. Jag bytte logg i den. Det räckte så länge. synd bara att folk som tar saker ur skatterna har så svårt att lägga i något annat. Men, en liten orange hund hade fått stå vid sidan om skatten. Den stod och tittade, där inne under stenen. Bakom skatten. Någon hade lämnat den där, men inte fått ner den i burken. Jag tyckte att det var synd att den kanske skulle bli förstörd så jag tog med mig den. Jag hade en skatt i åtanke där den nog skulle kunna få vara lite torrare om fötterna.

När jag sedan var hos Urfotingen så fick jag med mig en liten lista. Det var lite förnödenheter som behövde inhandlas åt henne. Frågan var bara var jag skulle handla. “Jag får se om det blir i Krokek, i Norrköping eller i Östra Husby”.
Hon tittade på mig frågande och undrade hur Östra Husby kom in i bilden. Men det fick väl bli handlat, där det blev handlat.

Jag hade, i första hand två skatter i åtanke denna dag. Ja, man kan också se det som att jag ville motionera lite, för att ta igen lite av förlorad viktlöshet från de gångna helgerna. Det var med andra ord två skatter som krävde en smula promenad. Och bägge dessa skatter var placerade av Norrköpings Kommuns ekologer. De placerade ut en del i somras. Riktigt trevliga skatter som för det mesta krävde en promenad på någon eller några kilometer. Det gick för det mesta inte att ta någon genväg från en närstående parkerad bil.

Först ut av dessa två skatter blev leden till Holmtorpshagen, vilken egentligen var tänkt att bli den andra skatten denna dag. Men, nu blev det som det blev. Jag gick ut på leden och upptäckte, med huvudet nedsänkt och med blicken i GPS:en att det var lite halt på sina håll. Inte mycket, men där det var is blev man lite överraskad.
Jag hade fått tillbaka mina kängor. Och att dessa var så hala hade jag glömt. Eller, jag kan inte komma på att jag har halkat omkring med dem på mig. Men, det var kanske lite för halt helt enkelt.
Skatten hittade jag lätt. Det var perfekta förhållanden för GPS-signalen. Det var inte så mycket alternativa gömställen i närheten, så det gick mycket smidigt. Jag placerade, eller snarare knökade ner den lilla orangea hunden i skatten. Jag bytte den mot en rosa sked med lite mönster på. Kanske att jag hade Michelle i åtanke, kanske så tyckte jag att det behövdes mera plats för hunden i skatten. Med kom i alla fall skeden.

Den andra leden, där Norrköpings Kommuns ekologer lagt en skatt, och som jag gav mig på denna dag var vid Abborreberg. Abborrebergsleden.

När jag gick till Holmtorpshagen så hade jag rätt så mycket kläder på mig. Det var lite fruset om fingrarna mellan varven. Det var även lite kallt om kinderna. Så, jag tänkte först ta en kopp kaffe i bilen vid Abborreberg. Ja, för även om De båda lederna egentligen är samma led så kom jag från olika håll. Jag tog alltså bilen mellan dem. Men, när jag kände efter så var jag ganska varm i kroppen. Fingrarna och kinderna var undantag, även om det hade tinat ganska bra i bilen.
Väderleksprognosen hade talat om mindre blåst än de senaste dagarna. Men det skulle istället komma regn. Det struntade jag i. Och, det vet verkade som om vädergudarna tyckte att jag skulle få en chans. Det enda regn som kom var lite dugg under promenaden i Holmtorpshagen samt lite regn till och från Norrköping, då jag satt i bilen. Men om man arbetar mycket med vatten, som jag gör när jag slipar marmor så blir man lite känslig för kyla när det just gäller fingrarna. Fast, då gäller det bara att öka tempot lite, få igång blodcirkulationen. Likadant som när man är frusen om fötterna. Då får man inte stå stilla för länge. Inte om det är kyligt.

Men, nu tänkte jag som så, att en kopp kaffe får bli belöningen när jag kommer tillbaka till bilen igen, efter att jag har varit på Abborrebergsleden. Då behövs det kanske mera, när kylan dras med in i lä, i bilen.
Jag gick ut på leden. Men, det verkade vara åt fel håll. Fast, en vandringsled går inte alltid raka spåret, det borde jag veta vid det här laget. Jag gick längs de fina stigarna som inte bara är vandringsled, de är motionsspår också. Skatten hittade jag efter att ha noterat ledtråden. Min GPS visade lite fel, men inte mera än vad felmarginalen tillät denna stund, i de förhållanden som fanns i området. Här lämnade jag nu min sked. För, vad skulle jag med den till. Jag bytte den mot något mera praktiskt, en plast-pollett, eller var det nu heter. Du vet en sådan där som man har till kundvagnen, när man ska handla. Och handla skulle jag ju göra lite senare, var det ju tänkt.

På vägen tillbaka så hälsade jag på en liten hund. Det var lite som en seniorversion av “hundtricket”, för det verkade som om de stod och väntade på att folk skulle komma förbi, så att det blev en liten pratstund efter att hunden hade hälsa.
Hunden började gå “fot” med mig. han tyckte nog att jag hade ett roligare tempo, eller så var hade jag en sådan, för hundar oemotståndlig charm.
Väl framme i bilen så åkte jackan och mössan av. Tröjan hade jag tagit av mig innan jag gick ut för att leta upp skatt nummer två. Och det var nog tur det, för nu var jag rejält varm. Sedan, medan mannen med hunden packade in sin hund i sin bil så hällde jag nu upp en kopp med kaffe. Lite blandning av snabbkaffe och cappuccino-pulver. Sedan bar det av ut mot landsbygden en stund. Riktningen var, mycket riktigt – mot Östra Husby.

Nu kom jag ju inte riktigt till Östra Husby. Jag bestämde mig för att handla i Norrköping. Men innan dess så letade jag upp en skatt på Arkösundsvägen, eller i alla fall i närheten av den vägen. Det var en skatt med hög svårighet. Jag bestämde mig därför att läsa loggarna innan jag letade. Det hade jag tid till. Det stod nämligen en bil på platsen. Jag trodde först att det var en annan skattletare, för det finns väl inte mycket annat att göra, just på den platsen. Men det var någon som satt där och läste tidningen. Typiskt. Men, jag gick ut ur bilen. Och i samma ögonblick så körde den andra bilen iväg. Jag letade upp skatten på två sekunder. Det lönade sig att läsa loggarna. Och det var en mycket fint konstruerad skatt. Jag kan inte tala om vad det var, för då förstör jag kanske det hela. Men fint var det.
Detta var annars en ganska så skräpig plats. Av någon anledning så tycker tydligen folk att det är rätt plats att kasta saker. Det låg stövlar, bildelar och allt möjligt skräp där. Och jag som just köpt nya stövlar. Men, jag slängde inte mina gamla där i alla fall.

En sista skatt blev det innan jag åkte och handlade. Det var en skatt i Smedby som Michelle och jag hade varit och naggat lite i kanten på tidigare. Fast då var det kallt, mörkt och lite ont om tid. Denna gång gick det bättre. Och, framförallt så var jag på rätt höjdnivå. Jag hittade den direkt när jag kom till platsen. Det var överhuvud taget överraskande mycket så, att jag hittade direkt denna dag. Det brukar ju långt ifrån alltid vara så.
När varorna var lämnade och katterna fått sin mat så blev det en öl till maten. Det var jag förtjänt av denna dag. Vaniljyoghurten fick vacker flytta på sig lite i kylskåpet, och bereda väg för en Grebbestads Julöl.

Tack för skatterna!

Jag for in till Norrköping lite tidigare än beräknat. Det kom ut två nya skatter i Åby-trakten. De verkade ligga bra till, längs vägen. Det var bara det att det blev lite tidigare än beräknat. Den första låg lite norr om Åby, på “bakvägen” mot Kolmården, “Den gamla Stockholmsvägen”. Den andra fanns vid Returpunkten i Åby. Här skulle man ju kunna tänka sig att jag hade slängt mina gamla stövlar som visade sig läcka in vatten när jag använde dem dagen innan. Men det gjorde jag inte av någon anledning. Så de ligger kvar i bilen, som en påminnelse om att vattnet kan vara kallt, även om det inte är en vargavinter.

Nästa anhalt blev ett par skatter som var så kallade mysterys. Jag hade räknat ut lite saker och fått fram lite koordinater. Men jag räknade fel på den ena. Eller, jag hade fel värden. Inget att bry sig om, för det visste jag att det kanske kunde vara fel. Den andra däremot var jag säker på att den var rätt. Därför blev jag lite konfunderad när min GPS nollade vid en plats som inte kunde husera den typen av skatt som var beskriven, en så kallad “small”. Jag förstod dock var det var tänkt att GPS:en skulle nolla. Men där hittade jag inte något. Så, efter lite mera funderingar, lite hjälp från ovan så hittade jag burken. Den var betydligt mindre än jag trodde. Jag hade nog siktet inställt på något större.

Nu var jag i närheten av den skatt som ligger inne på en tomt och som jag varit vid tidigare men inte velat gå in på tomten. Denna gång lyste det inne. Jag gick helt enkelt dit och ringde på. En tjej öppnade som visade sig vara, inte skattens ägare men väl den som skötte om den. Det blev lite samtal, hon bytte plastpåse till loggen samt penna som inte fungerade. Jag loggade den, tackade för mig och gav mig av mot nästa mål.

Nästa mål var en skatt vid Borgsmoskolan. Den hittade jag snabbt efter att ha parkerat bilen lite tjusigt vid sidan av vägen. Lite längre fram på samma väg fanns det en skatt till, förmodat placerad på samma vis som den förra. Men den hittade jag inte. Jag tycker att den var på ett ställe, och hade lagom behaglig svårighetsgrad. Så jag borde ha hittat den. jag får ta med mig Michelle nästa gång så kanske det går bättre. jag ska inte påstå att den är borta, för jag har ju missat en och annan tidigare.

Tack för skatterna!

Jag kom ut, lite senare än vanligt kanske men i alla fall ut. Jag rullade igång men tog höger, istället för det normala vänster. Jag tänkte se till en skatt som inte ligger så långt från vägen. Det var nämligen en som donerade en burk till den skatten för en tid sedan. Det gamla var trasig. Jag hade inte skrivit i loggen att den var ordnad. Jag tänkte se till den först. Så, nu var det, sent om sido dags. Och mycket riktigt så fanns där en ny, fin burk med en fin logg i. Dagens första aktivitet var avslutad.

Efter detta så tänkte jag försöka att hitta en ny skatt som kom ut kvällen innan medan jag spelade bridge. Den var så pass nära att den stod överst på listan över de närmaste, ologgade skatterna i min profil.

Skatten var placerad på ett vis som jag har sett förut. Alltså, inte hur den var gömd utan mera var den var gömd. Nämligen inne på en tomt. Förra gången som detta inträffade så avstod jag från att logga skatten, även om det, som nu var i samråd med den som där bodde. Och det känns lite fel att gå in på tomter och leta, även om det rör sig om släkt eller liknande till den som gömmer. Men, man ska väl inte klaga. Det är bra att det göms lite skatter så att man har lite att pyssla med. Och, att det är i Kolmårdstrakten är ju extra roligt. Det är roligt att andra än jag gömmer här.

Jag letade upp skatten. Snabbt in, logga och ut från tomten igen. Det gick väl ändå ganska smidigt. Och det lär kanske hända att man loggar den andra skatten också, den som är på en tomt inne i Norrköping. En dag då det är riktigt dåligt väder så att inga grannar är ute och ser vad man gör. För det var det gott om då jag var på den platsen förra gången.

Efter att jag hade hittat skatten så fortsatte jag mot den skatt som var närmast hemma innan den nya skatten kom ut. Den har jag av någon anledning inte testat att hitta ännu. Den har en tid nu legat med på listan över de närmsta, men alltså inte blivit loggad.
Jag åkte uppför backen mot Villa Fridhem som man får ha som utgångspunkt för att ta sig upp på den utsikt.

Vid Villa Fridhem så hälsade jag som hastigast på vaktmästaren där. Han hade en fyrhjulig motorcykel. Jag kom att tänka på det senare, att han ju hade kunnat åka med den upp till utsikten. Det var en så jämn, bred och fin stig. Den måste nästan röjas från snö på vintern. Jag menar, att det nog kan vara därför som den är så jämn.

Längs stigen upp mot utsikten så är det som i Getå-ravinen. Det är stora stenar, insvepta i John Bauer-likt intensiv-grön mossa. I Getå-ravinen finns det kanske inte lika mycket stenar, men färgerna påminner mycket om de trolska landskap som gjorde John Bauer känd. För det är han. Om jag känner till detta, då är han rejält känd. Jag har nämligen alltid tagit ledningen när man spelar Trivial Persuit. Men sedan, när jag bara hade den bruna pluppen kvar, då tog det dubbelt så lång tid att få den som de övriga fem tillsammans.

Uppe vid utsikten, som faktiskt är en av två utsiktsplatser så finns det några primitiva bänkar runt en lägereld. Ja, runt är det ju egentligen inte så de mera bildar en ofullständig fyrkant.

Lite längre ner fanns det en liten vattensamling. Det såg ut som om det gick ett litet flöde ur den, i nedåtgående riktning förstås. Detta fick mig att fundera på om det kanske rent av kunde vara en källa som kontaminerats en smula av naturens smutsighet. Och det lär nog, i så fall inte vara den enda källan i området. De är nog bara lite svåra att upptäcka i den besvärliga terrängen. En terräng som alltså enkelt forceras tack vare den fina stigen som går upp mot utsikten.

Nu, när jag ändå hade stövlarna på mig så tyckte jag att det var dags att fixa till en annan skatt som tagit lite stryk av väder och vind. Det var då jag insåg att det nu var dags att åka till Jula. Jag behövde inte bara nya stövlar, jag behövde torra strumpor också. Och det var inte lite vatten som kom in i ena stöveln. det måste ha varit ett par talgoxar som ansett sig kunna flyga i bredd genom min stövel. Och kallt var det också. Lite is som man lagom trampade genom och som alltså lät vattnet komma i kontakt med min trasiga fotbeklädnad.
Som tur var så tog jag av mig raggsockorna innan jag tog på mig stövlarna. Jag kunde värma foten i en av dessa sedan. Men en trepack med lite tjockare strumpor gick allt också åt på Jula.
Jag passade på att köpa lite service till bilen också, i form av bensin och olja. Ja, bensinen tog jag ju på ett annat ställe förstås. Sedan bar det av, vidare mot ytterligare en skatt. Minst en skatt i alla fall.

Jag hamnade till slut vid ett café i Svärtinge. Det skulle gå att logga denna skatt mellan vissa klockslag, men det verkade mest gälla sommaren. Och det kan man kanske förstå. Det kanske inte är så många kunder denna årstid. Hur som helst så hade jag ingen lust att klättra över muren från det intilliggande företaget. Det hade ju förmodligen också gått bra, men nu hade jag fått nog av andras marker och inhägnade tomter.

Jag for istället vidare. Det fanns mera skatter i Svärtinge men jag åkte istället ut mot Finspångsvägen. Första anhalten, innan jag hamnade i Finspång blev en gammal kvarn. Börsjö kvarn. Här fick jag lite problem att hitta skatten. Jag var direkt på rätt plats men hade problem med själva finliret liksom. Men, efter att ha gått tillbaka lite, tänkt en stund och sedan använt lite mera kraft än första gången så löste sig även denna gömma.

Efter Börsjö kvarn följde en rad skatter som var placerade i Finspång.
Jag hade inga planer på att leta skatt i Finspång denna dag. Det bara blev så. Jag hade dock tänkt mig en liten tur till Finspång, fast kanske inte än på ett tag. Och kanske lite mera omfattande än det nu blev. Hur som helst så fanns vissa behov just för stunden. Behov av att “tvätta händerna”. Så, vad passade inte bättre än en skatt vid infarten till Finspång. En rastplats.

Sedan lotsade mig min mobiltelefon, med dess karta över Finspång till Viberga där en skatt väntade på att bli loggad på en parkeringsplats.

Nästa skatt hittade jag i ett litet skogsparti med en gångväg nedanför. Skogspartiet såg ut att vara en lekplats för traktens barn. Men när jag var där var det tomt på folk. Endast en dam med en hund gick på gångbanan.

Sedan fann jag en skatt vid ett päronträd. Fast, om jag ska vara ärlig så verkade det mest vara björkar där. Fast, enligt skattens titel så var det päron. Skatten var i alla fall rejäl, med en stor fin magnet. Att skatten var i plåt gjorde det hela lite märkligt så jag la locket på dess undersida efter att ha öppnat burken. Den fastnade där. Men med lite kraft så fick jag loss det. Det var egentligen inget problem. Bara en lustig situation.

Dagens sista skatt var en skatt vid sidan av en gångväg. Den fungerade tydligen som hund-stig. Inga hundar denna dag men en kille med en barnvagn. Han gick lyckligtvis åt ett annat håll. Annars kanske han hade undrat vad tusan jag gjorde i rabatten. Han visste ju inte att jag nyligen hade “tvättat händerna” på rastplatsen.

Tack för skatterna!

Man kanske skulle läsa lite bättre, innan man ger sig ut på äventyr.
Den enkla skatten var, i och för sig enkel att hitta men hade betydligt värre terräng än jag trodde. Likaså hade det varit bra att läsa beskrivningen också, innan jag letade efter en kyrka. Fast, den här historien om han som blev fast i skogen, jagad av vargar var betydligt roligare. Inte för den det gällde kanske, men för mig.

Eftersom att det regnade så pejlade jag in skatten, ca. 300 meter in i skogen. Jag stoppade ner mobilen i fickan. Det regnade nämligen. Jag gick en bit för att efter en stund ta upp mobilen igen för att se hur långt det var kvar. Fortfarande 200 meter. Lika bra att skydda telefonen mot regnet och stoppa ner den igen. Jag gick ett tag till. När jag, efter att ha gått genom en våtmark tog upp telefonen igen så såg jag att jag hade gått 130 meter för långt. Minst. Det var alltså onödigt att gå i våtmarken.

Skatten loggade jag i alla fall. Och eftersom att detta var min lunch, på något konstigt vis så hade jag en matlåda med mig. Jag satt där, mitt ute i ingenstans, alltså efter att jag kom tillbaka till bilen och åt pytt i panna. Tanken var att köpa en läsk först men hungern tog överhand. Jag fick dock min läsk efter ett tag, när jag kommit fram till en något så när civilisationsliknande ort. Där fick jag också stopp på det största problemet för dagen. Jag hade glömt mitt snus hemma.

På vägen hem, som nu hade tagit lite för mycket tid i anspråk så uträttade jag mina ärenden som jag egentligen skulle göra. Jag kollade också upp en skatt som var i flera delsteg. Men, det tog stopp vid andra del-steget. Jag hade dock inte tänkt mig att försöka mera än så i alla fall. Men, lite snopet var det i alla fall att gå bet på något som man gett sig in på. Jag gömde en skatt också. Det var på ett ställe där jag ett tag tänkt gömma en skatt. Den kommer att ingå i listan av skatter som ligger vid Sörmlandsleden.

.

Det var ju en del minusgrader denna dag, denna nyårsafton. Det skulle, om det hittade någon skatt bli den sista för året. Likaså fanns ju möjligheten att hitta den första, för år 2011. Men först, innan jag gav mig ut på stadens gator så passade jag på att byta logg i min skatt vid Norrköpings station. Sedan gjorde jag misstaget att åka spårvagn upp till korsningen mellan Nygatan och Kungsgatan. Det största misstaget där var att stå och vänta på spårvagnen. Det blev inte många minuter, men tillräckligt länge för att bli lite kall. Det hade varit bättre att gå dit för att få upp värmen lite. Det andra misstaget var lite lindrigare. Spårvagnen var proppfull. Men, de flesta gick av där jag gick av. Det tyckte jag var märkligt, i alla fall i det skedet.

Jag gick ett par kvarter för att leta upp en skatt i närheten av det gamla industrilandskapet som det så vackert heter. GPS:en ville ha mig på ena sidan om vägen. Skatten var på den andra sida. Det såg jag när jag valde en kartbild i stället för “kompass”. Jag gick sedan vidare mot Kungsgatan. Där fanns en skatt till. Men, man behöver ju var något så när ifred när man letar. Man vill ju inte röja platsen, eller framstå som en konstigare prick än man är. Så, precis som jag skulle börja leta så fullkomligt välde det ut folk från en gränd där Visualiseringscenter ligger. jag trodde att det var utsläpp efter någon film där eller något i den stilen. Men så var inte fallet. Det kom mera, och mera folk. En del hade facklor i handen. Det kom tusentals människor. Här kunde man ju knappast leta ostört. Så, jag bestämde mig för att gå vidare. Problemet var att jag skulle åt det håll som folk kom från. Jag fick gå ute i gatan, bland bilarna för att över huvud taget ha en chans att komma fram.

Det visade sig sedan, efter att jag hade kommit en bit, och efter att ha mött en bekant att det var någon form av vandring genom Norrköping som startades med ett tal av någon. Det var musik också. Högtalare på olika ställen på gatorna. Allt fick sin förklaring.
Jag gick sedan till festen. Jag lokaliserade en skatt till för att snabbt kunna logga den lite senare. Dagen och kvällen var kall, men lyckad. Sedan får man sopa de negativa signalerna under mattan och gå vidare, in mot det nya året. Jag fortsätter att göra det jag tycker om att göra. Så länge jag tycker om det.

Tack för skatterna!

Dagen blev som vanligt, det vill säga inte alls som jag hade planerat. Detta börjar mer och mer bli en regel snarare än ett undantag. Men, vad gör väl det, så länge det finns något spännande innehåll även i det man inte planerar.
Jag loggade skatten ganska lätt. Jag bidrog också med en “grip-påse” för att bevara loggen. Sedan for jag vidare ner mot Bråviken. Där skulle jag byta ut en burk i en skatt men råkade peta in den gamla i ett hål. Den begravde jag nu istället med lite stenar. Stenarna var mest till för att inte den nya burken skulle råka ut för samma öde.
Sedan blev det en sväng till Urfotingen som behövde en ny tvättmaskin. Och, för att detta skulle bli möjligt så behövde jag lite hjälp. Denna hjälp skulle komma lite senare. Detta gav mig möjlighet att titta till en annan av mina skatter. Den vid “Brudbacken” där det sägs att ett brudpar kört ihjäl sig med häst och vagn, antingen på väg dit eller så var det på väg hem från kyrkan. Det är också lite oklart om båda dog eller om det bara var bruden. Men, det borde nog finnas lite mera fakta om brudgummen överlevde och kunde tala om hur det gick till. Sedan är det väl tveksamt huruvida de var brudpar, om de inte var på väg från kyrkan. Heter det brudpar innan också, även när de inte är gifta?
Ja, ska man vara petig så lär väl brudpar handla om två brudar. Antingen är det partnerskap det är frågan om, eller delar av den juridiska samlevnadsform som juridiskt sätt inte är tillåten i Sverige, nämligen bigami.

Urfotingen fick sin tvättmaskin, och vi två som ordnade det hela fick lite thai-mat. Inte så dumt det heller.

Tack för skatten!

 På tal om katterna så verkade det som om det varit någon form av rovdjur i farten vid en av skatterna som jag letade upp denna dag. En stor hög med fjädrar fanns en liten bit från Norrköpings hamn. Och här finns väl knappast vare sig räv, varg eller lodjur. Då återstår väl bara vildkatter eller en rovfågel. Fast, det var rent i övrigt. Så, en annan misstankar var att det rent av var någon som tagit sönder en dunkudde. Fast, det såg ut som en mås som satt livet till. Vad det egentligen var, det lär man väl aldrig få veta.

Jag har nu varit vid ett par skatter vid hamnen där man kommer upp lite i höjd. Det behövs inte mycket höjd för att man ska få en bra utsikt över hamnen. Från en av dagens skatter såg man nästan enda hem. Ja, man såg en stor del av den norra sidan av Bråviken även om just vår del var skymd en smula. Det är roligt att se hur staden ser ut, lite från ovan, som en översikt.

Vid en av skatterna så träffade jag en annan skattletare. Vi kände igen varandra på användarnamnen, från loggarna men hade nog aldrig träffats tidigare. Vi pratade lite om ditten och datten efter att vi hade hittat skatten.
Inne i Centrum av Norrköping, dit jag hade ärenden så försökte jag, för vilken gång i ordningen vet jag inte att hitta den skatt som finns vid Gamle Bro. Detta är lite av ursprunget i Norrköping. Det är med stor sannolikhet härifrån som Norrköping fått sitt namn. “Norr” har inget med väderstreck att göra. “Norr” kommer från ordet “nor” vilket betyder “trång passage”. Här, vid Gamle Bro går Motala ström ihop, i just en “trång passage”. Därifrån fick man ordet “nor”. Jag vet inte riktigt hur det sedan kom till ett “r” till så att det blev Norrköping men denna typ av förvanskningar genom tiderna är mycket vanlig när det gäller ortsnamn. Oftast handlar det om att det ligger bättre i munnen och är smidigare att säga, inte minst dialektalt.

Under Gamle Bro hänger det en kristallkrona. Jag har inte sett den tänd tidigare men nu var den i alla fall det. Om det beror på att den är tänd och alltså i användning eller om det är den senaste tidens stormar som gjort att den numera hänger någon meter ovanför vattnet, det vet jag inte. Det såg i alla fall lite otäckt ut, med tanke på att det var el i den.
Skatten vid Gamle Bro har jag letat efter vid ett flertal tillfällen. Den har varit borta i omgångar. Jag hade därför fått för mig att den var svårare än den var. Men, eftersom jag nu hade tröttnat på att leta vid bron så tog jag till mig av all hjälp och information som jag kunde få. Det visade sig att den inte var så svår som jag försökte göra det till. Problemet var att jag nog letade efter en annan typ av behållare. Men, nu är den äntligen loggad.

Jag lät en applikation i min mobil leda mig. Jag körde och den visade var det fanns skatter läng rutten. Jag hade siktet inställt på ett område. Mobilen ville annat. Helt plötsligt var jag vid Borgs kyrka. Jag loggade en vanlig skatt där samt läste ett problem med lite sökningar online för en annan skatt. Det var den tredje så kallade “mysteryn” denna dag. De andra två hade jag redan lösningen till. En av dessa handlade om bridge. Inga problem för en som spelar bridge. Men, lösningen stämde inte riktigt. Fast det gjorde inget. Jag visste ju var gömman borde vara. Det var bara att ändra en siffra så blev det rätt.

Åtta skatter blev det totalt. Det är nog applikationens förtjänst att det blev så många. Det är smidigare att leta nu. Och ganska kul. Jag hoppade över några som jag sparade till en annan dag, dels en dag då någon Småfoting är med, men också till en dag då det inte blåser storm. Det var lite mera naturnära skatter som nog är trevligare att leta efter, när det blåser mindre.

Tack för skatterna!

Märkligt nog så finns det en sjö till som heter Skiren. Den ligger vid Stavsjö, inte långt från denna lilla sjö. Så, det gäller att hålla isär de olika sjöarna, så att man inte går vilse.

Ett förslag till parkering fanns i beskrivningen för skatten. På en lite skogsväg som väl var förbjuden för trafik. Fast, det finns så många tråkiga förbudsskyltar i skogen. Det finns nog betydligt mera förbudsskyltar och bommar i skogarna än det finns bilar. En knepig matematik. Samtidigt så är det väl bra om folk kommer ut i skogen, och inte bara är inne i städerna på deras Mellandagsreor och liknande myrstacksliknande samlingar. Ja, sedan klagas det på att det är så mycket folk på stan när det är just de själva som bidrar till det. Nej, vid Skiren var det lugnt och stilla. Lite knepigt dock att ta sig fram med bilen ända fram till den föreslagna parkeringen. Det var nämligen uppkört av skogsmaskiner där. Lika bra att gå längs Östgötaleden och vika av in mot vad som borde vara Östgötaledens sträckning. En stig som i förlängningen leder ner mot Getå och dess hotell.

Hur gick det då med mina tjugo minuterar hit och dit? Jo, tre gånger tjugo minuter blev en och en halv timma. Men jag hann i alla fall till bridgen. Området vid Skiren var en trevlig plats, väl värd att besöka. Men, det var inte rea på en enda pryl där. Fast, det gamla bildäcket som fanns där var nog gratis i alla fall.

Tack för skatten!

När detta år började så hade jag aldrig varit på ett geocaching-event. Varför, det vet jag inte. Men, nu har jag varit på fyra event. Det har varit lite olika typer av event, som sig väl bör vara. Det ena eventet ska väl, om jag förstått det hela rätt inte nödvändigtvis vara likt det andra.  27/12 2011 var en dag för event i Katrineholm. Här har vi endast hittat någon enda skatt tidigare. Det har varit ett par skatter, i väntan på tågbyte. Inte mycket mera än så. Men nu, när det alltså var event å tänkte jag försöka att hitta några av alla de skatter som finns i staden. Jag hade William med mig. Michelle är ju bortrest. Hon for ju iväg dagen innan. Vi startade med att logga en skatt på vägen. I den fanns det en hel del så kallade “flyttbara objekt” om det svenska namnet så käckt är. Jag ville inte tömma hela skatten på dessa objekt men tyckte att en del av dem kunde få följa med till eventet. Det brukar vara en hel del av dessa objekt på event. Tyvärr så kanske de inte flyttas så ofta, i väntan på att få tagas med till ett event. Solens baksida, och allt det där astronomiska.

Vi loggade den skatten samt själva event-loggen. Eventet räkna också som en hittad skatt. Allt i statistikens namn. Vi loggade sedan också en skatt på platsen, ett femtiotal meter från den scout-stuga som utgjorde platsen för eventet. Sedan åkte vi ut på Katrineholms gator för att leta lite skatt. Vi testade två saker. Dels Williams nya app. i sin mobil. Med den kunde han leta katt, samt logga de han hittade. Själv så testade jag en “live-karta” i samma app. Den visade hur vi körde på gatorna, samt hur vi då och då åkte mot en skatt. Man kunde se vart man skulle svänga och så för att hamna vid något lämpligt objekt. Lite närmare så fick vi ta till en “radar”-funktion. Jag kom senare på att jag kunde låta min gamla mobil ta hand om själva “finliret”, när man skulle lokalisera skatterna lite närmare. Den nya mobilen kunde då få vila sig, och få i sig lite näring, i form av elektricitet, från bilbatteriet.

Jag kände igen några personer på eventet, men de flesta var för mig nya ansikten. De olika användarnamnen däremot var ganska kända. För man ser ju en del av dem i de olika loggarna, inte minst i de skatter man själv har gömt. Man får ju ett mail varje gång någon loggar en av ens skatter. Och, i och med att jag har ca 140 gömmor i eget namn så blir det en del mail.

Det roligaste med eventet var nog annars att hela staden verkade vimla av skattletare. Vid något tillfälle så åkte vi förbi någon som just klättrade ner från en vägskylt, och vid ett par andra tillfällen så träffade vi på andra som letade efter amma skatt som vi själva. Och en gång så var det nödvändigt för att hitta skatten. Jag var på väg att ge upp när vi fick sällskap. Då fick jag lite hjälp på traven att logga denna lilla luriga skatt. För, man tänker inte alltid på att det inte bara är metall om är magnetiskt. Ibland kan även andra material får magnetiska egenskaper, i illusionen namn.

På hemvägen så lyckades jag hitta några skatter till. Och, jag vet inte riktigt hur många det blev denna dag, men det var inte långt från mitt personliga rekord för en och samma dag som lyder på 14 skatter. 14 skatter på en dag är inte mycket som rekord för de flesta, men för mig är det massor. Så, efter en liten mini-tour i Järna igår, så tackar jag för denna lilla tur inom Katrineholm, samt på vägen mellan Katrineholm och Norrköping. För vi åkte nämligen dit en sväng på vägen tillbaka. Inte för att logga skatt, utan för att handla några saker om vi kom på under resan lopp.

Tack för eventet, och tack för skattena!

Jag tänkte åka i skaplig tid i morse. Michelle och jag skulle till Arlanda. Hon skulle med ett flygplan till Skellefteå. Jag skulle hem igen. Och tåg var inte att tänka på, till Arlanda alltså. Det tidigaste tåget, en stor resdag som denna var framme i Arlanda 35 minuter innan flygets avgång. Om det nu var i tid förstås. Och, eftersom att man måste checka in väskan minst 40 minuter innan avgång så fick det bli bilen. Inga problem med det, om det inte vore för att de lagt en lagom krånglig och överbefolkad stad i vägen – Stockholm.  Man vet ju aldrig hur det går att ta sig genom den staden.

Den lite oplanerade tanken var att åka till Arlanda med Michelle, eventuellt leta efter någon skatt på vägen om det fann tid och sedan leta lite skatt på egen hand, på hemvägen. Och först såg det ut som om det blev gott om tid innan vi kom fram. Jag vakande klockan 04:00 på natten. Jag ansåg mig vaken och tittade på lite TV ett par timmar på morgonen. När jag edan vaknade så var klockan kvart över åtta. Och vi hade som mål att ge oss av halv nio. Full fart och iväg med andra ord. Frukost handlade vi på McDonalds i Nyköping. Sedan fick vi faktiskt tid med att leta upp en skatt vid rastplatsen vid Sillekrog. Den var placerad så att jag fick lära mig två saker. Det finns ett litet väg-kapell där. Den andra saken var att vi var på Sörmlandsleden. En skatt till att addera till listan över skatter om ligger på eller vid sidan av just Sörmlandsleden.

Väl på Arlanda så blev jag rånad. Först på en liten kniv som jag råkade ha med mig till säkerhetskontrollen. Ja, jag lämnade ifrån mig den frivilligt, så det blev inga arresteringar. Sedan blev jag rånad på 160 kronor för två timmars parkering. 80 kronor i timmen! Arlanda ligger för nära Stockholm, det är helt klart.
Vi tog oss förresten smärtfritt genom Stockholm. Och på tillbakavägen så var det betydligt mera trafik, men det flöt i alla fall på bra. Bara man kör sakta och tar ut avstånden även om det hela tiden finns knäppskallar som svänger in och ut mellan bilarna så att lacken nästan följer med i närgångenheten. Jag stannade också till i trakterna av Upplands Väsby. Jag vet inte riktigt var jag var, men en skatt fanns där, invid en mack och en hamburgerrestaurang. Där lämnade jag även en “Travel Bug”.

Jag orkade inte bråka med trafiken och ge mig utanför E4:ans trygghet för att leta upp några skatter i Stockholm. Jag ville bara därifrån. Men, när det lagt sig en smula med trafiken så tog jag mig av E4 en stund. Jag fick mig en kort rundtur i Järna. Där hittade jag några skatter. Det fanns flera, men nu ville jag hemåt. William väntade på sin Marabou-Dajm som han beställt via ett SMS. Jag stannade till i Nyköping för att tanka. Jag handlade lite mat också. Och, en skatt tog jag av bara farten. Sammanlagt nio skatter denna dag. Inte illa av en som har 14 skatter som rekord för en och samma dag.

Tack för skatterna!

Jag har faktiskt inte tänkt på att det ligger en kyrkogård mitt inne i Norrköping. Ja, det kanske ligger flera där, beroende på vad man menar med “mitt inne i”. Men, Södra Kyrkogården har jag aldrig reflekterat över, även om man har passerat där ett antal gånger.

Denna onsdag var det bokbinderi som vanligt. Michelle och jag hade lite mindre tid över än vanligt. I alla fall trodde vi det. Vi beslöt oss därför, i ett sent skede att försöka oss på denna skatt som bara ligger några hundra meter från bokbinderiet. Det gick så smidigt och lätt att vi kom tidigare än någonsin till bokbinderiet. Men, det gör inget om vi kommer tidigt. Vi har ju numera nyckel dit och kan komma när vi vill. Men, en skatt, lite hamburgare och kanske något annat ärende lär vi kunna hinna med, oavsett nyckel eller ej.

Denna kväll så var Michelle mycket aktiv. Det var julkorts-pyssel som bokbinderi till jul som kulle vara klart. Ja, vi var väl kvar någon timme extra, jämfört med en vanlig onsdag. Jullovet var ju några timmar gammalt, för de som går i skolan i Krokek.

Tack för skatten!