Knappa två veckor in i april 2012 så hamnade jag, liksom av en slump i Ålberga. Där finns det, inte så många skatter men däremot lite svåra och tidsödande. Men, den multi jag testat att hitta och bara kommit till steg två där jag gått bet varje gång, varav detta var var den senaste tror jag att vi tills vidare lämnar därhän. Just nu är den lite “kall”.

Jag hade tidigare, samma vecka loggat en skatt vid Vrinnevibacken. Nu var jag helt plötslig högst uppe på Ålbergas skidbacke. Detta skulle visa sig bli en del av en lite ovanligare utmaning, att logga skatter vid tre olika skidbackar, under samma vecka. En kul grej, högst oplanerad.
Nu verkade det som om denna skatt, som var en så kallad mystery inte hade någon som helst struktur. Det var lite som att leka gömma nyckel där man inte visste vad som var fågel fisk eller mittemellan. Ja, allt var väl egentligen fågel. Jag fick helt enkelt försöka ta reda på var det brändes mest. Och till slut så hittade jag burken.

Många tycker säkert bäst om skidbackarna under vintern. Jag föredrar dem när de är bara, inte har en massa snö på sig. De kan, om den är motion man är ute efter ge minst lika mycket av den varan. Man har ju ingen lift att vila sig i.
Skidbacken har en ganska trivsam utsikt. Men, man ska nog akta sig för att gå upp dit en blåsig dag. Det kan kanske bli en aning kallt, samtidigt som man blir varm av att klättra uppför backen.

En trivsam dag med en trevlig natur.

Tack för skatten!

Ibland är det lite svårt att ta bilder som sedan ska användas på Internet. Detta beroende på att det kan röra sig om en mystery med dolda, hemliga koordinater som ska letas fram med hjälp av något pussel eller liknande. Då går det ju inte att avslöja platsen med en bild. Bilder kan lätt identifieras och ge upphov till att folk letar upp skatten på ett sätt som inte var menat alla gånger. Fast, det finns väl andra sätt att leta på, som är minst lika trevliga, eller tvivelaktiga, beroende på hur man ser det.

Denna dag blev det ett antal mysterys. Det var lite småknepiga historier som väl var värda sina svårighetsgrader. En traditionell skatt blev det också. Fast den var varken svår eller gav upphov till någon bild. Den talade i alla fall om att “gula faran” är slang från Norrköping och betyder spårvagn. Och, dessa gula plåt-skrällen är verkligen en fara, det kan jag hålla med om. De har, genom åren varit mer eller mindre i vägen. Nu däremot så, när det byggs nytt så får dessa alldeles för stort utrymme i trafiken samtidigt som tillgängligheten inskränks. Ja, jag har aldrig varit någon större anhängare av dessa rullande plåtburkar. Och, vore det inte för sentimentaliteten hos de styrande så hade de nog försvunnit för länge sedan.

Det blev sammanlagt tre mysterys och en traditionell denna dag. I en av dem lade jag ner en så kallad travel bug.

Tack för skatterna!

Det blev mycket i april. Mesta månaden i antalet hittade skatter. Så nu får man nog lugna ner sig lite.
Som jag tidigare skrivit så gjorde jag en “trippel” för en tid sedan. Nu hade jag läge, helt plötsligt för en till. Jag funderade då på om jag inte kunde få till en fjärde typ av logg också, när jag ändå var på gång. För, det handlar alltså om att logga olika typer av skatter, på samma dag. Så, nu när jag alltså hade en mystery, en multi och en vanlig traditionell skatt så passade jag på att försöka mig på en så kallad Earth Cache. (“Jord”, från engelskan, och “gömma” från franskan. En “jordgömma”)

Först så var jag vid en multi. Fast den letade jag inte efter. Jag var bara där, eftersom att den var vid Norrköpings Idrottspark, eller “Nya Parken” som den väl numera heter. Jag hade nämligen en Travel Bug med mig som man ville skulle fara runt och besöka olika arenor där det spelats VM i fotboll. Jag tog den därför till Idrottsparken. Det var ju VM där 1958. Jag fotograferade den utanför entrén, men också i handen på Gunnar Nordahl som står staty på, Gunnar Nordahls plats. Lämpligt namn, inte sant?

Den statyn är med i en multi. Men den loggade jag alltså inte denna dag. (den är numera loggad, även den)

Men den multi som sedan blev loggad fanns vid en kyrkogård. Där skulle man ta reda på lite fakta på plats. Inte så svårt vilket ofta uppskattas av de flesta. Märkligt nog så gör man det svårt när man själv gömmer något ibland, fast att man inte gillar det när man vill leta upp en skatt. Not till mig själv, att bättra mig på den punkten.

Den traditionella skatten blev en liten burk vid en skola. Skolan var stängd. Lika bra det. Det brukar ibland vara lite olustigt att smyga omkring vid skolgårdar. Men, denna var placerad en bit utanför. Den var betydligt närmare en vändhållplats för spårvagnar. Dessa var, om inte intressantare med betydligt mera estetiskt tilltalande än skolan. Och, eftersom att jag alltså var i Klockaretorpet så blev det en logg i en burk som inte finns. Ja, Earth Cache innebär att man besöker ett område eller plats med något fenomen, gjort av naturen, oftast då med anknytning till geologi. Sedan skriver man svar på en fråga till ägaren av burken samt loggar på nätet. Det finns alltså ingen loggbok på plats.

När detta var gjort så fick det bli en mystery också. Den loggade jag i Vrinneviskogen. Där finns det numera en hel hög med mysterys. Jag loggade tre av dem. Men, min fyrling var egentligen redan fullbordad. Jag hade nämligen loggat en mystery som första skatt för dagen. En musik-mystery. Och i Vrinneviskogen så blev det en logg i en traditionell också, en vid Vrinnevibacken. Detta skulle bli starten på, vad jag inte visste då en ny liten utmaning. Att logga tre olika skidbackar i samma vecka.

Nu hamnade jag i alla fall en bit, söder om Västra Husby. Här väntade jag ett tag. Flera minuter faktiskt. Detta efter att jag hade loggat skatten. För nog trodde jag att det skulle dyka upp några flera. Men, det gjorde det inte. Först så trodde jag att jag hade fel utrustning med mig och allt skulle få vänta innan någon mera kom, som kanske hade rätt utrustning. Men, när jag utökade sökområdet lite så fann jag det jag skulle.

På tillbakavägen så stannade jag lite här och där. En del burkar i ett område där man sällan hamnar annars hittades. Det blev en ganska behaglig tur. Sedan gav jag mig på en skatt i Klockaretorpet. En av tre i en serie som jag tycker är besvärlig. Man får smyga och bete sig lite skumt. Och det är kanske inte så farligt, men när det leker barn ikring så kan detta anses som lite störande. I de lägena är det bra att ha en egen Småfoting med sig som draperi för ens verksamhet. Nu är i alla fall denna loggad, som innebar en viss demontering av fast egendom. Nåja, hade man varit 1,98 så kanske det inte hade behövt bli så krångligt. Och att folk försöker försvåra en gömma för de som kommer efter får man väl också räkna med numera. För, det är ju himla svårt att återplacera en burk, som man hittade den.

På vägen hem så tog jag en sväng genom skogen i Kolmården. Jag gick en bit på Östgötaleden för att kolla lite inför framtida äventyr. Jag loggade en av skatterna som finns där också. Detta är bra skatter tycker jag. Nu gäller det bara att få till lite “spår” med GPS:en så att man kan se leden och dess stigar i “Open Street Map”. Jag gjorde vad jag kunde vid denna skatt, bara för att få till en liten stig på kartan, för de som kommer efter.

Tack för skatterna!

Jag traskade även en sväng runt den tennisbana som finns i närheten. Där spelade man en del tennis förr. Numera saknas väl intresset. Och ännu längre tillbaka så jobbade Urfotingen i byggnaden bredvid, som telefonist för sanatoriet. Det var innan man flyttade ner växeln till det som sedan också blev Vårdcentral. Vårdcentralen är ju numera lokaliserad lite mera centralt i Krokek.
I alla fall, så hade även Urfotingen hand om tennisbanans uthyrning. en ovanlig kombination kanske, att hyra ut tennisbana samt svara i telefon för de som ringde till och från Kolmårdssjukhuset. Fast, det finns faktiskt en gemensam nämnare, om man vill se det för vad det är. Urfotingen hade en lur, hängande i en lina som var fäst i taket. Det blev en monoton rörelse för armen som gav en skada. Hon fick faktiskt – tennisarm!

Jag skulle vilja att någon av stigarna som leder till Rövargrottan, och som kommer från Oscarshäll kunde bli en förlängning at Östgötaleden som fått något av en slutstation just vid Oscarshäll. man kunde sedan använda de befintliga stigarna ner över det som kallas för “Fläskbergen” för att leda ner Östgötaleden och binda samman den med Krokesleden, som sedan kunde förlängas ner förbi Svintuna Kvarn och gå samman med Nunnebanan och Marmorstigen. Marmorstigen förbinds med Kopparboleden som går ända bort till Östgötaledens och Sörmlandsledens sträckning vid Skvätta. Nunnebanan går ju ihop med dessa leder vid Lövsjön. Allt detta har jag nu förmedlat som förslag till Östgötaledens ansvariga. Det ser lovande ut.

Jag hade varit här tidigare, när det var vinter, kallt och tämligen otrevligt väder. Den gången hittade jag inte burken. GPS-signalerna studsade lite mellan bergen och jag ville då, tack vare det trista vädret inte utöka letandet. Så, denna gång gick det bättre. Jag letade helt enkelt där jag inte letade senast.
Det är en fin plats, om än lite undangömd. Sedan verkar man lite ovälkommen i området. “Vad gör du här”-känsla.

Nästa skatt denna dag blev en av de, i alla fall hittills 15 skatter som är mysterys i Vrinneviskogen. Det innebär att man ska läsa en uppgift för att man ska få fram slutkoordinaterna. Oftast är de alldeles för svåra att lösa men de här har hittills i alla fall varit ganska bra. Det blir roligare om flera har en möjlighet att läsa några av dem.
Denna skatt var på rätt sida om skogen. Jag var nämligen vid Vrinnevisjukhuset. Därifrån var det rimlig gångväg till skatten.
Jag gick visserligen lite fel då det var en bäck mitt på gärdet men efter att ha kommit förbi det hindret så var det inga problem att hitta gömman. Detta var en skatt som gav lite frisk luft.

När jag nu hade loggat en multi och en mystery så fick jag för mig att försöka mig på en trippel. Ett personligt mål, påkommet för stunden att logga tre olika typer av skatter. Så nu gällde det att hitta en vanlig traditionell också. Och det gjorde jag, i Hageby. Min GPS ville att jag skulle stanna på Söderleden och logga skatten. Den var lite väl ivrig att få till trippeln. Men, efter att ha åkt runt, kommit från rätt håll så hade jag min trippel avklarad.

Tack för skatterna!

Skatten gick ut på att hitta förstås. Sedan var det en bok i den, en bok som ska skrivas av de som hittar skatten. Man fortsätter berättelsen när man loggar den. Denna skulle, om jag minns det hela rätt publiceras på något vis sedan, om det var på en hemsida eller i skattens beskrivning. Jag minns som sagt inte riktigt.
Detta med att sammanställa det hela kan bli svårt. Det var många mer eller mindre tydbara handstilar.

Jag hade fått en hel del “Travel Bugs” och “coins” över från mitt event. De hade blivit kvar. Jag lämnade en av dem i skatten. Det fick bli så, en här och en där.

Tack för skatten!

I det här läget, när jag nu lämnade Media Markt så hade jag alltså åkt till Norrköping i oförrättat ärende så att säga. Jag hade visserligen planer på att tanka bilen, vilket jag också gjorde strax efter att jag kommit på att jag hade kört för långt. Men, det fanns ju flera mackar inåt staden. Jag åkte nämligen in mot Norrköpings kärna efter att jag i detta läge bestämt mig för att försöka hitta en skatt. Det fick bli en skatt vid ett hus, byggt 1967 enligt inskription på huset. Huset kallas för “Likkistan”. Skatten hittade jag ganska lätt. Min GPS visade visserligen nio meter fel, men den ledtråd som fanns med visade på att det inte kunde var där min GPS “nollade”. Lite folk som passerade störde mig lite. Jag fick vänta tills de gått förbi. Men, när sedan kusten var klar och den sista förbipasserande vänt ryggen till så plockade jag fram burken. jag signerade med mitt användarnamn och fumlade sedan tillbaka burken på sitt gömställe. Och just den fumligheten gjorde att en kvinna hann komma inom synhåll. Hon undrade säkert vad jag sysslade med. Jag tror dock att det gick bra. Inget avslöjades och allt är nu som det ska vara.

Nu hade jag lite ångan uppe. Jag fortsatte ner mot en annan skatt. Den skatten var lite större. Jag tänkte göra mig en med ett spårningsbart föremål, som det så fint heter på svenska. Det var en liten figur med ett spårningsnummer som kunde följas av dess ägare vart den än hamnade i världen. Skatten, som var stor nog att kallas för “small” var annars helt tom. Jag tömde lite saker som jag hade i fickan. En skatt som denna behöver ha lite saker i sig. Det är bra ifall att barn kommer och vill byta något. Nu hade jag väl inga bra säker. Men, några halvtaskiga saker är väl bättre än inga saker.
Skatten var belägen vid en liten bäck. En bit från skatten fanns det en uppläggningsplats för snö. Snön var förstås borta nu. Det var ju inte så mycket snö i vintras att det behövdes forslas bort. Och i och ikring bäcken så var det lite, ska vi säga skräpigt. Detta är ju förstås en definitionsfråga. Lite “slam” hade samlats vid en bro. I slammet låg en basketboll. Ja, det låg visst flera typer av bollar, fast på land då. Däremot syntes ingen korg till. Frågan är vart man spelar basket härikring.

När jag förundrats färdigt över basketbollen i bäcken så letade jag upp en skatt till. Det var vid en av alla dessa multi-drivmedel-stationer, för att uppfinna ett nytt begrepp. Där fick jag vänta ut några tankande personer som nog hade undrat vad jag sysslade med om de sett mig leta.  Och efter det så bar det av till Händelö och Kardonbron. Där kollade jag upp en skatt som folk haft lite svårt att hitta på senaste tiden. Det är också en skatt som har en tendens att försvinna. Jag tror att det har att göra med en del fiskare som inte vill ha en massa folk vid deras fiskeplats. Och i så fall hänger det nog ihop med att de inte har något erforderligt fiskekort. en teori.
Skatten var kvar. Jag passade på att byta logg i den. sedan åkte jag till Pampushamnen för att kolla upp en annan skatt som verkade vara borta. Och det var inte bara skatten som var borta. hela ställningen i vilken skatten var gömd hade rasat samman. Det hade nog varit lite för mycket flöde i den pytte-lilla bäck, på gränsen till dike som slingrade sig ner mot hamnen. Jag arkiverade den skatten. Istället gömde jag en ny. Jag döpte om den till något som associerar till den färg som vattnet hade för dagen då det rann ner mot Pampushamnen. Det var, ska vi kalla det för Piggelin-grönt. Det såg giftigt ut.

Här skulle nog det som var relaterat till skattletande, frånsett alla mail som hela tiden trillade in om loggar från eventet dagen innan ha slutat. Om det nu inte vore för att det kom ut en ny skatt i Jönåker, vid Lunda Kyrka framåt kvällen. Och efter att ha servat sörmlänningar och östgötar med 18 nya skatter och ett antal gamla dagen innan så var det nu dags för mig själv att försöka mig på en FTF. (first to find)
Jag for iväg ganska omgående. Det märktes på att jag var på plats inom en halvtimma. Det förvånade mig lite i efterhand, att jag var så pass tidigt på plats. Väl framme så var jag mycket riktigt först. 10-15 minuter före nästa person. Och, visst var det väl inte mer än rätt att jag skulle få vara först denna gång. Dagen innan, på eventet så inbringade mina 18 nya skatter 60 FTF till över 20 användare. Detta i sig talade om att jag hade lyckats med det som väl lite grann, i bakhuvudet var tanken, att så många som möjligt skulle få resa hem med en FTF eller flera.
Mitt personliga mål är dock inte att samla på mig en massa FTF. Mitt mål är en FTF i månaden. I alla fall så länge jag har sviten av, minst en FTF varje månad. Sedan, när det misslyckas så får man se vad det finns för mål, om det nu finns några. Nu blev i alla fall april inmutad, på månadens första dag.

Tack för skatterna!

Det är lite som med jul. Det är en himla massa, som man inte behöver göra egentligen innan. Det är en period efter som liksom hänger sig kvar som en svans. Sedan är det gemenskapen under en kort period, just den stunden som det egentligen handlar om.

För, när man väl planerar för ett enkelt event, då är det lätt att planera lite mer, och lite mer, och lite mera.
Det hela började med ett antal burkar vid Östgötaleden. Dessa publicerades en efter en och folk började springa om varandra i skogen och leta. Men så en dag, en söndag så samlades några för att leta. De samlades runt en eld med lite grillkorv. De fick sällskap av några flera som också var i skogen för att leta. De fick även sällskap av den som hade gömt skatterna i skogen. De fick även mail i sina mobiler som talade om att det kom ut, inte bara en ny skatt under deras vistelse i skogen utan två. En på förmiddagen och en på eftermiddagen. Det hela blev en mycket fin och trevlig dag i skogen. Det var solsken och varmt. Varmt för att vara mars i alla fall. Själv så passade jag på att gömma ett par skatter till, medan de andra letade efter de som redan fanns där. Jag publicerade sedan dessa två som sedan hittades av en hel hög med folk, en efter en, var för sig.
Jag tänkte att, det nog vore trevligare ifall att de letade tillsammans, att de letade i solsken under gemenskapens flagg. Det vore bättre om de letade i dagsljuset, tillsammans och inte mitt i natten som det ju gärna blir för de som vill vara först. Skatterna har ju en förmåga att publiceras på natten. En skatt, till exempel som visar en liten bäck med grönt vatten i. Den loggades mitt i natten. De såg knappast att vattnet var, Piggelin-grönt i den lilla bäcken. Så, nu när det var dags att gömma ytterligare några burkar längs Östgötaleden så tänkte jag att det nog var dags för mig att ordna ett litet event. Några burkar i skogen, var och en tar med sig sin egen matsäck och så träffas vi i solskenet vid Lilla Älgsjöns strand för lite grillning, fika och lite skattjakt. Eventet var anmält.

Jag var vid de båda sjöarna Lilla Älgsjön och strupen vid ett flertal tillfällen. Bara en gång var Michelle med, i övrigt så traskade jag omkring på stigarna i skogen själv. Det hela handlade om att gömma en del skatter längs Östgötaleden. Och det blev till slut 18 nya skatter som publicerades klockan 14:00 på dagen för eventet. Endast en av dem hade en annan tid. Det var den skatt som fanns som en välkomstskatt på vägen in mot parkeringen vid Lilla Älgsjön. Den publicerades klockan 09:00 för att inte folk skulle sätta sig i sina bilar och köra tillbaka. För tanken var att bilarna skulle få stå stilla. Ingen skulle köra rally i skogen för att jaga FTF, det vill säga att vara först att hitta en skatt.
Nu fungerade det väl si så där. Det var några som bröt mot den vädjan. Men, i huvudsak så fungerade det ganska bra.

När vi kom till Lilla Älgsjön och skulle börja eventet, sätta oss i solen och få igång den lätt-tända elden så hade några redan kommit. De hade loggat den första skatten, på väg in mot Lilla Älgsjön. De första som kom dit var från Katrineholm. Nästa gäng, strax efter var från Nyköpingstrakten. Ingen östgöte, ingen kolmårdsbo. Märkligt nog så hade kolmårdsborna sovmorgon. Solen hade ramlat ner i sjön eller något i den stilen. Det blåste rätt mycket. Och det blåste rakt in mot den plats som vi skulle elda på. Det hade gått från, försommar, hoppat över både vår och höst för att gå över till vinter igen. Snön hade fallit under natten Men, som vi alla vet så finns det inga dåliga kläder, det finns bara dåligt väder.

Jag hade en signal i min mobiltelefon. Den var inställd att “gala” var tolfte minut ungefär. Och ett den gol berodde på att det helt enkelt var lätet av en galande tupp som fick tala om att det var dags för en skatt att publiceras analogt. Så, den som försökte sig på att bli först på den hade små chanser att hinna tillbaka till nästa. Ofta var det en bit att gå till skatten. Alla lappar med nya skatter satte jag upp på en stolpe vartefter tuppen gol. Till slut fanns det ingen plats kvar på stolpen. Den var full med papper. Sammanlagt alltså 18 skatter.
Två av skatterna var ämnade för barnen. De gick i samlad skara för att leta upp dem. Två vuxna var också med. Får man gissa så fanns det nog en liten FTF-önskan där. Barnen däremot var nog mest intresserade av innehållet i skatterna. En av skatterna var full med godis. Den andra med leksaker. Och när några var där dagen därpå så var en av skatterna helt tom. Det var den med godis i.
Jag ville att barnen skulle få en egen del i eventet. Och jag tror att det blev en bra sak.

Efter eventet så trillade det in mail från alla som loggat. Det fullkomligt öste in mail om loggar hit och dit. Det fortsatte så långt in i veckan därpå.
Någon skrev att upplägget var bra men splittrade samlingen. En åsikt som kanske inte delades av allmänheten. Men, sedan stod det något om att framförallt jag ibland blev ensam kvar på platsen. Så var det faktiskt inte. Det fanns alltid folk vid elden. Det fanns alltid någon där som kom tillbaka, fikade, grillade korv eller bara umgicks med de övriga. Och, för mig som var där hela tiden så gav ju detta lite tid med var och en. Det blev inte en stor skara med människor där man spenderade mer eller mindre tid med var och en. Som samlande länk så träffade jag alla, pratade med alla och såg de flesta försvinna ut i skogen för att sedan komma tillbaka med en ny logg, en FTF eller kanske en ny bekantskap som den träffat på i skogen.
Vid ett tillfälle så manade jag alla att gå ut tillsammans. Alla som var på platsen då den skatt som var närmast publicerades på stolpen. Men inte ens då blev jag själv kvar på platsen.
Upplägget var, efter en sekunds funderande bra. Speciellt med tanke på att det blåste och var lite kallt. Annars så hade säkert många gett upp lite tidigare.

En del som var anmälda kom inte. En del som hade aviserat flera personer kom i reducerad styrka. Men så fanns det de som kom som inte hade aviserat sin ankomst. Ytterligare några kom en kort stund, signerade loggen, pratade lite och åkte sedan vidare mot nya mål i lördagens famn. Sammantaget så var det mellan 30 och 40 personer på eventet. En siffra som jag inte räknat med vid anmälningen av evenemanget. Jag hade medvetet använt mig av den minsta möjliga marginal som man kan ha för ett event. Det publicerades två veckor innan. Jag hade ju inte arrangerat något event tidigare så jag tänkte testa lite och trodde nog att det skulle komma några få, kanske ett tiotal som bäst. Men, det kom ju alltså betydligt flera. Och, de flesta var ju bekanta ansikten. Och ju flera event man är på, desto flera bekanta ansikten kommer det att bli. Och jag är tacksam för att jag fick hjälp med elden. Det krävdes lite samarbete för att få fyr på de i blåsten.

Två av skatterna hamnade fel på kartan. Koordinaterna var helt galna i ena riktningen. Jag borde ha sett detta när jag kontrollerade dem. Det är så att man tror att något blivit fel i cyberrymden. För en felskrivning eller två kan vara lätt hänt, men inte så här mycket. Hur som helst så verkade ingen arg över detta. Inte ens de som fick sig ett fotbad då den ena koordinaten tydligen pekade rakt ner i en våtmark.
En annan skatt vållade lite problem. Det var visst inte något större fel på koordinaterna. Den var visst bara gömd väldigt bra.
21 användarnamn fick vara först på dessa 18 skatter. 60 loggar visade FTF. Det delades en hel del på dessa först-att-hitta-loggar. En FTF borde räcka för att vara nöjd. Men, man har ju lite olika mål med det hela. Själv fick jag ju inte en enda FTF. Jag fick istället det dagen därpå, i Jönåker. Och, nog var den väl förtjänt, och rättvist fördelad till mig, efter att ha lagt ut så många burkar.
Östgötaleden vid Lilla Älgsjön och Strupen är numera ett ganska bra ställe att leta skatt på. Det ska mycket till om man inte ska hitta en och annan skatt. Och fortsättning lär följa.

Jag har just nu i huvudet tre-fyra idéer till nya event. Håller jag dem tämligen enkla och inte krånglar till det så ska det nog kunna bli flera än detta första event. En idé fick jag idag. Men, den är lite säsongsbetonad. Det kan bli ont om tid för att få till den. Men, man vet ju aldrig. Det gick ju fort senast.
Annars finns det liknande idéer som detta event. För platser finns det gott om i Kolmårdsskogarna. Och det är som med bridgen. Jag kan arrangera hur mycket tävlingar som helst (nästan) Bara folk kommer och deltar.

Jag passar på att skriva om lite olika saker som har med folktro att göra när det gäller beskrivningarna till de olika burkarna. Men, det är nog inte så många som läser det en dag som denna. Då är det nog för bråttom att bli först. Man kan ju kanske hoppas att de läser det när de loggar skatterna online. Fast, det beror väl en del på intresset.
Vad jag skriver om behöver, och har väl sällan något med platsen för gömman att göra. Men, det blir lite av ett tema för mina skatter. Jag smög till och med in en liten sak i barnens skatt. Fast, det lästes väl med “godis” i dessa.

Många loggar påtalade att det var blåsigt. Ja, det är väl ifall att jag, som stod där hela tiden skulle ha missat det. Men, det gjorde ju inte mig något precis.
Denna dag var isen borta på sjön. Det hade ju varit onormalt varmt dagarna innan. Men, när jag la ut burkarna så var isen kvar. Då var det å andra sidan både varmare, mera vindstilla som soligare. Michelle, som var med vid ett tillfälle tyckte att vi skulle ha ett event på platsen i sommar, “så att barnen kan bada”. Nu var det väl ingen som hindrade någon från att bada denna dag. Men, det verkade nog inte så lockande. Inte ens för en tjej som visst badade i april förra året. Fast, mars var nog i tidigaste laget.

Lilla Älgsjön är ju annars en populär badsjö på sommaren. Och, vid Strupen finns det ju, vid Wild Kids stugor en badbrygga att kasta sig ut i vattnet från.

När folk hade åkt hem så var det fortfarande några kvar i skogen. jag såg dock ingen anledning att vara kvar. Vem vet hur länge de tänkt vara kvar där. Jag tror att det var tre-fyra personer där. Barnen, fyra till antalet ville också hem. Så, vi lät oss nöjda sätta oss i bilen och åka hem. Jag konstaterade två tomma chipspåsar där. Dessa var ämnade för event-deltagarna men hade nog blåst bort om jag försökt ställa dem på borden vid sjön. Så, det var ju bra att de kom till nytta i alla fall. Men, nog hade de kunnat spara ett chips till mig?

Det blev, helt spontant ett litet mini-event en lördag i mars detta år, detta 2012:e år efter det datum då det påstås att någon tung politiker, tillräckligt lätt för att sitta på ett moln kastat ner sin son, förmodligen för att han märkte att molnet inte höll för dem båda.

Nu fins det viss relevans i att just den där snubben på molnet gett människan en extra invånare, en relevans just denna dag. För den skatt som vi först samlades runt var en bra bit upp i luften. Den var betydligt närmare Gud än de flesta andra skatter. Man fick klättra på en stege för att komma åt den. Så, medan Gud förpassade folk ner mot jorden så slöt vi cirkeln genom att skicka folk åt andra hållet.

Michelle och jag hade varit där förut. Men efter att ha varit längst uppe vid en lucka som behöver öppnas så ville Michelle vända tillbaka ner. Jag, som var nedanför henne hade då inget annat val än att backa. Vi kunde inte byta plats där uppe, uppskattningsvis 20 meter närmare Gud.
Men denna gång gick det bättre. Raska människor svischade upp med en himla fart. Riktigt imponerande.

Det är annars märkligt, hur mycket svårare det är att ta sig mot Gud än att ta sig åt andra hållet. Man får kämpa och klättra en stund för att komma upp medan man bara helt enkelt släpper taget för att komma ner till han som bor där nere. Sedan behöver man ju inte göra något alls.

Nu kanske det reageras på att jag kallar Gud och hans polare i nedan för “han”. Det görs ju vad som kan för att få in “hen” i svenska språket. Inget jag kommer att anamma i alla fall. För om nu Gud är hen, så är det ett nytt, fabricerat uttryck för att falla in i någon, lika fabricerat politisk korrekthet, uttryckt och uppfunnen av journalister som nog borde kallas något annat. (generellt uttryckt) Hur som helst så har ju motparten, Djävulen redan ett sådant namn. “Hen” behövs inte där. Han har ju redan “hin” som attribut. (Hin håle)

Vi fortsatte sedan till en annan skatt. Den hade Michelle och jag redan tagit. Jag tror, om jag minns rätt att fyra av oss hade varit där tidigare, och eftersom att vi var nio personer på denna lilla trevliga utflykt så borde det alltså bli nio personer som inte hade hittat denna skatt, denna piratskatt. Den heter så, inte bara för burkens utseende, med döskalle på utan förmodligen också för att den ligger vid en vrak-kyrkogård”, för att uttrycka det hela lite dramatiskt. Det ligger ett och annat skeppsvrak där nämligen.
Det är i alla fall ett spännande område, väl värt ett besök, både för vuxen som för barn.

När alla hade loggat sina skatter och byt eventuella saker i Piratskatten så tog våra vänner fram en grill och en massa korv med bröd. Det blev en fin överraskning, att sitta i solskenet och äta korv.
Det var en mycket trivsam dag med samtal om ditt och datt, lekande barn bland tussilagon, de första vitsipporna och en balanseringsgång över en bäck. Ja, i det sista fallet så hade det inte behövts balanseras på en stock. Bäcken tog slut en bit bort. Man hade kunnat gå runt.

Tack till alla inblandade för en fin dag, och tack för skatten!

Jag hade också en mortel att leverera. Så, vid ett tillfälle, när Michelle satt i ett parti så var jag ute och tog emot kunderna på parkeringen. Vid ett annat parti så gick jag iväg för att logga ett par skatter. De två skatter som jag hittade var belägna ganska nära Cloetta Center, den arena där ju Linköpings HC spelar sin så kallade ishockey. Michelle spelade schack i skolan som ligger mitt emot ishallen.

Den ena skatten var en skatt vid en parkering som väl användes vid olika evenemang och matcher i Cloetta Center. Den andra, lite längre bort belägen visade ett lite grönområde. Kontraster mellan två platser. Vid grönområdet hittade jag lite vilt växande gräslök. Det var lite tidigt tycker jag. Jag vet inte om jag tidigare har hittat gräslök i mitten av mars. Vid den skatten så höll en hel hög med hägrar till. Det var säkert ett 20-tal som flög upp och ner från och till träden. De hade nog också insett att gräslöken var tidig för säsongen. De hade nog bråttom att komma igång med sin egen multiplicering.

På hemvägen så blev det en sväng till Biltema. Där fikade vi med våra fika-biljetter som vi fick på Bo-mässan veckan innan i Norrköping. Vi handlade också lite. Sedan blev den en skatt i blåsten, invid Biltemas parkering. Och när jag stod där böjd och letade så tutade det en bil Jag såg inte omedelbart vem det var men insåg att det rörde sig om andra skattletare som visste vad jag sysslade med. De identifierades senare på Facebook via den sida som är till för geocaching i Östergötland.

Väl hemma så blev det att ta en promenad till Urfotingen. Hon fyllde nämligen år denna dag. Och efter maten, som satt sig hårt i kroppen så behövdes det en liten promenad. Så, Michelle och jag gick ut och hamnade på det berg som ligger mellan Orrekulla och Krokeks kyrka. Och när jag säger Orrekulla så menar jag berget ovanför Orrekullagården, inte direkt själva församlingshemmet. Men, vi befann oss mellan Orrekullagården och Krokeks kyrka också, så den definitionen hade också fungerat. Där fixade vi i alla fall till en gömma som farit lite illa. Ja, den var helt enkelt borta.

Vi tog sedan vägen ner mot Svinsjön. Där visade jag Michelle en brunn där jag och mina kompisar lekte i en kanske inte allt för lämplig miljö. Vi hade brunnen som koja. Vi klättrade ner i den del där det förmodligen varit en hydrofon eller liknande. På den tiden så reflekterade vi inte över vad det varit där. Vi bara lekte.
Vi gömde även en ny skatt där. Och på vägen nerför en slänt så var det lite halt. Jag liksom åkte skidor ner, fast på mina skor. Det var ett mirakel att jag lyckades hålla mig på benen.

Tack för skatterna!

Den primära anledningen till att jag var vid den plats vid Händelöbron där det finns en liten ekbacke var förstås att det fanns en skatt där. Den loggade jag innan jag såg mig om lite i omgivningen. Där lär ska finnas både ugglor som fladdermöss så en nattlig reflex-skatt kanske skulle kunna var ett intressant äventyr. Men det får bli en idé för andra att förverkliga i så fall.

Skatten var en skatt i serien om gas av olika det slag. det har mest handlat om olika tank-stationer där man, i första hand kan tanka alternativt bränsle. Inget för oss vanliga dödliga som inte har råd med dessa fordon. Fast, snart har man väl inte råd med något fordon över huvud taget som samhället motarbetar sina invånare.

Hur denna skatt kom med i serien om gas begrep jag inte först. Men det gick upp efter ett par ny-kopplade neuroner som till sist blev kompatibla med idén om att man ska lätta på gasen när man kör över bron. Det finns ju en display som talar om ifall man kör för fort eller ej där. Denna skatt handlade alltså om gaspedalen. Nåja, det är en gas som gäller lika för alla, oavsett bensin, gas eller annat drivmedel. Så, det kanske var den bästa i serien, så här långt.

Det känns annars lite som de olika ekbackarna som ju faktiskt finns i Norrköpingsbornas omedelbara närhet kanske är lite bortglömda. Men, med hjälp av en del skatter inne i ekbackarna så kommer i alla fall dessa fina miljöer skattletarna till del. Och, kanske att det kan sprida sig.

Tack för skatten!

Jag hade ett par skatter som inte var publicerade ännu men som kom ut under dagen. En bonus för de som var där.
Solen sken och det var en fin dag. Korven smakade bra och skatterna loggades av de som letade. Och, medan de letade så smet jag ifrån en stund för att gömma ett par nya skatten.
Och, ett helt gäng med skattletare gav liksom mersmak. Kul att träffa likasinnade. Så, när jag nu hade planer för ytterligare skatter så anmälde jag ett event. Alla som är intresserade av att vara först, träffa andra skattletare eller bara umgås så kommer det alltså att bli ett litet anspråkslöst event med lite nya skatter i skogen. För nu börjar det bli riktigt behagligt att gå omkring i skogen.

Jag har inga stora planer för eventet. Det blir väl lite eld som man kan grilla vid. Man tar med sig sitt eget fika. Kanske någon specialare för junior-skattletarna samt ytterligare någon liten grej. Vi får se.
Vi kommer säkert att ha med oss lite rostade solrosfrön och lite oskalade jordnötter. Jag har nämligen märkt två saker med dessa snacks. Det ena är att man äter dem väldigt långsamt, och inte så mycket av dem. Det är bra för figuren. (den tjusiga som bör bibehållas) Det andra är att de inte går att äta inomhus. Det blir skal överallt, även om man försöker att hålla efter dessa. Så, endast solrosfrön och oskalade jordnötter, utomhus.

Området vid Lilla Älgsjön har ju en del motionsspår. Ett rött på 12 kilometer, ett blått på 7-7,5 kilometer beroende på var man ser uppgifter om den samt ett gult motionsspår som endast är tre kilometer långt och som inte går runt sjön. Alla tre spåren går på något vis ihop. Ja, de utgår från samma plats. Lägg sedan till att Östgötaleden går parallellt med spåren, mer eller mindre. Och att sedan även den är röd gör att det finns en liten risk att man går lite fel. man kommer ju tillbaka till Östgötaleden förr eller senare då det röda motionsspåret ju återkommer till samma plats, men man får alltså se upp lite och skilja på röda prickar och röda ringar runt träden. Man får hoppas att hela Östgötaleden snart kan få den internationella färgen orange, så att man kan skilja på led och motionsspår.

Nu är ju detta med mässa något av ett uppsamlingslopp för reklamartiklar. När det väl gavs ett finger till barnen så slet de åt sig hela armen. I alla fall ballongerna som handen höll i. Det var inte bara uppblåsta ballonger som gjorde det svårt att se bakåt i bilen. Det var ouppblåsta ballonger också. Och dessa lät besvärligt mycket efter att ha blåsts upp lite för att sedan låta sig “pysas” ut under siren-liknande ljud.

Vi tog en skatt också. Men först blev det hamburgare som vi tog med oss till den plats där vi letade efter skatten. Och, detta var första gången, och förmodligen sista gången som jag åt hamburgare vid reningsverket. Men, vad gör man inte i den rationaliserade värld man lever i. Och, som tur var så blåste det åt andra hållet. Doften från reningsverket höll sig denna gång borta. Men, en polisbil körde lite skata förbi oss. Poliserna i den undrade säkert varför vi hade parkerat på det sett vi hade gjort. Och man får hoppas att misstänkligheterna mot oss svalnade när de fick se konstellationen av människor inne i bilen.

Tack för skatten!

Medan jag väntade på att någon skulle dyka upp så passade jag på att gömma två andra skatter vid djurparken. För, det ska väl finnas lite vettigt att göra för turister som kommer till denna anläggning och dess parkering. Lite valuta för de dyra pengarna vid parkeringen ska det väl vara. För, om jag inte minns fel så tror jag att det kostade 50 kronor för en stackars djurparksbesökare, enbart att parkera.
Jag gömde en lätt skatt. Den ska kunna hittas av de flesta. Sedan gömde jag en skatt som var lite knepigare att få tag i. Den var inte svår att hitta, men lite knepig att komma åt. Så, nu finns det fyra skatter att hitta för den turist som även är skattletare. Detta enbart vid parkeringen.
Jag stannade även till vid slutkoordinaterna för en annan skatt i vårt samhälle. Var? Ja, det är alltså någonstans mellan djurparken och Strömsfors. För det var den sträckan jag åkte. Och, om det var via landsvägen eller genom skogen, det vet man aldrig. För det ska ju inte gå att leta reda på den, med hjälp av den här informationen. Utgångspunkten för denna skatt är i alla fall vid Ettans Café i Sandviken.

Allt flöt på. Det var trevligt att träffa andra skattletare. Småfotingarna hämtades, samt omplacerades i samhället för vidare färd tidsmässigt genom det förestående veckoslutet.

En gång, för några år sedan så åkte jag till Albert Engströms gata i Klockartorpet för att se hur mycket Albert Engström det var på den gatan. Det hela mynnade ut i ett blogginlägg som konstaterade den totala avsaknaden av Albert Engström-känsla på den gatan. Det var förmodligen helt obebyggt i det området för lite drygt 100 år sedan. Vad hade detta med Albert Engström att göra? Vad hade hans vistelse i denna stad för berättigande till att få en egen gata uppkallad efter sig?

Nu var det dags igen. En skatt, som en hyllning till Albert Engström hade dykt upp. Och, det vet i katten om detta inte var lite mera Albert Engström-känsla. Det var ju i alla fall i hamnområdet, där karln slog både den ena och den andra gul och blå – bara för nöjes skull.

Tack för skatten!

Antik graffiti kallades detta i en lite modernare tappning. Själv så brukar jag kalla de mera normala hällristningarna och runstenarna för “analoga bloggar”.
När det det gäller älvkvarnar och offerstenar som jag sett med egna ögon så har jag intrycket av att de har haft djupare och inte så sprida skålar. Men, som sagt, jag är ju ingen expert på det området. Långt ifrån.

Vi hittade också en lite lättare skatt. Ja, den första var inte så fasligt svår heller, men denna var ganska lätt att hitta. En skatt att logga genom att hoppa ur bilen, och ta den direkt.

Väl framme på bokbinderiet så var vi över en timma tidiga. Detta gör ju inget då vi ju kan öppna själva. Vi får mera tid till att arbeta på helt enkelt. Men, så plingade det till, som det heter i mobilen. En ny skatt hade dykt upp i staden. Och det är ju inte så ofta som vi får chans att vara med när det kommer en ny skatt. Inte så att vi kan vara på plats inom några minuter, inte inne i Norrköping. Så, jag kastade mig iväg. Konstaterade att Småfotingen var mitt uppe i lite pyssel och inte ville följa med. Och, döm om min förvåning när jag faktiskt, mitt i lejonens kula lyckades att bli först. Jag träffade han som hade lagt ut den också. Han var där och kollade läget. Sedan fyllde det på med folk som kom, aningen efter mig. En kul grej, att få vara med en gång i racet om att vara först inne i Norrköping.

Tack för skatterna!

Några skattletare var på någon form av konferens på Vildmarkshotellet. De hittade några skatter i området. De hade även löst min “mystery” och tänkte således logga även den. De visste inte att den var borta. De visste heller inte att den numera var arkiverad. Så, när de nu letade på platsen, hittade en burk med tom logg i så trodde de att de hade hittat den gamla “mysteryn”. De båda burkarnas plats är inte så långt från varandra så möjligheten, inte bara kunde finnas, den fanns där också att de båda förväxlades likt ett par bortbytingar på en kvinnoklinik.
Jag skrev till dem när de loggat att jag tänkte ta bort deras logg. Normalt sett en negativ information. Men, när jag sedan skrev att de istället, när skatten i fråga blev publicerad var välkomna att logga som FTF så förbyttes denna negativa information till en glad överraskning. Och det roliga var att det var folk som aldrig tidigare hade hittat en skatt först av alla.

Vi gick från Lilla Älgsjöns parkering. Beräkningen var att det skulle bli cirka en och en halv kilometer att gå till skatten, först via Östgötaleden, sedan en liten bit via det sju kilometers motionsspår som är ett av flera olika motionsspår i området.

Skatten hittade jag utan större problem. Ja, det var goda koordinater. Vi tittade lite på omgivningarna, både vid denna stuga som vid den andra där det också finns en skatt. Den skatten hade jag hittat vid ett annat tillfälle då Williams klass hade en friluftsdag där och jag ställde upp som skjutsande förälder.

På vägen tillbaka så gömde vi sex skatter. Den första, eller i detta fallet den sista hamnade vid Lilla Älgsjöns parkering. De sex samt en äldre skatt vid Lilla Älgsjön samt de två vid Wild Kids blev en fin promenad med sammanlagt nio skatter att leta reda på ifall att man inte varit där tidigare och loggat någon av dem. Lägg därtill en så kallad “reflex-skatt” där man letar efter reflexer, när det är mörkt. Sträckan mellan parkeringen och den vid Wild Kids blev cirka 2,5 kilometer, enkel väg. Det är tydligen lite svårt att beräkna avståndet med hjälp av enbart en karta. Men med GPS så går det att få ett bra “spår” som talar om det mesta om promenaden.

Jag brukar ju, när jag lägger ut flera skatter i skogen använda mig av olika sägner och lite olika former av gammal folktro. Så blev det även denna gång. Bland annat så behandlades hur man förr i tiden kallade cancer för “kräfta” och hur en fluga som suttit på en död kräfta smittade en människa genom att sätta sig på den. Det kunde också vara en död orm. Och, det behandlade också tron om att hudcancer botades genom att göra ett pulver av padd-hud som ströddes på cancerfläckarna.

Ett annat fenomen som fick en egen skatt var “manbjörnen”. Det är som en varulv fast det istället blir en björn av människan som förvandlas. kanske inte så aktuellt i dessa skogar men väl så intressant. Intresset kanske varierar men nog är det märkligt hur det är samma sak men låter så olika på något vis.

Det kändes rätt så bra att åter kunna gå i skogen utan snöskor. I de nordliga sluttningarna finns det ju fortfarande en del snö. Lika så en del vägar som ligger i skugga, rent generellt sett i skogen är en smula isiga. Men för varje dag med plusgrader så blir det mindre och mindre snö och is. Men man får då ändå se upp lite på vägarna i skogen. De blir gärna lite lösa och leriga innan det hela går över till torra och ordentligt farbara vägar. Men, går du på Östgötaleden så slipper du ju detta.

I skrivande stund så är alla dessa skatter publicerade. En hel del människor har varit ute och letat. De verkar ganska nöjda över att få komma ut en stund i skogen. Men, det dröjer nog inte länge innan jag åter publicerar någon eller några skatter. Vem vet var det blir nästa gång?

Tack för skatten, och lycka till med letandet!

Lördagen den 3/3 2012 så bestämde vi oss för att åka till Nyköping och testa Melodifestival-pulsen i staden eftersom att det skulle bli den så kallade “Andra Chansen” lite senare på kvällen samma dag. Vi var där för ett antal år sedan. Kanske fyra år sedan. Då var det fullt med aktivitet på stadens gator och torg. Michelle var fem år ungefär och tyckte att det var spännande att träffa Richard Herrey, se Bert Karlsson sitta och svara på frågor i något konstigt som kallades för “Bert-kunskap”. Ja, folk tävlade i detta.
Michelle hade väl ingen större aning om vem någon av de två var. Det var hon på tok för ung för. Men hon gillade Melodifestivalen, redan då. Glitter och dans passade en femåring perfekt. Och, det är som jag sagt tidigare att, det skulle vara ett antal jury-grupper, en med femåringar, en med sexåringar, en med sjuåringar och så vidare upp till cirka tolv år. Då skulle vi få fram ett bidrag som, inte bara skulle var populärt och “rätt” vinnare det skulle slå i samtliga östeuropeiska länder.

Nu var det inte så mycket Melodifestival-stämning i Nyköping denna lördag. Men Andreas Johnsson signerade skivor på en galleria. Vi anslöt oss till den samlingen. Inte för att få någon skiva signerad utan mest för att det inte fanns så mycket annat att göra just där. De få aktiviteter som fanns var visst vid en annan plats. Men, nu fick vi ju i alla fall chansen att se något. Men någon musik blev det ju inte. Man annonserade istället ut att det fortfarande fanns biljetter kvar till något genrep som kördes på lördagseftermiddagen. Hundra spänn per biljett. Jag tänkte att, vad tusan, det kör vi på istället. Så, utan att det var planerat så hamnade vi alltså på Melodifestivalens genrep, med allt vad det innebar. Men innan dess så hade vi lite tid över. Vi letade upp en skatt som jag hade letat efter tidigare men inte hittat. Den hittades nu bra med hjälp av sattelitkartan. Inga problem med den. Sedan bar det iväg till en liten skog. En ekorre höll krampartat i en burk. Den fick man ner genom att fira ner hela ekipaget. En tjusig lösning.

Innan det var dags för att bege sig in bland laserljus och glitter så fikade vi lite på motorhuven av vår bil. Vi åt även en del jordnötter. Dessa kräver att man är utomhus. Jag köpte nämligen jordnötter med skal på och upptäckte att dessa inte hade i möblerade rum att göra, ej heller i en bil. Otroligt skräpiga snacks. Annars var de bra.

Snart kommer förmodligen TV-licensen att försvinna. SVT tycks göra vad de kan för att få in så mycket pengar som möjligt. Vad är då inte bättre än att ta en femtiolapp för en bil, när man ska se ett genrep till en del-final som Andra Chansen? Att parkera inför den stora finalen går väl på ett par tusen.

Kontrasterna denna dag var egentligen rätt så stora. Först en skatt i Nyköpings kulturella delar, sedan laser, hårdrock och – Sean Banan. Vi avslutade sedan med ett par skatter längs Sörmlandsleden. En vid ett gravfält, en annan vid en kastal. En riktigt fint bevarad kastal-ruin.

Jag tänkte försöka mig på ytterligare några skatter på vägen, men efter att ha loggat en stor burk, innehållande en hel del bytessaker som Michelle gillade så strejkade min mobiltelefon. Men det var lika bra det. Vi behövde åka hem. Och, sedan, på kvällen så såg vi Andra Chansen på TV också. Och vid det laget så kunde vi vår Sean Banan, vår Torsten Flink och allt vad det nu var som bjöds på bland schlagerartister av olika slag.

På vägen hem så stannade vi till i Stavsjö. En av mina egna skatter hade blivit förstörd. Märkligt hur det kan gå sönder, bara av att öppnas och stängas ett lock. Men, nu är denna skatt åter i bruk. Det är den skatt av mina egna som har flest loggar. Den ligger ju så strategiskt bra, vid en rastplats längs E4

Tack för skatterna!