Heter det kopparorm eller kopparödla?

I början av min fots protest mot “Den heliga månaden Förbannadamn” så märktes inte mycket av att den var trasig. Den liksom bara hängde med. De brukar ju göra det, olika kroppsdelar. De följer en vart man än går liksom.
Denna dag, den 26:e i månaden augusti, år 2013 tog jag mig till Åby. Jag hade en del ärenden som jag tänkte kombinera med något enkelt, något som gick snabbt att logga och som var relativt nära hemmet eller i alla fall längs min väg,mot hemmet. Jag valde därför Koludden vid Loddbynäset vid Nedre Glottern. Jag visste att det var på en udde, 200 meter från var man kan parkera sin helikopter. Jag visste också att det var betydligt längre att gå dit. Man fick runda en vik för att komma ut på udden. Men, det gjorde inte så mycket. Jag var nyfiken på dess natur och geografiska läge.

Jag missbedömde förstås det hela. Det tycks jag ju alltid göra. Inte bara avståndet, vilket väl i sig var det minsta problemet utan även dess terräng och svårighet. Jag missbedömde hela den halvan av dagen.

På väg mot gömman fick jag kliva över en kopparödla. Dessa brukar ju, enligt mitt tycke vara små, i sin ormliknande form. De är ju trots allt ödlor. Detta var nog den största kopparödla jag sett. Den låg mitt på stigen och tänkte inte flytta på sig. Den var kung. Dess storlek gjorde nog att den ansåg sig klara alla fiender i hela världen. Det var den som bestämde.
Jag lät mig underlåtas och klev förbi den. Den fick ligga kvar. Ja, den var ju i alla fall, bort mot femton meter lång. Inte riktigt kanske, men en liten bit på väg.
Heter det förresten kopparödla, eller rent av kopparorm, sin ödlesläkt till trots?

Jag fortsatte stigen runt udden. Den var inte mycket till hjälp. Den gick, som sagt runt. Gömman fanns i mitten. jag gick således en onödig omväg. Onödig om gömman var enda målet. Mindre onödigt om man ville ha en liten naturupplevelse extra. Jag föredrar att se till det sistnämnda. Sedan var det dags att hitta gömman. Jag snöade in på en ledtråd. Jag letade på alla gömställen som hade varit bra att gömma på. Det fanns det gott om. Till sist så hittade jag gömman på ett annat ställe, inte alls som jag hade gömt den. Därav, förmodligen att jag inte hittade den först. Jag fick helt enkelt börja tänka lite. Då gick det, som så många gånger tidigare bra. Ja, visst är det en märklig kombination, att tänka, samt lyckas med något. Inte alla förunnat. (he he)

På kvällen var det bridge. Detta var inget undantag i det för dagen anslagna temat. Efter halva tävlingen så låg vi sist, 31 ynka procent. Det är inte bra det. Men, så vände det hela. Min fot som hade blivit ansatt av att springa upp och ner på berget vid Koludden sa att den kände sig lite mera OK. En missvisning skulle det visa sig. Den svullnade upp några dagar senare. Men, även bridgen gick bättre. Vi spelade upp oss från vår 16:e plats till en slutlig sjätteplats, nästan med 52 procent. och inte nog med det, en ny skatt kom ut i slutet av bridgen. jag åkte till den och fick signera loggboken som första användare. En Så kallad FTF. Dagen slutade lite mera kontrollerat alltså.

Även den andra gömman var vid Åby, upp mot Torshag som ju ligger strax nedanför Nedre Glottern. Jag fick irra runt lite i mörkret. Men det var ganska kul.

 

FTF = First to find
(när man hittar en gömma som ingen annan har hittat än)