Det är inte lätt alla gånger!"

I Söndags 6/1 2019 loggade jag årets första geocache. Det var en mystery som jag löste för bortåt en månad sedan. Den handlade visserligen om bridge, men det var nog det som kom efter bridgedelen som var det knepiga. Och, med facit i hand så kanske det ser, långt ifrån självklart ut men ändå begripligt. Och där har vi nog problemet. Man ser inte sambandet ibland, eftersom att den som gör mysten oftast ser sambandet och på så vis ser det som enklare än vad det är. Jag vet, jag har ju publicerat flest mysterys i hela Sverige. Det är inte så lätt alla gånger att göra “en bra mystery”. Och, vad som är bra och vad som är dåligt i sammanhanget är några få förbehållet att tycka sig veta. I sammanhanget ska man kanske tänka på, vilket dessa personer inte gör att det finns flera sätt att tala om att något är dåligt. Ett sätt är att säga vad som är bra. Att bestämma det åt resten av världen. Om något uttalas som bra så kan allt annat ses som dåligt. Men, naturligtvis så stämmer detta inte in på allt – tack och lov. I så fall kunde man ju inte berömma något, utan att nedvärdera något annat.

Jag hämtade upp två kompisar innan vi tillsammans åkte och loggade burken. Det gick bra. På tillbakavägen så loggade vi fyra burkar till. En av de andra förstod, just för tillfället inte varför hon inte såg samma som jag på kartan. Det visade sig bero på att hon redan loggat, som FTF, i grupp med andra. Ja, det är inte lätt att hålla reda på bortåt 3000 burkar i Norrköpings kommun.3000, förresten. Blir inte det en promille av världens alla burkar – ungefär?

De som loggades denna söndag var:

Englund på Söderköpingsbesök i bridge i Norrköping
NKG #676 Yachts – March of the moderates
NKG #675 Pers garage – Jo-Anna farväl
NKG #677 The Legends -Breaking time breaking lines
NKG #681 The Creation – Can I join your band

 

Australiskt kvaitetsevent.

Denna vecka har jag inte loggat en enda burk. Och, det är inget som stör mig. Jag vet dock att det skulle störa andra enormt. Men, så är ju var och en som den vill vara. Förra veckan däremot var det lite som förr, i alla fall fredag och lördag. Och, då menar jag inte antal loggar och den typen av tjafs. Jag menar att det var som det var förr, när jag var ensam. Detta kanske tål att förklaras. Ett tag så var jag tämligen ensam om att lägga ut nya burkar. Folk hade väl inte tid. De hade väl fullt upp med att jaga FTF på mina burkar, vad vet jag. Jag fick i alla fall en del loggar. I dem stod det hur de, via denna FTF-jakt träffade både de ena som den andra geocacharen, delad etta, två eller som något annat. Jag var aldrig med. Jag träffade endast de jag redan kände.Jag var ju inte på så många FTF-jakter. Det var ju mina burkar man letade efter. Detta tyckte jag var lite trist. Jag ville ju också träffa lite andra geocachare. Och, tilläggas skall att det på de tiden knappt fanns några event över huvud taget. tilläggas skall också att man inte kastade iväg en skryt-FTF-logg direkt med telefonen. Det var inte så utbrett då att ha den typen av direktuppkoppling. Det kostade för övrigt 3500;. i internetuppkoppling att vara online för jämnan. (lätt överdrivet) Men, det fanns en spänning i det, om burken skulle vara loggad eller ej. Folk åkte på ologgade burkar, och träffade varandra. Så är det inte numera.

Det var väl det som gjorde att man arrangerade ett antal event. Det var ett sätt att träffas på. Det var ett sätt för nya att komma in i gemenskapen. Det vill säga, om den som arrangerade eventet hade vett nog att ta hand om det nya. Men, är man bara sugen på egen FTF så blir det svårt. På mina event var det dock mest andra som fick FTF. Det har väl inte hänt, med något undantag att någon släppt burk när de inte varit arrangör själva.

Bilden ovan visar Bilprovningen. Min bil skulle besiktas. Den är loggbar med en TB-kod på bakrutan. Den kallas för Helikoptern. Namnet är en produkt av den gemenskap vi en gång i tiden hade. en gemenskap som totalt dött ut. För, innan jag besiktade så loggade jag en burk i närheten av Bilprovningen. Efter att min bil besiktats, och faktiskt blivit godkänd så for jag iväg på ett event i Katrineholm. Det verkade som om besiktningsmannen var lika chockad som jag över att den blev godkänd. Hur som helst så for jag mot Katrineholm. Och, tanken av att logga en traditionell samt något i Östergötlands län. en tankevurpa gjorde att jag inte insåg att jag redan klarat den bedriften. Men, på väg mot eventet så loggade jag några traddar i Katrineholm. Efter eventet var det tänkt att jag skulle göra ett snabbt besök på ett annat event, i Norrköping. Men, när det publicerades en multi i samband med eventet i Katrineholm samtidigt som den som arrangerade eventet i Norrköping valde att publicera en tradd – innan sitt event så var valet inte så svårt. Jag väljer multin tillsammans med de andra eventdeltagarna, som stockholmarna säger – alla dar i veckan. (ett antagande som  inte har vetenskaplig grund så det knappast förkommer den typen av dilemma alla dagar i veckan.)

Efter multin så var vi tre som skulle ner till eventet i Norrköping. Jag åkte själv förstås, och de två andra åkte i en annan bil. ja, det fanns en till som skulle dit, men hon avvek lite tidigare. Jag hann precis innan eventet var slut, med en minut och tio sekunder till godo. Jag antog ett de andra var före mig men det visade sig vara fel. De kom några minuter senare. Men, alla var ju kvar, så loggningen var ju aldrig i fara.
Efter min snabba visit å eventet så var det dags att åka hem. Detta var en bra geocachingdag – trots att jag gjorde allt ensam. Fast, huvudmålet var ju trots allt att besikta bilen. Och, med detta resultat så var det ju en ganska bra sak. (nej, huvudmålet var inte korven på Biltema denna dag)

De där eventen hade något med Australien att göra. Varför vet jag inte riktigt. Det har jag inte brytt mig om att ta reda på. Att det handlar om att få en så kallad souvenir, det vet jag. Men, inte gör man väl ett event i Norrköping, enbart för statistik eller souvenir? Det ska ju vara kvalitet på det som gör i den staden numera har jag fått erfara.

---

Tomten på tomten 
Nya Djulö Rastplats 
Djulö skola
Australia Day 2018 – Katrineholm
Djulöbadet – Multi
Australia Day 2018

 

Letterbox, traddar och en mystery!

Denna lördag blev det en tyr, helt inriktad på geocaching. Det var ett tag sedan. Det har annars varit mycket att man kombinerat med någon burk, när man haft andra ärenden. Vi började i Ålberga, där jag mötte upp Isak som kom med bussen. Det blev lite märkligt till en början. Bussen kom, men stannade inte på busshållplatsen ett hundratal meter längre bort. Den stannade på bron där vi skulle börja vårt letande. Isak gick av och berättade att busschauffören inte hade koll på sin rutt. Det var tydligen hans första körning på aktuell sträcka. Jag antar att det var därför han fick gå av precis vid bron, för att han fick lite hjälp att hitta. En lite rolig situation.

Jag hade kollat lite efter den information som behövdes. Jag skickade den till Isak så att han fick lite att pyssla med på bussen.Vi löste det hela allts, på olika platser. I det skedet visste jag ju inte att han även fick agera guide till busschauffören. Efter detta var det bara att logga burken. Vi hade fått samma resultat. Jag läste fr övrigt i andra loggar att de haft en del problem med matematiken. Det gäller ju, i alla fall i detta fall att ha koll på de matematiska termerna och dess regler.

I väntan på bussen så roade jag mig med att fotografera lite. Första anhalten var den enda plats för dagen där jag tog några bilder. Man kanske skulle ha varierat sig lite mera och fotat längs resans gång. Jag kunde t.ex. visat den väg vi tog, den rakaste och närmaste vägen upp mot Björkvik. Det var ren is hela vägen får Ålberga till Björkvik. Det var för övrigt ganska halt på andra platser också. Men, med en måttlig hastighet, avsaknad av möten och vetskapen om att det var grus i vägrenen så gick det väldigt bra.

Nästa anhalt blev ett kalkbrott. det var där vi reviderade en smula i det “sidoprojekt” vi hade för dagen. ja, vad som var huvudprojekt och vad som var sidoprojekt kanske kan diskuteras. Men, diskussioner får andra hålla på med. Det är en del väldigt bra på – i alla fall att hålla dem vid liv. Vid kalkbrottet så var vi, om än inte så mycket innanför en öppen bom med bilden. Den var lyckligtvis öppen även när vi åkte ut.
Nu började det ett intensivt arbete med det som refererades till som “sidoprojekt” lite tidigare. Men, när sedan tiden kom ifatt vår entusiasm så bestämde vi oss för att ge oss på en annan burk. Väl framme vid denna så hade vi passerat Simonstorp norr ifrån. det var en burk uppe i ett träd. en penna låg nedanför trädet. jag antar att någon tappat den vid loggningen och att man sedan inte orkat klättra upp en gång till. Den fick ligga kvar eftersom att vi såg den efteråt. Kanske att någon tar med sig den upp en dag.

 

 

Dagens sista burk för min del blev en mystery i Näkna. nu har fem personer loggat den. Men bara två av dem har löst den. Den är tydligen svår. Jag tillhör dock de som löst den. Det tog väl ett tag att lista ut det, men till slut så. Isak halkade in på ett bananskal här, kan man väl säga. Ja, vad fan, jag var ju tvungen att använda det uttrycket för att kunna få användning av den bild jag tog på just ett bananskal. skalet ligger dock i Ålberga. Och, innan vi kom åter till Ålberga så fiskade vi lite i Stavsjö. Isak ville logga min burk där. Det blev att improvisera lite för att få till rätt utrustning som krävdes.

 

 Ålberga + Vreta = Kila

 Kalkbrottet

 A som i apa

  – Åh, nej! Ska han börja med de där igen? (Anonym)

 

Bråvalla är ingen festival, det är ett slag!

 

Idag var det återbesök i Gibraltar. (se föregående inlägg) Men innan jag kom fram så stannade jag till på vägen in mot Bråvalla. Du vet den där festivalen. Ja, för att, är man ung så är Bråvalla en festival. Är man äldre och från stan så är det ett flygfält för det nedlagda regementet F13. För mig är det något annat. När jag var barn så var det huset längst ner i Marmorbruket i Kolmården. Det heter så. Men, i vuxen ålder så har fascinationen för Bråvalla slag fått mig att låta Bråvalla vara ett diffust område där ett slag påståtts vara. Bråvalla slag. fritt beskrivet så är det området innanför Bråviken. väster om Bråviken, kan man säga. Det är samtidigt svårt att avgöra var Bråvikens strand gick på den tiden. Och, jag inser att det nog inte är helt sant heller. Hövdingen som skulle föräras ett slag att dö i, eftersom att man tröttnat på honom lär knappast ha varit 150 år. Det inser till och med jag. Men, det går samtidigt inte att bevisa att allt inte är sant. Det gillar jag, när det finns flera sanningar. Snacka om att det är utanför “boxen”.

Efter att jag loggat burken så for jag vidare mot Gibraltar. Åsnorna var kvar. tillkommit, om än inte på gården, men på vägen dit var en stor flock med hjortar. Ingen större sprot för en “jägare” att skjuta en sådan. Men, det är gott kött.

 

Inga apor i Gibraltar, men väl åsnor!

 

Det sägs att det finns apor i Gibraltar. jag såg inga apor, men väl ett gäng åsnor. Jag antar att någon av dem heter Ior. Den bruna heter säkert samma sak som i Shrek, vad det nu var den hette. Det finns en viss likhet nämligen.
Det är annars inte vanligt med åsnor när man geocachar. Jag tror inte jag stött på några tidigare. Apor däremot. Men, det beror väl mest på att det finns en gömma inne i Kolmårdens Djurpark, precis vid apariet.

Fast, egentligen så var det inte geocaching som var anledningen till att jag var i Gibraltar. Och, det var förstås inte Gibraltar söder om Spanien. Det var Gibraltar vid Gränsholm, vid sjön Roxen. Jag bara loggade en burk på vägen tillbaka. Jag var där för att jag skjutsade Annika dit. Men, som sagt, det blev en burk som låg längs vägen också. en burk några meter in i skogen. Jag måste ha irrat runt mera än jag trodde eller visste om, för när jag hade loggat burken och gått tillbaka en bit så tittade jag på min GPS och märkte att jag gick åt motsatt håll än vad spåret visade på kartan. Spåret som visar var jag hade gått innan. Tur att man såg det, annars kanske det hade blivit en lite för lång promenad. Nu blev det istället en ganska snabb logg.

 

Jag genade över ett fält. ingen åker, mera en äng av något slag. Det var lite lagom fruset för att gå på. Man blev inte blöt och det var fritt från snö. Jag föredrar ju om det är barmark. Jag vet annars inte riktigt om det hade kunnat bli lerigt, det tror jag inte. Men, det lite småfrusna gjorde det hela till ett ganska perfekt underlag. I skogen fanns små stigar också. Det är alltid praktiskt, att inte behöva gå planlöst in i en skog.

 Fyr 108 Norsholm

 

 

Möte, diet och en liten burk!

Idag var det möte i Norrköping. Jag kom in till stan och hittade en lämplig parkering. Ja, inte först förstås. Det var fullt på första stället. Men, när jag sedan bytte plats så var det gott om plats. Märkligt. Står alla på samma ställe? Kan man anta att alla ska till samma ställe också. Nåja, det var i alla fall inte samma ställe som jag skulle till.

Efter mötet blev det dags för lite lunch. Det passade bra ihop med en burk som låg och skräpade i en lite skogsdunge. Ja, det hängde kanske, om jag tänker efter. Det var för övrigt en mystery som jag löste en bit innan jul. Det märkliga är kanske att ingen har loggat den än. Det är ju trots allt tre till som löst den.

Lunchen fick bli lite hamburgare. FTF-hamburgare. Ja, vad fan, man kan ju inte käka korv jämt. Eller, kan man det? Jag glömde dock att säga till att jag inte ville ha i i drickan. De fyller ju halva muggen med is. Och, det vet man ju vad lite is kan ställa till med på muggen.

Som om detta inte var nog nu så kom grannen in och ville dricka kaffe. Hon hade med sig semlor. Full fart in i dieten dimma. Undrar om magen ser det praktiska i denna diet?

Det är annars lite stiltje med mystlösandet just nu. lite inspirationslöst. Jag löste visserligen lite mattemystar för ett par dagar sedan, men mycket mera än så har det inte blivit. Och loggat har jag inte gjort nämnvärt heller i inledningen av detta år. Ett event och en tradd har det väl blivit innan denna burk. man får se vad det kommande veckoslutet har att erbjuda i form av burkhantering.

 

 

 

 

Event ikväll!

Jag har en del burk kvar i lager som jag redan nämnt vid något tillfälle. Bland annat har jag ett par “large”. Dessa brukar vara eftertraktade att logga. Men, nu snackar vi nördig statistik igen. Det kan ju i och för sig finnas bra och dålig form av statistik. Eller, det beror kanske på hur man använder den. Det är väl missbruket av statistik som är grunden till osämja, missunnsamhet och framför allt misstänkliggöranden. Och, vad som är missbruk och vad som är ok är finns väl lika många åsikter om som det finns geocachare.

Ikväll var jag, trots min förkylning på event. Det var första eventet i kommunen efter nyår. Det var väl lite tyst ibland, om jag får komma med det påståendet. Men, annars var det väl det vanliga snacket om olika gömmor här och där. Skillnaden var kanske att jag nog inte förde ordet FTF nämnas en enda gång. det brukar annars vara rätt noga med att, om man talar om en burk som man var först på så säger man inte “när jag loggade den burken…” utan “när jag FTF:ade den burken”. Nåja, jag fick ju till mig att jag överreagerat tidigare, så detta är säkert också något i den kategorin.
Eventet löt på bra. Jag kom lite tidigare än jag trodde. Jag var således med hela eventet. Innehållet i eventet var väl att se det konstverk som platsen bjöd på i form av någon sorts fast installation. Jag vet inte vad man ska kalla det annars. Hur som helst så är det bäst att tala om att det fanns ett innehåll, samt att folk faktiskt hälsade på varandra och till och med gick i gemensam trupp till den burk som publicerades efter eventet. Det finns ju de, i första hand i Linköping som har en annan uppfattning om ifall att folk hälsar eller ej på eventen i Norrköping.

Burken var på bra plats. Fem meter från bilen. De flesta andra parkerade vid eventet. Det var ju en bit dit. Vi loggade gemensamt oh blev kvar någon halvtimme för lite mera prat. Nu var det inte så tyst längre. Nu var det lite mera som vanligt. (ja, inte det vanliga enligt vissa i Linköping)

 

 

Det femte blev det sista julklappsbytareventet!

Jag hade visst haft 84 event, som någon hade kollat upp med avsikt att kritisera. Det är tydligen inte bra att ha små event där man bl.a. äter lunch tillsammans. Ja, om det inte är i Linköping förstås. De fick ingen kritik. Det var bara de event som finns i Norrköping som inte var bra. Nåja, jag blev en smula förbannad. Det har visst fått fart på den Norrköpingskritiske. Nu kom publicerades ett event med riktigt bra innehåll. Inget ont som inte har något gott med sig – tror jag.

Fem av de 84 eventen har varit julklappsbytarvevent på julafton. På alla dessa har Tomte dykt upp. Sista eventet var även hans beniga Nisse, Achmed med. Ja, han fick visst det namnet efter Achmed. the dead terrorist. Han påminner om honom nämligen. Men, nu är Achmed tillbaka på sin plats vid den gamla svarven från 1800-talet. Där blir han nog kvar. För, traditionen till trots så lär det inte bli flera event någon julafton. Om nu ingen annan fixar det förstås. Men, om det nu inte är personligt mot just mig så är jag tveksam till om någon vill arrangera något event av denna typ mera. Jo, det lär nog bli ett och annat event under 2018 också. Men de lär nog bli få. Det kan dock vara bra på ett sätt. Att alla kanske kommer, oavsett viket “gäng” man tillhör. Det har ju varit lite så ibland, att vissa bara kommer på de event som anordnas av just deras kompisar. Vi får nu se om vi kanske kan samlas, alla istället.

 

 

 

Inte fan är det lätt att gå vidare!

Så var det då över för den här gången. Inga mera burkar från mitt håll. Inte flera event. Och, som det känns nu så blir det nog mest en sparsam loggning av andras burkar. “för den här gången”? Det lät ju inget vidare definitivt. Men, man måste fokusera på annat. Jag gillar inte åt vilket håll det drar nu med geocachingen. och, en gnutta självrannsakan finns väl också med antar jag. Lika bra att stänga dörren helt.

Varför har det blivit så här nu då? Ja, vad enkelt det skulle vara om det var en enda större sak som gjorde att man tröttnat. Då kunde man kanske reda ut det, ta nya tag och gå vidare. Men, det är mycket smått som inverkar. Det går inte att peka på en sak. Min förhoppning är att, i och med att jag nu inte längre är med i NKG, det stora projekt vi hade på gång ska göra det lättare att få med en del andra i projektet. Men, nu går jag händelserna i förväg.

Jag hörde vid något tillfälle någon som tyckte det var synd att det blivit olika grupperingar i Norrköping. (jag tror att det endast var Norrköping som åsyftades) Och det kan jag hålla med om. Men, min ambition har hela tiden varit att få en väl fungerande gemenskap inom, i första hand Norrköping men även norrut. Jag har inte känt mycket värme från det andra hållet nämligen. Det är ju ingen hemlighet att vi har betydligt mera gemenskap och samarbete med, i första hand Nyköping med omnejd.

Så, vad är problemet? Det är väl bara att köra på, tillsammans med de som verkligen vill vara med i gemenskapen. Lägg ner idéer som en förening i kommunen. Lägg ner idéer om någon form av geocaching awards. Lägg ner ambitionen att växa i antal som har roligt tillsammans.
Enkelt. Om det inte vore för att en del, som inte vill vara med så tydligt visar det. Ibland tror jag att vissa vräker ur sig saker utan att veta vad det är de säger. Men, så efter ett tag så funderar man på om det verkligen kan vara så illa, så många gånger.

När det gäller självrannsakan så kanske mina mer eller mindre stora irritationer över saker som, en pervers besatthet av D/T eller förmågan att bara gå på vissa personers event för att markera är något man borde behärska. Jag borde kanske också ge fasiken i om det fuskas med datum för att få en om dagen. Ja, jag borde skita i om det gäller en FTF-streak där man skriver i datum i efterhand för att det ska passa streaken.
Usch, “streaken” ett sånt ord jag inte gillar. Engelska, badat i svenska som ger någon grammatisk missbildning. Se där, nu använde jag det själv också.

Nu till det verkliga dilemmat när det gäller min egen svaghet och oförmåga. burkarna. Ja, jag hade inte bara tänkt minst 100 NKG till. Jag hade ett stort projekt till på gång. Detta, tillsammans med mina UP-projekt. Dilemmat är, kan jag kasta bort alla burkar som  jag har på lager. Eller kanske snarare, kommer det att bli ett återfall om jag behåller dem?

Jag vet inte om någon läser detta. Om inte så kanske det är lika bra. Annars kanske man gjort sig (ännu mera) ovän med folk. Fast, som det ett ut den senaste tiden så har jag väl stått rätt ensam på barrikaderna. Kanske ytterligare ett själ till självrannsakan?

 

 

Geocaching med guide, nästa steg i utvecklingen!

När vi var på guidad stadspromenad i Ponto Delgada så passerade vi förstås en del geocacher. Det var inte alltid så lätt att bara avvika för en logg. Men, en och annan blev det i alla fall. En gång så stannade vid en av två kanoner. Det var en bir mellan de två. Naturligtvis så stannade vi vid fel kanon. Men, efter en liten avvikelse från gruppen, och en genväg rakt över vägen medan de andra gick på övergångsstället gjorde att den blev loggad.

 

Det är ju rätt så vanligt att man får en del historia, via geocachens beskrivning. Alltså, att man via cachen besöker en plats som den som gömt den vill visa. Men, det inte varje dag man får en guide med sig, som verbalt talar om vad det är för plats. Det kanske är något att ta med sig i strävan efter utveckling inom geocachingen.

En av de andra i gruppen visade sig också vara geocachare. Hon var inte lika hängiven, och hakade på, när det passade.