I lördags så hamnade vi vid Västra stationen i Norrköping. Ja, idag så finns det ju bara en centralstation i varje stad. Lite trist kanske, då man numera får kalla allt för “-plan” eller “-platsen” eller liknade.
Någon trodde att det gick tåg till Söderköping, och ända ned till Valdemarsvik från denna station. Inte illa, med tåg, i dessa stambana- och ostlänkstider att det kan ha funnits tåg, som betalades på något vis, ner till lilla Valdemarsvik. Sedan spelar det ingen roll om de gick från Västra stationen eller någon annan liten station. Folk kunde åka tåg då, utan att behöva bry sig särskilt mycket om internetbokningar eller annat.
Idag så trafikeras Västra stationen av spårvagnen. En kvarleva från den lokalt spårbundna tiden. Inget vidare praktiskt färdmedel, men något som är behållet i nostalgiskt syfte.
Vi gick över spårvagnshållplatsen på väg till skatten och även tillbaka. Vi noterade att bänkar, papperskorgar, räcken och hållplatsens kur alla hade sladdar som gick ner i marken. Elektriska bänkar och papperskorgar var det första som slog mig. Men, jag tror att jag kom på vad det hela handlar om, egentligen. Det är nog jordkabel, ifall att elledningarna som driver spårvagnen rasar ner. Om det blir en olycka. Då ska inte bänkar och räcken bli strömförande, är det tänkt.
Huset på andra sidan gatan har en märklig form.Det heter Villa Alfsol. Om man ser det från ena sidan så ser det ut som en mur, med fönster på. Ett ganska fint hus. Det är i alla fall så pass annorlunda att man reagerar över det, när man väl fäst blick och uppmärksamhet på det.
Precis efter att vi hade gått tillbaka, genat över hållplatsen och gått vidare mot bilen så kom en av spårvagnarna. Det var inte en av de nya, som vi också såg lite tidigare, på en annan plats i staden. Det var heller inte en av de riktigt gamla. De är kanske inte längre i bruk. Förutom Ettan förstås, som väl fungerar som någon form av rullande museum.
en länksamling
Geocaching 